Ofta säger man att man mycket otur eller oflyt eller vad man vill kalla det, min dotter kom hem en dag här i veckan och talade om att de skulle ha nån timme i skolan, rolig timme eller vad det kallas och en del hade tagit på sig att baka...

Min dotter valde något som jag inte kan tro att jag absolut inte kan baka, allt annat än just KLADDKAKA!!!

Jag själv är ingen älskare av just denna kaka, jag tycker den fastnar i gommen och smakar stark choklad...

Men så har jag min goa granne mitt emot som har gjort 2 kladdkakor, tack tack snälla granne...

Hoppas att du hittar nått som jag kan hjälpa dig med

Kram

Jag har bestämt mig att jag ska delta i

Syfestivalens mysteriestickning

Det låter spännande och det ser spännande ut, det såg lite klurigt ut men det verkar vara spännande...

Jag var arg i onödan, helt i onödan slösade jag energi på att vara arg det känns lite snöpligt att man gör så men det är väl så man är som människa, handen upp hur många är inte så?

I alla fall så var vi på mötet och jag var så nervös för jag ville verkligen hem, så säger dr att du har pratat om att vilja åka hem och du får det för du verkar stark nu...

Å jag är stark, jag fick så många kramar och lyckönskningar av alla från personalen, till och med dr sa att de skulle sakna mig och mina alla stickningar, klart att jag kommer att sakna många av dom jag med eftersom man har varit på sjukhuset i 5 månader...

Men vad grejer jag hade samlat på mig, jag har fått många vänner som jag har fortfarande kontakt med och det är skojigt. MEN det känns så skönt att få ha kommit hem...

Jag vill även säga tack för alla vänner som ringde och var glad och önskade mig välkommen hem, min faster både ringde och jag fick ett sådant fint sms av henne och hennes gubbe:

"Allt har sin tid,

även detta.

Kämpa på och

framförallt njut av

hemkomsten och

dina nära och kära"

från Greta & Bertil

Vad skönt att veta att vänner,en del släkt och grannar som har saknat mig, min faster Greta har ringt i princip varje kväll kl 6 och vi har pratat om mycket och jag är så glad att jag har haft henne, min familj, min faster och kusiner i Vindeln och vänner och så er bloggvänner som jag har haft vid min sida hela tiden...

Jag har även grannar som jag har varmt om mitt hjärta de bor mitt emot oss som har varit så snälla och hjälpsamma och de ska ha så många många kramar från mig...

Jag är så glad att få komma hem till min familj, ta tag i vardagligheter och bara känna hemma...

Har lite ont i fötterna men det ska inte dämpa ner mig, men det gör så attans ont när jag ska gå och fötterna använder man ju nästan jämt, har fått så in i norden problem i vänstra foten, förut var det höger men den är mindre ont just nu...

Har kryckor men de har jag slängt undan för jag ska klara mig utan dom, jag får halta fram istället och försöka hålla den still...

Ja då mina vänner så vet ni att ilskan har avtagit för den här gången *Skratt*

Jag känner mig så arg!!!

Jag vill inte tillbaka på sjukhuset idag, visst de ska prata om utskrivning men så säger de att jag ska prata med dr i morogn igen så jag får inte komma hem enligt dom idag fast jag ska troligen bli utskriven!!!

Ska jag då sitta där på mitt rum i flera dagar till och veta att jag är egentligen utskriven men måste vänta för att komma hem, jag ska tjata på dom idag att jag VILL hem idag!!!

Jag känner mig så stark nu, jag har ju förstått att det inte är mitt fel, saker som händer i barndomen är ju vuxnas fel som borde se till att en del saker inte händer. Visst jag är absolut inte perfekt, inte det minsta för det har uppstått saker med mina barn som inte jag tycker är bra...

MEN jag försöker och ta tag i det och jag gömmer det inte, jag TALAR om det med berörande och behövs det så kämpar jag med högre makter för mina barns skull. Jag är vuxen och ska kunna göra det om det så kommer fram saker om 20 år så ska jag kunna hjälpa mina barn i den mån jag kan och kan jag inte då får man ta hjälp från andra håll...

Men varför ska jag egentligen måsta tassa på tå och inte säga saker till de som gjort fel?

Jag anser att de vuxna jag hade omkring mig tog inte ett ansvar som man ska om barnen, de vördnade inte om barnen de skadade barnen på olika vis som präglar flera, där de förstört så man kan inte få ett förtroende för en människa längre.

NÄ, det är inte jag som ska straffas för att jag har gjort rätt, jag ska sträcka på mig och säga att det här är JAG och det jag gjort för att skapa en trygghet är RÄTT utan jag får idag som vuxen faktiskt göra mina egna val.

Jag behöver inte svansa efter någon och spela falsk och låtsas som om jag tycker om hela världen.

Jag behöver inte älska alla som inte är snälla, jag behöver inte mjäka med för att alla ska tycka om mig för jag är VUXEN.

Men det fanns människor i mitt liv som styrde och ställde och låtsades som om de levde livets glada dagar men egentligen så fanns det sorg och bedrövelse bakom fasaden. Hos många av dom finns den fasaden fortfarande MEN inte hos mig för jag har förstått att mitt liv är mitt och deras är deras.

Jag för stå för konsekvenserna jag gör/gjort och deras får de stå för själv...

SÅ NU VILL JAG HEM HEM....

Sonen har fått tag i micken och vill sjunga...

Yngste sonen har nu varit och handlat presenten till sin pappa som fyller år i morgon, han valde med omsorg och han fick själv välja kortet och han tyckte det var så fint men han såg även att det var ett "Bröllopskort" men han kunde inte bara låta bli eftersom det var så fint och jag håller med han det är fint...

Vi avslöjar inte nu vad det är i paketet, egentligen så hittade han en pistol och ett stort shep som han ville köpa men han accepterade att jag sade nej...

Jag är stolt över mig själv eftersom jag tog ett bussen ner till samhället, gick igenom samhället och in och kollade på den nya garnaffären som vi fått hit (Jätteskojigt) gick på skolan, hämtade sonen och fick skjuts av en av mina kompisar ner på samhället igen...

In på affären, handlade, in på busstationen och åkte buss igen och jag kom hem pigg och alert och ställde mig och gjorde våfflor...

Jag klarade allt utan att få ångest, jag sträckte på mig och tänkte att jag är som jag är och måste acceptera det...

Jag hade på mig den där mössan jag gjort åt min äldsta dotter, tänkte se om den var skön att ha på sig (Det var den)

och när jag kom in på garnaffären så säger hon som har affären vilken fin mössa du har...

Stolt igen...

Ja, jag kan, jag är stark, jag vill, jag orkar...