God morgon alla!

Jag började med en varm koppa kaffe som min dotter J var så vänlig och bryggde. Tack min goa dotter...

Satte mig och läste Expressen och fick mig ett gott skratt, h'r fick man erfara att det finns de som g;r vad som helst i en skilsm'ssa.

 Efter 40 år tillsammans bestämde sig det gifta paret för att separera.
Men varken mannen eller kvinnan ville skiljas från huset.
Lösningen blev att såga itu det gemensamma hemmet,

Se artikel

Hihi

Jag har f[tt ett problem min dator kan inte g;ra A med en rund ring ovan, O med prickar ovan, A med prickar ovanp[.

Vad har jag lyckat med nu d[

Varför kan livet ta en sådan vändning, det är som om det bara susar där ute bland träden och jag påverkas olikt från stund till stund.

Det kan vara från dag till dag, timme från timme, minut till minut, sekund till sekund.

Varför kan inte mitt liv vara enklare, vad är det som gör att mitt liv tar dena vändning, det vet jag och det vet andra, men varför ska det påverka mig på det här viset, att det ändras så snabbt.

Jag blir ledsen, inåtvänd, fundersam, vaksam, skeptisk.

Jag vet varför det blir så men jag måste vara försiktig, vara aktsam om vad jag säger eller gör.

Jag vet att jag inte gjort fel och jag vet att jag inte gör fel, men ändå så är det jag som ska tystas.

Men jag vaet att, fast jag är tyst så har jag gjort rätt, men ändå så gråter jag inombords av en sorg.

Saknaden efter det man haft och vet att jag har valts bort för att jag har gjort det som måste göras.

Men de som valt bort mig har även valts bort av mig så ni förlorar lika mycket som jag fast ni är fler och jag är en.

Jag vet inte om ni känner sorg eller hat, jag känner inget hat.

För vem skulle med glädje välja bort de som man älskar men för att överleva så måste man göra detta val.

Ni ska veta att det är inget val man gör med glädje.

Att välja bort de man älskar/älskat för att veta att ens egen familj ska överleva ett helt liv med glädje och utan faror det är inget som man bara gör över en minuts tänkande.

Det kändes som om jag satt med en pistol vid mitt huvud och precis som jag tryckte av så ångrade jag mig och då vet alla som jag att det är försent...

Det valet gjorde jag mot dessa människor, fast jag visste vad som var rätt eller fel så tog det mig flera flera år innan jag för det första tordes tala om det.

När jag vågade och fick prata med andra som även som jag har fått gjort liknande val som jag så tog det mig ett halvt år innan jag tordes att ta det steget fullt ut...

Jag känner mig både lättad men ändå ledsen för det är mycket man går miste om när det slutar så här...

Men jag har de som förstår, tror på mig och mina barn, älskar mig och jag har nått så långt i min kamp att jag ser ett hopp...

Lyssnar till Nazaret "Love hurt"

När man ibland känner att man är lite tänkande som jag kan vara, djupt tänkande, jag tänkte idag att jag måste vara den mest påverkningsbara när det gäller att gråta för andra människors skull.

Jag blir så påverkad av andra människors livsöden så jag kan känna mig ledsen för deras skull i flera timmar fast jag inte ens vet vem det är.

Är det fler som känner som jag eller är jag ensam om att känna så, jag ser det inte som en nackdel, men när jag läser eller hör andras berättelser så vill jag göra så mycket och jag hoppas att ni andra även kan ge en tanke till alla som drabbas eller kommer att drabbas av cancer.

Jag känner mig djupt rörd av dessa kvinnor som delat med sig sina historier, det är starkt gjort av dom.

Jag tänker på det tunga jag har i mitt bagage, det är egentligen inget i jämfört med en sjukdom där man blir tvungen att kämpa för sitt liv.

Komma hem till familjen och tala om att man har en svår sjukdom och de ska alla gå med en oro om hur allt ska bli.

Jag har en annan kamp som inte påverkar mitt mående på samma vis, men med det jag har fått vara med om har gjort mig till en god medmäniska.

Jag har alltid försökt förstå andra människor och jag tycker om att vara snäll, jag försöker att vara till hands, jag vill försöka vara en axel att luta sig mot.

Jag hoppas att jag är en god människa...

God natt

Jag har varit in på en del bloggar och läst där kvinnor berättar om sin cancer och jag vill länka till dom så kanske vi får en inblick hur det kan vara eller är, då kanske fler lämnar bidrag till forskningen.

Bloggar som jag högaktar för deras berättelser, de har det svårt och ändå är de så starka att de delar med sig sin berättelse/Tack

En tonårings kamp mot cancer

En resa i ett främmande land

bc-busan

Stinas blogg

Pysans tankar

I morse var det stressigt som vanligt fast jag klev upp kl halv sex för att hinna sitta och dricka kaffe och läsa morgontidningen.

Men jag tycker det är så mysigt att följa barnen till bussen och få kramar av dom innan de kliver på.

Storasystrarna är så duktig att ta hand om sin lillebror när de åker storbussen för det är vanlig buss de åker inte skolbuss.

I morse när vi gick så var det en fruktansvärd dimma, jag ska ta och söka fram reflexvästarna för det är svårt för busschaförerna och se att man står och väntar på bussen i dimma och mörkret.

Yngste gossen ropar varje morgon när han kliver in i bussen

-Ni är de bästa föräldrarna!

Man blir varm i hjärtat av det...

 Glöm inte att stödja

det Rosa bandet

Klicka på bilden så

kommer du dit

Igår på eftermiddagen så kom den blixtrande cirkeln runt mitt öga, migrän igen, haft mycket migrän på slutet men det kanske beror på att jag äter för dåligt.

Har lyckats gå ner 10kg på 1 månad, kanske lite fort men jag vet inte om det är någon medicin som gör att det blir så, för matoset luktar så illa, mat huvudtaget luktar blaj...

Det kommer distriktssköterskor och delar medicin till mig 2 ggr/dagen, morgon och kväll, det är gulliga och fina människor som kommer in till mig, för tanken slog mig när dr sa att det skulle vara så ett tag att det kommer inte att fungera att ta in människor i mitt hem och få hjälp av.

Men jag måste säga att det har varit ett bra resultat, igårmorse visade jag ner en sköterskan till mitt stickrum och vi pratade stickning.

Men man känner sig lite omyndigförklarad när man inte får ta hand om sig själv.

Huvudvärken har gått över idag men det var så illa så att jag fick lov att ta en Anervan och ha spyhinken vid sängen, men med insomningstabletten somnade jag till slut annars brukar man få svårt att sova när det dunkar i huvudet.

Jag har några projekt på gång i stickningen, har utsett garn till strumporna som jag ska vara med i Soktoberfesten och garn till sjalen i stickfestivalen hade jag också utsett men jag har inte startat och jag vet inte om jag kommer att göra det, får se.

Det är flera som frågat efter mönstren på skoter/skidhuvorna, jag är ledsen, jag har inget mönster alla är stickad på fri hand och olika stor beronde på vad för mönster jag använt.

Men jag ska försöka se om det går att ordna på nått vis att räkna ut var och en, svåraste är nog intagningarna vid huvudet men det kanske man kan räkna ut själv och prova sig fram.

Jag lovar inget men ska som sagt försöka...

Idag när jag satt mig med stickningen så knäppte jag på tv:n och där var det Barnen i Bullerbyn när de firade jul och nyår.

Det knöt sig i min mage, jag har så goda minnen av mina barndomsjular, hur min mamma verkligen gjorde våra jular minnesvärda.

Jag saknar dessa jular, men det är mycket av mammas traditioner jag har tagit med mig i min familj.

Jag har inte så mycket goda minnen från barndomen utan de onda minnen har trängt bort de goda, men nu börjar alla mina goda minnen komma tillbaka och det ger mig lite ångest eftersom dessa människor som varit med i mina goda minnen har jag måsta valt bort för att själv överleva.

Men jag vill även påvisa att det finns goda minnen med så att de människor jag inte har vid min sida ska tro att jag har glömt bort dom.

Jag minns jularna med att man gick och väntade som barn brukar göra, vet ni att jag har fortfarande samma förväntning idag som när jag var liten att julen ska vara som den alltid har varit.

Vi gick alltid gå och lägga oss innan granen skulle kläs, mamma städade det sista och man hörde hur hon donade på och hur gott allt luktade.

Till slut så lyckades man somna efter många besök i köket för man var törstig *ler* eller pinknödig *Ler* man var så nyfiken så man ville ha ett ärende för att få gå upp.

På morgonen, vi visste att mamma var uppe sent för att ordna till det här, men när vi klev upp och tassade in i tv rummet så sken granen och det var städat och under granen låg det var sitt paket från tomten.

Det doftade, Apelsiner, Päron, äpple, Ananas, barr från granen, hyacint mm...

Vi satt och öppnade paketen och där låg kläderna som vi skulle ha på oss på julaftonen, man klädde på sig och gjorde sig fin och kände sig lycklig och väntade på grötfrukosten.

Vad jag kan minnas från att jag är jätteliten så for vi till Tant M och farbror E och fikade eller åt lunch, sedan så var det till mormor och morfar och äta om vi inte firade jul där.

Som när jag var liten så var det Kalle Anka på tv kl 3 och då satt alla vi barn framför tv:n vare sig vi sett den varje år så satt vi alltid där, jag gör det fortfarande även som vuxen.

Medans vi satt där så gjorde mamma och mormor i ordning maten för det var middag efter Kalle Anka.

Vi samlades alla vid det fina dukade bordet, efter måltiden så lekte vi barn medans de vuxna diskade och dukade undan.

Jag har ett vagt minne men jag tror att tomten kom alltid vid 6-tiden, då hade vi släkt ner och hade mysbelysnin och tända ljus.

Jag minns speciellt en ljusstake som var brun och fin och jag tror att det var 6 ljus som skulle stå i den och mamma hade röda ljus i den.

När tomten kom så satte vi oss alla inne i tv rummet och satt snälla och lyssnade på tomtens julklappsutdelning.

Vi kramade tomten och tackade för julklapparna och sedan var det öppning, vi lekte, läste eller byggde våra leksaker.

Så minns jag mina jular och om jag har fel någonstanns får de som vet tala om jag har fel.

Mina barns jular ser ut på ett ungefär likadant fast vi bär ut gröt till tomten så att han får äta upp den på kvällen*Ler*

Så kommer det en tomte på förmiddagen med en julklapp och tackar för gröten, så det är paketutdelning under granen först, sedan på förmiddagen som tack för gröten och senare på kvällen.

Jag och sambon lägger oss inte förrän sent för jag är så att jag ställer inte upp tomtar, dukar mm förrän kvällen före och skinkan ska kokas, revbensspjäll ska grillas.

Barnen ligger i sina sängar precis som vi gjorde och de har samma drick och toabestyr *ler*

När man vaknar så kommer barndomsdoften tillbaka.

Jag är så att jag lagar maten före Kalle Anka för jag vill så gärna sitta med barnen och se och känna att julen är här.

Vi äter och väntar på tomten, när tomten kommer så tackar man och kramar för julklapparna.

När barnen öppnar sina julklappar och leker med dom så siter vi vuxna och dricker kaffe och slappnar av.

Lite ändring har det blivit, det är att de äldsta barnen, T och P hjälper till nu med pynta gran och städar och pyntar resten av huset.

Ja nu blev det minnen igen...

God jul i förskott *Skratt* från en tokig

Ångermanländsk Surjämte

  Mitt märke jag har på jackan *Ler*

Lite tankar sprudlar i mitt huvud, men som ni ser är jag glad idag, men minar tankar delar jag med mig idag med...

Ja, vad kan man missa här i livet, det är mycket om man tänker efter...

Jag satt och funderade idag, att jag har inte tid att hamna på andra sidan, jag har så mycket som jag skulle vilja göra...

Jag skulle vilja resa till Kina och gå på kinesiska muren, jag skulle vilja åka till Egypten och se pyramiderna, jag skulle vilja fara till Island, Polen, delar av Amerika,Irland osv...

Jag har funderat på vad pengar är värd, mycket....

Jag kan inte ta mig till dessa ställen för jag har inte pengar men det är där drömmar kommer in, man drömmer och fantiserar och det räcker för mig, jag har inte större krav...

Jo, en sak har jag faktiskt krav på och det är garn och stickor så jag kan vara kreativ och göra nått, ge bort till andra, till mig själv, man gör nått med det man kostar på sig...

Om jag gör nått som att resa till exepmel, det är inget givande för andra och det är det jag vill att det ska vara...

Jag vill dela med mig av mitt liv, jag vill att man ska kunna säga att den här har hon gjort och givit mig, det är minnen...

Minnen har jag med, kastat en del, man måste ibland sålla ut det man har samlat på sig.

Men vad är då minnen för er, för mig är det egentligen tankar och jag vill att det ska vara goda tankar och det är det jag nu försöker med.

Ta fram dessa goda tankar, försöka glömma och förlåta, men hur förlåter man någon som talat om för en att man gör fel när man vet att man gör rätt...

Hur gör man när man är skadad, skadad i själen, djupt djupt ner i själen sitter det och bara gnager och man har fått veta vart skåpet ska stå från flera håll, fast de har malplacerat det...

När man får veta att man blir baktalad, det är inte jag som förlorar på den här kampen det är faktiskt de...

De som inte vill förstå att jag har rätt och de har fel, min kamp har jag kämpat nu med i 5 månader och jag har kommit långt, men deras kamp har bara börjat och jag säger det att det inte är lätt...

Det är inte bara jag som går miste om er, om ni tänker efter så går ni miste om oss också...

Jag står upp för min kamp och kämpar för mig och barnen...