Jag har känt mig sämre en tid och fått olika symtomer, funderade först på om det var medicinerna men det var det inte...

Jag ska ringa dr på måndag om jag törs för min läkarskräck (en händelse som hände för några år sedan gjorde att jag inte kan gå till dr och bli undersökt) men jag måste nog...

Jag har fått symtomer som stickningar på kroppen som flyttar på sig, det känns ungefär som om det pirrar på det stället...

Jag har fått muskelkram i käkarna så jag går och biter ihop tänderna hlea tiden och så när jag rör b.la ansikts och lårmusklerna blir det som spasmer, himla trött vissa dagar så jag somnar på plats, bara hux flux...

Tanken slog mig idag när jag hade besök, kanske jag har brist på något eftersom jag inte behåller så mycket mat...

Ex är ju B12...

Tanken slog mig kanske Underproduktion av skäldkörteln eftersom jag inte går ner fast jag nu inte fått behålla maten i flera veckor...

Jaja, då kanske det finns även den pang på bom deprissionen blev värre p.g.a underproduktion, vem vet...

Jo den där hemska Farbror doktorn...

Nu ska jag se på Cujo...

*Brrrrr*

Jag kan säga, någon Sankt Bernhard blir det då inte i det här huset *Ler* har inte sett filmen sedan jag gick på gymnasiet så jag vill se den nu, det är på Tv 4 film eller nått som den går...

Ha en mojsig kväll alla/Kram

Han har varit sjuk i förkylning tag och varit hemma från skolan, han tycker att det är tråkigt i skolan, det är roligare att vara hemma och leka än att läsa och räkna, det tycker han att vi kan lära honom...

Nu på morgonen så sa jag att han troligen ska gå i skolan om han är frisk...

Sonen: Men när jag blir gammal och dör då behöver jag inte gå i skolan för de har ingen skola i himlen.

Jag: Nä det är sant

Sonen: Jo, det finns nog kanske en skola

Jag: Vadå?

Sonen: En flygskola så man vet hur man ska använda vingarna

Jag: Vad gör man sedan när den skolan är slut då

Sonen: Vad du är tokig, flyga så klart

Sonen: Jag vet vad som händer med änglarna på kvällen

Jag: Jasså, vad då?

Sonen: De blir stjärnor, B (min vän som dog i våras) blir stjärna på kvällen, det är hon som blinkar starkast.

Kom på  nu också när sonen var på miniorerna så blev det prat om att tappa tänder bland barnen.

Så vi frågade om Tandefen, jo då alla hade fått peng från Tandfen.

Så utbrister en flicka: Tandfen finns inte, det är mamma eller pappa som ger pengar.

Jag såg hur min son blev fundersam så kom han fram till mig och viskade:

Är det du eller pappa som har pengar eller är det Tandfen?

Jag sa faktiskt Tandfen och han blev nöjd...

Kanske det är dumt men jag vill att de ska få vara barn så länge som möjligt...

Det är så här jag tror barnen tänker:

Barnen tror för föräldrarnas skull för att inte göra dom ledsen att tomten och Tandfen finns inte.

God morgon alla!

Började med dagen utan huvudvärk, har konstaterat att huvudvärken kommer nog från att jag har börjat bita ihop mina käkar när jag inte tänker på det...

Eller så kan det vara för att jag inte kan behälla maten, att jag kannske får i mig för lite vätska...

Det här med maten har blivit så äckligt, man ska nte säga det men det finns inget som jag längtar efter...

Självdestruktivt kanske, vet inte, men när jag ätit så är det precis som om det är allt ont som ligger där och ruvar och det känns inte bra förrän allt är borta...

Nog om det, när min yngsta son vaknade i morse (han har varit hemma från skolan hela veckan för han har fått förkylning) han hade väldigt ont i halsen i måndags och nu när han vaknade så sa han att han hade fått halsonta i näsan i stället *Ler*

(Inget att le åt nån som har ont, men man kan inte låta bli en sådan här gång)

I onsdags var jag nere på samhället för det har varit bytardagar på församlingsgården...

Sonen var på miniorerna kl 12-15 och vi MISSADE bussen och det kunde ha för mig blivit ödesdigert...

Jag och sonen fick vänta till halv fem bussen så dra på samhället 1½ timme är inte så roligt...

Gick in på grillen köpte UPPÅTKORV som min son säger åt French hot dog, in på affären...

För att fördriva tiden så gick jag in på den nyöppnade Garnaffären och hittade TUVA för 16kr, tror att det är jättebilligt...

MEN när vi travade till busstationen så gick vi förbi APOTEKET, jag stannade...

Kände SUGET slita i min kropp...

TREO COMP,TREO COMP

skrek min lilla j*vul som sitter i hjärnan...

Jag stannade med sonens hand i min han, svetten och ångesten kom, jag stod och velade fram och tillbaka...

Nu har jag chansen att gå in och hadla utan att någon annan vet än jag, jag började nästan gråta för att jag var så nära och ville, ville inte...

MEN jag tog min son i handen och skyndade mig över på andra sidan gatan till busstationen, slängde in våra grejer, fram med stickningen, kunde inte koncentrera mig...

Såg Apoteksskylten lysa på andra sidan gatan...

Försökte dämpa min ångest med garn och stickor...

Så kom min x-tra dotter E och det var nog bra för jag arbetade bort min ångest med att prata med henne om hur jag kände det...

For hem med bussen och var STOLT över mig själv att jag faktiskt lyckats att inte handla...

Men jag har nu bestämt mig, det är bara ca: 3 månader sedan jag slutade med Treo Comp och dr har sagt att tar jag en, tom vanlig Treo så åker jag dit igen...

Jag har bestämt mig för att inte åka ner på samhället ensam mer för då har jag inte chansen att handla...

Jag vill även tillägga, för jag vet att det är många från det samhälle jag bor på läser min blogg, det kan jag se på mina referenser...

Ni som läser detta, kom ihåg att ni kan själva en dag hamna i situationer som kan påverka hela dig och din omgivning, så jag undanber sk*tprat som jag vet fabulerade ett tag...

De var de som satt och gonade åt det jag har skrivit, har du något att säga så kanske man ska lägga in en kommentar i min blogg...

Visst jag kanske ses som annorlunda än andra runt omkring mig, men vem är det som säger att det är jag som är annorlunda och inte ni?

Jag kritiserar inte, vad jag vill komma fram till att sk*tprat drabbar barnen och vad jag vet så har jag inte gjort eller skrivit nått i den här bloggen som ska vara någon skadeglädje eller relaterat till sk*tsnack för någon, barnen vet redan det som skrivet, men det blir vridet om det finns de som vrider det till något illa...

Jag skriver blogg för just att jag orkade inte med människor som satt hemma och drack kaffe och springer med rallarord till varandra, här på bloggvärlden har man mött människor med vänskapligt beteende och ingen vet vem jag är...

Jag är ingen ond människa, jag vill att människor ska tycka om mig och jag strävar efter att hjälpa andra...

Men ofta när man hjälpt så kommer skvaller...

Nä som sagt har du nått att säga om mig och mitt skrivande så säg det här/Tack på föhand...

Lite roligt igen:

Min son sade häromdagen när vi satt och spelade spel, han vann två gånger, -Mamma, du har nog glömt bort hur man spelar, det är nog för att dr sög ut ditt minne på sjukhuset (gjorde ect och det har gjort mig lite minneslös)

Satt och spelade en annan kväll jag, sonen och flickorna, vi skrattade så tårarna rann för han var så dråplig...

 Han kan inte en del bokstäver och

N= Upp ner upp

M= Upp ner upp ner

b= Ett rakt sträck med en mage

Så kom vi till att jag ville ha ett b av honom för jag hade stora B.

Jag: Har du ett B

Sonen: Nej, jag har bar de här korten så visade han sina systrar.

Han visade upp en Bläckfisk som det stod ett litet b på.

Jag: Du har ett b

Sonen: Nä, jag har bar aBläckfisk och en annan bokstav

Jag: vad börjar Bläckfisk på

Sonen: Blä

Skratt

Jag: Nä, tänk efter

Sonen: Bläck

L: men vad börjar Bläck på

Sonen: B

L: Då har du ju ett B

Sonen: Nä jag har en Bläckfisk

*Fniss*

Barnen är härliga...

Jag har en vän som finns vid min sida,

hon är en vän som jag vill inte vara utan...

Jag hoppas att hon förstår hur mycket hon betyder för mig...

Hon har funnits vid min familjs sida,

hela tiden under min tid på sjukhuset...

Jag kan prata med henne om allt,vi har samma intresse, stickning...

Ja, det är min granne,som bor mitt emot...

Många kramar från mig,du är värdefull...

Jag står vid din sida om du behöver mig...

Kramar från mig

Det sägs att det är nyttigt att varje dag äta ett äpple, och en banan för kalcium.

 Man ska också äta en apelsin för C-vitamin! Och det är ett måste att dricka en kopp grönt te (utan socker för att undvika diabetes) för att minska

kolesterol i kroppen!

Man måste också dricka 2 liter vatten varje dag (och sen kissa lika mycket, vilket fördubblar tiden man hittills

tillbringat på toa)

Man måste också dricka ett glas yoghurt varje dag för att få de bra bakterierna i magen, som ingen vet vad de exakt är, men du MÅSTE ha minst en miljon sådana i magen annars är det illa!

Du ska också ta ett glas rött vin för att undvika hjärtinfarkt. Och så ett glas vitt vin för att skydda ditt nervsystem!

Och ett glas öl (jag minns dock inte varför det var nyttigt!) Men om du tar dessa tre samtidigt kan du få stroke, fast det gör inte så mycket, för du kommer inte ens märka det.

Man ska också äta nötter och bönor/ärter varje dag. En hel massa nötter/bönor/ärter.

Du ska äta 4 till 6 måltider per dag, lätta måltider, men glöm inte att du ska tugga varje tugga minst 36 gånger.

Bara för det behövs det 5 timmar!

Och så en sak till: efter varje måltid ska du borsta tänderna, dvs. borsta dina tänder efter äpplet, yoghurten, bananen, nötterna/bönorna.

Detta ska du göra så länge du har tänder, och glöm inte tandtråden, tandköttsmassagen och munvattnet.

 När du ändå håller på med detta, kan du ju städa badrummet, kanske installera CD-spelare eller TV där inne, för med tanke på allt vattendrickande och tandborstande lär du tillbringa en hel del tid i badrummet.

Man måste också sova minst 8 timmar per dag och jobba 8 timmar per dag, plus de 5 timmarna som behövs för att äta, det blir 21 timmar.

Det är 3 timmar kvar, under förutsättning att det inte är trafikstockning när du åker till och från jobbet.

Enligt statistiken tittar folk på TV 3 timmar per dag. Det funkar inte längre eftersom man måste ta en promenad varje dag i minst en halv timme (ett råd: efter 15 minuters promenad vänd tillbaka, i annat fall tar din promenad en hel (timme).

Du måste också hinna med att träffa dina vänner, för de är som växter, måste tas hand om dagligen.

Bland allt annat måste du också hålla dig informerad, dvs. läsa minst två dags- och några st kvällstidningar, för att kunna ha en kritisk inställning i livet.

Du ska också ha sex varje dag, men utan att det ska bli rutinmässigt, dvs. du ska vara innovativ, kreativ och varje gång på nytt förföra din partner. För detta krävs ju tid. Och då har vi inte ens nämnt tantriskt sex.

Du ska också hinna med din familj, hinna moppa golv, diska, tvätta, för att inte tala om allt du måste göra om du har barn eller husdjur.

När man räknar ihop allt detta ovan behövs det minst 29 timmar.

Den enda lösningen är att göra flera saker samtidigt!

T.ex Duscha med kallt vatten och håll munnen öppen så får du dina 2 liter vatten per dag. Medan du lämnar badrummet med tandborsten i munnen kan du samtidigt ha sex med din partner, som i sin tur tittar på TV och läser tidningar medan du torkar golv.

Och då har du fortfarande en hand ledig, med vilken du kan ringa till dina vänner och släktingar. Drick vin efter det (du kommer att behöva det).

*suck* *stön*

Dags för mig att sluta nu, för mellan äpplet, yoghurten, ölen, den första litern vatten och min tredje måltid idag (inkl. nötter/bönor/ärter), vet jag inte längre vad jag måste göra, men jag vet att jag måste gå på toa NU.

Jag lär spara några minuter om jag borstar tänderna samtidigt!  

Lev väl!

Hittade det här hos ekoxenskennel

Jag vill inte skriva vart jag bodde förut, har säkert skrivit det någonstanns förut och de som känner mig och läser bloggen vet min förra destination, där jag aldrig trivdes...

det har börjat spåra ur totalt där under bara en liten tid, där det hänt 2 ggr nu där barn har blivit hotad av vuxna personer...

Först var det bara för några veckor sedan där en man gick och hotade att döda barn med yxa och vad jag förstod det så hade han ett flertal ggr varit upp på skolan och haft med sig yxa...

Skolan säkerhetsställde skolan med att ha dörrar på skolan låst under skoltid, mannen ifråga satte även ut lappar där specifika barn som han skulle döda...

Nu så har en 60 årig man hotat skolbarn med att ta upp ett hagelgevär, laddat och siktat mot barnen (högstadiebarn)...

Som jag förstår det så varför dessa incidenser uppstått är p.g.a att barn/ungdomar på det här samhället ska ha retat/j*vlas eller vad man ska säga, men det ger ju som sagt inga rättigheter att försöka att döda någon...

Vad jag fått uppfattning om så blev ingen av dom gripen eller anhållen, men vid en husransakan visade det sig att den sitsnämnda mannen hade 3 vapen i sitt hem...

Jag har nu inga barn kvar i denna skola, men jag vet att de umgås med barn när de är hos sin pappa som bor kvar på samhället...

Ska man våga att låta dom åka dit???

Jag vet inte, det känns inte bra...

Jag förstår inte varför man ska behöva fortsätta att bli behandlad som luft när man ska försöka att prata med de som jag egentligen inte vill ha kontakt med...

Jag har valt att ha ett samtal med samtalsgruppen på psykriatrin med mina släktingar som nu inte påstår att det jag har sagt inte är riktigt sant...

Jag har skickat fina kort till mina släktingar i förra veckan, det var fina kort som jag valt ut...

Jag skrev att jag bjöd in dom på samtal, tid kommer nu samtalsgruppen att skicka, de ville att jag först skulle skicka till dom, varför vet jag inte men det gjordes och jag vet att de kommit fram för jag skickade ett kort till en annan som bor i samma stad...

Men inte ett ord från dom...

Varför är det på det här viset...

Jo för att jag har dragit upp sanningen då har dom gjort som Judar gör/gjorde om de gifte sig med en kristen...

De sörjer/sörjde i flera dagar som den juden var död och den dog för dom enligt deras tro eller lag...

(Jag vet inte om det är så nu men det var då så under 2:a världskriget)

Jag är död för mina släktingar men ändå så vet jag att de pratas och frågas om mig...

Varför inte fråga mig som person...

Nu är jag säker på att ingen av dom kommer, om det är för att de inte törs eller om de hatar mig så mycket att jag är död för dom...

Men varför ska sanningen sluta så här, jag blir inte tyst utan det är som om jag blir ännu mer peppad att få fram sanningen...

Att man kan helt plötsligt utesluta en syster, dotter från allt och få det till att det beror på mig...

Jag är inte rädd för sanningen mer...

Jag pangar på med stenar i glashuset så det finns inga rutor kvar och inga hemligheter...

Har någon annan en annan sanning så säg det då...

Mina upplevelser och känslor är mina och ingen ska kunna påstå att det inte är sant...

Jag kan hantera det här, jag är nu så stark att jag kan stå för vad jag sagt, säger...

Jag kan stå för mina åsikter och konsekvenser...

Men kan ni det...

Det är inte bara jag som förlorar i det här om man ska använda det ordet, tänk i så fall har ni samma förlust som jag...

Jag förlorar er och ni förlorar en dotter och syster...

Blajblaj...

Gnghnhg!!!

F'an i h*lvete!!!

Kan inte man ge sig och se sanningen i vitögat att så här är det och att de j*vla problemen försvinner inte bara för att man försöker förinta mig från sina tankar...

Barnsligt, löjligt, patetiskt ja allt man kan säga...

Jag vill inte ha bråk...

Jag är Borderlinestörd och jag vet att det ger mig även styrka och jag är förbannat J*vligt tjurig...

Varför ska jag var så jobbig, jag orkar inte att tänka orkar inte att forma mina tankar till en mening och då blir det att jag kan inte finna ord, ord som kanske för andra är enkla...

Jag vill vara till hjälp men jag tror att jag är inte det för jag orkar inte jobba med tankar som är som vanliga tankar...

Mina tankar tar flykt och helt plötsligt öppnar sig en värld som inte existerar nu men som kommer in som bilder i min näthinna...

Jag kan inte välja bort dom, de bara kommer som om de bara har existerat där i hela mitt liv...

Barndomens bilder, ungdomens bilder, mitt liv till idag, mina barn, alla de som finns de kommer som en vind...

Jag slutar att existera, jag slutar finnas, min kropp bara blir en dimma som finns i den andra världen...

Den världen som jag inte vill vara i men som tvingas att besöka hur mycket jag än strävar emot...

En bild, ett ord en upplevelse i nutid kan fort omvandlas i dåtid där världen är mörk...

Dimman tätnar och jag ser,hör eller känner nästan doften av minnen, minnen som jag vill sväva ifrån...

Minnen som jag försöker att få till något gott i mitt liv, inte något som ska dra mig åter djupt djupt ner...

Jag hoppas att repet håller, att den som står där i andra änden och håller i, håller hårt och inte tappar greppet...

Nu när jag kommer uppåt steg för steg så måste den i andra änden vara stark...

Vän, barn eller hjärtevän måste vara inte fysiskt stark, psykistk är den ända styrkan som kan dra mig uppåt...

Är jag värld alla dessa människor som håller i andra änden, har jag förtjänat dom...

Har jag samma värde, har gud mig i sin bok i himlen eller kommer jag aldrig att få det värdet innan änglarna når mig...

Blir det änglar med utan vingar eller är det de som tar mig till gud den dagen jag ska bege mig bland molnen...

Ser andra ett värde i mig, har jag mänsklig värde eller är det bara ett hopp jag har...

Förtjänar jag människors kärlek...

Jag är inte ond, mina tankar har visat att jag kan inte förändra det som varit hur mycket jag än gråter...

Jag kommer alltid att var jag, den människa som en gång som barn fick uppleva något som inte ska behöva drabba barn...

Barn ska man handskas med vördnad, kärlek och ömhet...

Vad har allt detta varit, dessa ord, vart tog de vägen...

Varför ska jag som jag är idag sträva efter något jag inte kan få, jag är bara jag och jag kan inte ändra på det hur mycket jag än försöker...

Min längtan, min strävan efter mänsklig, normal kärlek, ömhet och vördnad som barn kan jag aldrig få...

Jag är vuxen, jag är som jag är, varför kan jag inte bara leva för det jag är och vad jag har...

Varför måste man känna att man som barn blivit behandlad som ett barn, varför ska jag inte kunna leva för den jag är idag utan strävan som jag aldrig kan få, kärlek när jag var barn...

Jo därför att hopper är det sista som lämnar människan sägs det...

Jag lever på hoppet...

Jag måste förstå att livet har sin gång hur mycket kärlek eller inte man fått som barn...

Mitt liv är nu och här...

Men hoppet är det sista jag lämnar...