Min son bakade tårta och kakor till en födelsedag så jag

tog lite bilder på han, försökte lägga in musik men det gick inte...

Jag har sex barn, 3 tjejer och 3 killar.

Jag ska fylla 41.

Jag har en sambo.

Jag älskar mig själv.

Jag älskar mina barn och min sambo.

Jag har ett fint boende.

Jag har en katt som heter Blixten.

Jag har många vänner som följt

mitt liv men finns ändå kvar.

Jag har förmågan att sticka.

Jag älskar att läsa böcker och jag kan det.

Jag har fina släktingar på pappas sida

som är ett fint stöd.

Jag ska få åka hem på permision.

Jag har pratat med 2 av mina barn idag.

Jag är glad att jag kan vara den jag är.

Jag är glad att jag kan tala.

Jag är glad att min innersta hemligheter kommit fram,

de farligaste hemligheterna.

Jag är glad att jag inte behöver

vara tyst längre

Jag är glad att jag duger som jag är.

Jag är glad att jag är glad...

Men vad är det som gör mig då sorglig i sinnet,

vad är det som gör att jag kan helt plötsligt gråta?

Kan inte förstå jag har allt enligt det jag tänker på,

 i alla fall ytligt tänkande.

Men mina innersta tankar går inåt i min skäl och där, där finns det, men vad är det?

Vad tror ni, vad kan det vara?

Jo en stor sorg att ha förlorat många i min kamp, min kamp har lämnat många som står där och ser ner på mig för att jag har släppt ut det som har brännt ner mitt hjärta i många år.

Jag är ledsen över att jag måste släppa dom, jag måste släppa dom för att överleva.

Men hur gör man, när man älskar något?

Hur släpper man de som funnits vid din sida sedan din födelse, hur släpper man en tanke som gör att jag inte ska vara den största av oss alla, inte störst och vackrast och bäst.

Utan släppa tanken om att inte vara den

storasyster jag har varit.

Jag vill bara säga att

jag finns inte mer

Ord från en storasyster...

När månen lyser igenom mitt fönster så kan jag inte sova, det är för att den påverkar jordens dragningskraft säger de.

Men för mig har jorden något med det andliga och göra, den är magisk och förtrollande.

Skenet av månen är stark och jag får många tankar, för det mesta är det tankar om sorgliga händelser.Det behöver inte vara något som hänt mig utan även andra, jag tänker på vad livet går ut på.

Det är som Peter säger i ett inlägg där han har skrivit om barn som drabbats av cancer som även gått så långt att de har givit sig upp till himlen som små änglar.

Tänk om vi kunde ge dessa människor en timme av vårt liv, hur många skulle inte vilja det.Det är en sådan omtanke som skulle ge mycket till alla som är drabbade av cancer.

Jag känner inte så många som drabbats men min morfar drabbades av cancer och fick operera bort mycket av tungan.

De sista året han levde kunde han knappt äta eller prata, jag levde vid hans sida hela tiden.

Följde med han till dr.

Jag minns speciellt en gång han var så sugen på en Semletårta och jag for till bageriet i närheten som hade sådana.

Men han kunde inte äta den, så jag sa till han att vi kör den i en mixer och han kunde äta den då...

På slutet så saknade han smaken av mat så jag föreslog han att stoppa i munnen och spotta ut och det var något han gjorde...

Han levde med cancern i nästan 10 år, vi fick egentligen ha honom på lånad tid.

Jag skulle inte för allt i världen vilja uppleva igen att en vän, en närstående drabbas av cancer och det finns ingen bot för att de inte har kunnat forska fram något som botar...

Skänk därför gärna en slant till forskningenKlicka på bilden

Denna insamling startas till minne av Madde.
Hon avslutade sin kamp 02.15 den 15.e september 2008. Hennes mamma skriver ett underbart inlägg om hennes sista tid. "Söndag natt efter en kamp att få stanna kvar bad vi Madde att flyga till ljuset."

1 år och 2 dagar innan hon dog fick hon sin diagnos Desmoplastic Small Round Cell Tumor, DSRCT.
Själv kallade hon sin cancer för "Den jävla idioten". Maddes inställning och sätt att hantera sin sjukdom, det hon delat med sig av gör att vi aldrig glömmer henne.

Hjälp till att bidra till insamlingen

Klicka på bilden för att hjälpa till

 Inte utseendet, hon är snygg och ung, jag är gammal och skrynklig precis som det ska vara när det är mor och dotter...

Hon har sittminne kvar medans jag är halvsenil,

precis som det ska vara

MEN, det vi är lik på är att vi alltid gör bort oss eller spelar apa, fast vi båda har tunga ryggsäckar att bära...

Det måste ändock vara livsglädje...

Min dotter till vänster...

Du min älskade dotter det gör inget att du gjorde bort dig, tänk på att du kanske roar andra *Skratt*

Kika in på en kondomfadäs

Enbart Bloggkraft är det vi ser i bloggvärlden. En kraft som kan leda till förändring. Jag tänker här samla exempel på hur vi i bloggvärlden kan göra skillnad. Samtidigt passar bloggen Enbart på att utmana dig. Se till att sprid Bloggkraften till minst två andra bloggare. Be dem att publicera detta inlägg och att samtidigt ge bidrag till minst en av insamlingarna. Har du inte fått utmaningen känn dig fri att bli utmanad och kopiera hela texten. Hämta senast uppdaterade version som du finner i denna länk Bloggkraft.

Bloggkraft är när över tusen personer på några veckor skänker pengar till Barncancerfonden mot "Den jävla idioten". Detta till följd av att vi blir berörda och vill hjälpa till. Vi blir berörda av andra människors öde, inte minst av Maddes  mammas sista ord till sin dotter. Utmaningen är att samla ihop 100.000 kr.

Bloggkraft är ibland bara att göra en länk och så får en organisation en gåva. Eller vad sägs om att hundratals bloggar länkar till Uppdrag Barn vilket innebär att ett stort bolag skänker 20 kr/länk till Childhood. Varsågod här fixade jag 20 kr.

Jag väntar och jag längtar,Jag ska få åka hem på permission endera i morgon eller på Onsdag *Ler*

Det är lång väg att hitta igen sig själv när man aldrig riktigt har varit sig själv, jag är ny människa, eller det är fel att säga det också, jag är ny i skälen.

Jag älskar mig själv, se ni jag kan säga klart och tydligt att Jag älskar mig själv, jag har gjort det bra, jag har kämpat hårt och tar många många steg framåt.

Kampen är hård när man ska finna sin självkänsla, men jag har kommit långt i min kamp, jag har blivit starkare och jag kan se godheten i min självkänsla.

Vad har jag på andra sidan att göra, gräset är inte grönare där. Jag ska vara på min sida av stängslet och ta vara på min familj som älskar mig.

Gud vad jag älskar min familj!!!

Jag har inte förstått att jag betyder så mycket för så många människor, det är svårt att hitta tillit för andra människor för det finns många som vill en ont också...

Kan man lära sig att sålla bort de onda personer som finns omkring, kan man säga Nej, kan man verkligen vara egoistisk ibland och bara vill vara själv, Ja...

Men varför har man så svårt att lära sig det?

Varför är det så många som inte mår bra idag?

Vad kan vi göra för att ge alla som har dålig självkänsla en självkänsla?

Jag har undrat över vad är dålig själkänsla och dåligt självförtroende...

Är det när man säger att jag

Har så fult hår

Jag är så tjock

Jag är så smal

osv osv...

Klart att det är dålig självkänsla och självförtroende...

Men mitt är inte det, vad är det då undrar jag...

Jo det är tilliten till människor, jag är den som vill att alla ska tycka om mig, jag mår jättedåligt på bara tanken att det finns någon som inte tycker om mig...

Man kan ju som sagt inte Älska alla men man kan acceptera att människor är olika och det är det vi inte gör...

Det finns de som frågat mig om jag hatar någon

Nej jag gör inte det, inte ens de som gett mig det bagage jag har sedan barndomen...

Vad gör man då det blir övermäktigt av känslan att en människa inte accepterar mig som jag är...

Ja det är en gåta som jag inte har nått svar på, frågan är bara hur ska man få tillbaka tilliten till människan...

En blomma är nått man måste vårda

med varma och ömma händer.

Den är skör, inga ord som är hårda

ska ska man använda när den

anländer.

En blomma är som du

något levande som oss människor och djur.

Det finns de som är ful tycker många

men tänk på att vi är olika och alla

ska kunna bli älskad

i ur och skur.

Man ska ej hatet låta styra

då far blad i yra.

Man ska ta den ömt och le

vad kan den här blomman dig ge.

Blommor är en läkande gest

så ge en till någon

som du tycker om mest...

Hihi...

Nu var jag framme med en dikt igen *Ler* hoppas ni tyckte om den för den kom precis just nu det tog 5 minuter att dikta ihop den...

Skrivaen av Dockmamman i Jämtland