Vida

24 september 2008 11:02

Härligt att höra att du hittat din tillflyktsort i stickningen. Själv har jag stickat någon enklare halsduk och ibland kliar det i fingrarna och jag vill lära mig men det händer så mycket annat just nu.

Det du beskrev i bloggen unnar jag ingen och jag förstår verkligen att det varit tufft och jag hoppas från djupet av mitt hjärta att du snart mår bättre. Läste i din presentation att du tror att det är viktigt att man tar bort skamstämpeln och det tror verkligen jag med.

Ha det gott!

Vida

charlotte

24 september 2008 11:18

Välkommen hem vännen! Vad glad jag blev att du fått komma hem till dina nära och kära. Ja, tror vi alla har en tendens till att jaga upp oss och bli arga helt i onödan. Jag kan nog vara så många gånger, men jag inser att det är en del av en själv man får leva med och jag tror nog det blir bättre med åren att man lär sig hantera det hela på ett annat vis. Men glad är jag att se dig tillbaka! Det var väldigt tomt här i bloggvärlden utan dig i somras. Vi får stötta varandra när livet känns svårt, att läsa bloggar och njuta av allt vackert som finns brukar vara en lisa för själen de dagar som allt känns på tok. Jag började sticka ett par pulsvärmare inspirerad av ditt mönster men jag tror jag gör dem lite annorlunda. Det är en annan del av mig att jag mer än gärna ändra på allt allteftersom jag stickar... sedan när jag ska göra nr 2 av något så har jag glömt hur jag gjorde den första. Anteckna finns det visst något som heter ja och det är jag dålig på. Hoppas din fot/fötter snart är bra igen. I många herrans år har jag haft problem med vänster fot/ben när jag gått för mycket men vad det beror på vet jag inte. Nu är det vänster hand som spökar och skriva går väldigt dåligt det. Vi har väl alla våra små krämpor man får väl bara hoppas det går över med tiden. Jag sitter och väntar på posten och hoppas på att jag får paket till faster idag, tycker hon väntat nog länge på sina nya kläder. Annars har jag tillbringat 30 minuter på Nordea, läs min blogg. Trevligare kan man ha "skrattar". Nej, du vännen innan jag svammlat ihjäl dig och alla andra här i världen så ska jag gå och hälla upp en kopp kaffe och tillsist för stunden önskar jag dig en underbar dag! Kramar till dig.

charlotte

24 september 2008 11:24

Hej igen! Vilket garn tänker du använda till mysteriestickningen? Tyckte det var lite väl långt att åka tvärs över stan för ett garnnystan. Det borde gå med fler sorter. Jag skickade ett långt inlägg till dig, om jag missade namn och url så var det jag som svamlade om allt och inget. För en liten stund sedan. Kram igen!

therese

24 september 2008 11:32

Skönt att höra att det är tillåtet! Ibland kommer allt bara över en, och igår var en sådan stund!Läste att du fått komma hem, vad skönt för dej!
Tur du kan få återuppleva dessa fikastunder med oss ;) Får ta en snart igen, för roligt var det! Haha, Ja Thea tyckte oxå det var jätte kul! :D

fnix

24 september 2008 12:04

maila mig din adress så ska du se att din elvaåring får en liten överraskning maila på larsson.magdalena@live.se

faster Evy

24 september 2008 12:35

Jag gläds med dig att du fått komma hem.Det är verkligen roligt att se dig skriva igen.
Kom ihåg:Det som inte tar kål på dig gör dig starkare.(fick en tavla med detta ordspråk av min svärfar).
Du måste sköta dig med mattiderna nu när du är hemma(lätt att fuska om man är ensam hemma).Gör som jag fick lära mig,ÄT EFTER KLOCKAN.
Ha en bra dag och njut i stora drag.
kramar i mängder

av Evy den 24 september kl12:35

Eva

25 september 2008 09:48

Halloj !
Det är så kul att se att du är igång igen.
det där med mysteriestickningen verkar spännande men del 1 fattar jag nada av *ler*

Kramizar och på gensyn