Hur ska vi få stopp på våldet, övergre, kränkningar osv för våra barn, vad kan vi göra för att det sk minska i samhället och våra barn ska få det bättre, eller jag kanske ska ställa frågan

-Vad gör vi?

Jag har tigit i 40år, i 40 (ursäkta mig) j*vla år...

Mina barn behövde inte det för jag tystade inte, de fick en chans och jag tog de på allvar, jag hjälpte mina barn med det behövdes...

Har ni tänkt på hur vi vuxna gör inför situationer vi tycker är jobbiga, hur agerar de flesta vuxna när de får veta att ett barn far illa...

 Jag har alltid informerat mina barn och sagt att de ska tala om för mig om det är nått...

Min ena dotter berättade på ett hemskt sätt, hon prövade med en suicid och där kom det fram att hon farit illa...

Jag tänker på hur min barndom, ungdomstiden kunde vara...

Jag vet att det finns nära som inte håller med mig om detta men jag vill gärna påvisa att:

Detta är min upplevelse

Detta är hur jag uppfattade

Jag var äldst

Alla har sin egen upplevelse och berättelse om sitt liv och ingen ska komma att påstå att man inte talar sanning...

Ingen kan säga till mig att jag ljuger när det är min upplevelse...

Jag tänker att jag alltid tänkte på att hade jag varit borta hemifrån och skulle gå hem så var jag alltid orolig för vilken stämmning det var hemma, ända sedan jag var jätteliten...

När jag skulle besöka mina släktingar så visste jag inte hur mycket som skulle hända om jag tordes sova...

Jag ska säga att jag alltid så länge jag kan minnas så har jag alltid spelat en annan person...

Borderline personlighetsklyvning

Är min diagnos...

Men det tog 40 år innan jag fick reda på det...

Jag har alltid spelat mina känslor och det har jag fått fram och förstått idag, däför fick jag en chock och tänkte

Hur ska man leva?

Jag vet inte hur man ska leva...

Tänk er 40 år...

Jag skrattar, ler, gråter, arg och det bara är ett spel...

Hur ska man då veta vad ett liv är när man inte vet hur man ska kunna visa de riktiga känslorna som finns inne i min kropp?

Men då kärlek, givmildhet och ödmjukhet det har jag givit i massor...

Men det är bara till mina barn och den jag lever med idag som jag har känt riktigt som jag vågat visat det till...

Men mot de som står mig näst närmast, där är det falsk och påtvingad kärlek, ödmjukhet och givmildhet...

 Hur många gånger har jag varit tvungen till det kan jag inte säga men det är nog varje sekund i mitt liv utom för nu...

Jag har förstått att jag behöver inte älska alla människor men fortfarande vill jag att alla ska älska mig...

Men kan man med samvete som vuxen tysta sina barn eller syskon eller kusiner osv bara för att det är en hemlighet

som skadat/skadar ens barn...

Vad händer med våra barn?

Jag tror att så länge vi tiger om det så kommer det aldrig att minskas, vi måste prata om våld, övergrepp, missbruk med barnen redan från småbarnben så det finns inrotat i ryggraden ifall de skulle hamna i en sådan hemsk situation...

Har barnen det som ett vardagssamtal sedan liten så ser det inget konstigt i det...

Jag har gjort så med mina barn för jag är så rädd att det ska bli som dom som för mig, nu blev det så men det kom fram innan de fyllt 40...

De har hela livet framför sig, de har fått hjälp mycket tidigare och det ger dom ett längre liv...

Jag har mist en hel del vänner för de orkar inte att höra mig säga nått om min historia och varför jag mår som jag gör...

Jag vill berätta för dom för att jag vill inte ha hemligheter längre...

Något som jag förundras över är:

Stora rubriker i media:

Ett barn misshandlat

Missbrukande föräldrar

Våldtaget barn

Då sitter de flesta

-Åh vad hemskt man ska låsa in dom, slå ihjäl dom osc...

Men kommer någon som jag och öppnar munnen som 90% av folket vänder ansiktet åt ett annat håll och säger ungefär:

-Vad fint väder det är ideg och sedan är de borta för nästan alltid...

Varför är det värre i media än att få höra det direkt...

Jo troligen för att man blir rädd, men det ger personen som försökte med ett förtroende att må ännu sämre...

Jag kommer att starta en kampanj som heter

Jag är inte tyst!

Vi måste agera, hjälpa barn så de inte behöver gå i 40 år för att få hjälp och förståelse...

 

Poppe

5 november 2008 11:33

Det du skriver är väldiy väldigt bra gjort. Vi måste hjälpa dem små. Innan det kanske är försent och händer något med dem.

http://poppe.blogg.se

 

Poppe

5 november 2008 11:35

Gällande musiken sen. Ja. Jag tycker om allt utom Klassisk, Opera, Jazz m m. Men det går ju, Men helst inte. Sen gillar jag mycket. Sådan musik som det är lite ös i=). Kram på dig=)

http://poppe.blogg.se

 

christel

5 november 2008 11:42

Hej o ett Jättetack för den fina varma o goa mössan, den kom rätt, jag har ju den gamla adressen kvar ett tag än. Fullt sjå med o hålla koll på allt men det ska gå det oxå o jag hoppas verkligen att allt e bättre med dig även om tankarna kan vara jobbiga o tunga mellan varven. En stor stor bamsekram till dig för att du mitt i allt orkar bry dig om andra. Ta hand om dig kram från christel

http://www.kristallens.blogg.se

 

Ingela

7 november 2008 20:14

Ingen ska behöva vara tyst! Bland alla rädda människor finns alltid de modiga också. Som vågar lyssna!
Stor kram
Ingela

http://bc-busan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

          Har inte vart här på länge och skrivit något, det beror på många saker som hänt/händer runtomkring mig. Jag vill gärna påvisa att det är både positiva och negativa saker omkring mig.   Jag har fortfarande problem med min p...

              Många drömmar är så verkliga så man vet inte om de är sann eller inte, men ändå är drömmar uppbyggd på något du är rädd för eller har under ditt liv upplevt så de är då halvverkliga...   Vissa dagar kan jag uppleva dr...

    Jag blir så frultansvärd upprörd över denna pedofilhärvans slutresultat...     Kvinnorna döms till barnpornografibrott av normalgraden.   Vad är en normalgrad till barnpronografi, finns det något normalt, de som nu anser att det ...

    Jag känner att jag måste bara skriva å tala om att jag finns här, jag är kvar men bloggandet har blivit något som jag har lagt på sidan genom att jag orkar inte med bokstäver å siffror...   Konstigt hur det kan bli så men det är nog gan...

  Jag har nu legat på akutpsyk sedan början på April, jag accepterade en behandling som jag gjort tidigare ECT är en psykiatrisk behandlingsmetod där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. ECT används framför allt...