Jag ska vara så ärlig och säga att min hjärna fungerar mindre än vanligt och jag fattar inte hur jag ska få ihop Mars månads strumpor.

Jag kan inte idag sticka efter mönster så det får bli från huvudet och då har det blivit helt enkla sjalar.

här är en ny jag håller på med, fick tag i det här mohairgarnet på en auktion i somras.

Några pulsvärmare har det inte hller blivit men jag hinner kanske någon dag då hjärnan har landat.

Men en ny stickbok kostade jag på mig och det fanns så snygga grejer i den, jag köper mönster på mönster men för det mesta används dom inte, jo de kan användas till komination till nått från mitt huvud...

Ja det kan bli så här ibland är livet blir upp och ner och man kan inte göra nått åt det...

Min vänninas lilla systerdotter T har nu åkt till Uppsala för att operera sin lilla son Liam som föddes förtidigt och har problem med njuren och han var sjuk medans han var på prematuren.

Jag vill att vi kan sända många varma tankar till en liten mamma och pappa med 2 barn Liam och Thea som ska i morgon operera den lilla gossen...

Kika in till

 LIAM08THEA04

Kram på dig T och Lycka till

När det uppstått situationer där man blir anklagad så måste man försvara sig och det är väl rent logiskt och vad jag talar om är anklagelser som inte är relevanta utan de som är där det inte har tagits reda på sanning utan man har bara lyssnat från ena historien och inte från den andres.

Det är lite lustigt eftersom det finns de som verkligen framhäver att man tydligen vet sanningen när man bara har lyssnat från ett håll.

Om man får anklagelser att man ex ska ha spridit skit om en människa och jag konfronterar den människan så får man ett rent helv* för att man försvarade sig.

Det sägs så mycket otroliga saker ibland om människor och de kanske inte ens känner den människan de pratar om, det kallas mobbing även i vuxen ålder vare sig man är släkt eller inte med dessa människor.

Jag tror att människor som pratar eller skriver, förvränger som de vill, de inte vill höra och se vad de människor som de anklagar har att säga.

Jag tror att de är rädda för att komma fram till vad man vill, de förstår inte innebörden av denne anklagades människas handling för de är rädda för att de anklagade är starkare och motstår gruppens vilja och rädslan kommer från att den anklagade  står för det mesta ensam och klarar det själv medan de som anklagar står för det mesta i en grupp och klarar sig inte utan sin grupp.

Gruppen måste ändå ta reda på fakta och sedan döma efter brottet, man måste väl ändå ta reda på fakta från alla vittnen, det räcker inte att man tar den icke anklagades ord  och döma den andre efter den icke anklagades ord.

Om den anklagades brott är försvar hur ska man handla som anklagad när man inte får försvara sig utan att det blir påhopp av gruppen som sig säger att de vet efter den icke anklagades ord.

Är det relevant, jag kan säga att jag har blivit anklagad där det inte alls har varit någon som tagit reda på vad jag sagt utan bara från den/de icke anklagade.

Det ger frustration och det förstår inte dessa som anklagar en utan de går till motangrepp med att säga att jag har tydligen gjort allt annat än att försvarat mig och de som är icke anklagade är helt klart offer.

 Många ggr används ord står mot ord, men en sådan här grupp kan vända ett sms eller en mening osv till raka motsatsen av vad man skrivit eller sagt.

Jag orkar inte med sådant här anklagande mer där man inte tar reda på den anklagades hirstoria.

För det spelar ingen roll vad man  gör eller säger mot en sådan grupp så finns det inget av situationerna som de är delaktiga i fast de säger att de har tagit sin besudla del, men tyvärr så brukar det visa sig att sådana här grupper har inte tagit sin del eftersom de inte kan ta reda på fakta av händelser och ord från den anklagade så kan de inte ta sin del.

De måste lära sig att den anklagade måste få försvara sig och att ska gruppen vara en dömande profil så får man ta med allt eller inget, har man inget fakta från båda håll att komma med så får man i så fall kanske vara tyst tills den dagen man har allt då kanske det inte uppstår dessa missuppfattningar om de anklagande.

Men jag genom en gruppterapi där det varit med människor som sitter i samma sits som jag och så har det funnits två terapefter som har erfarenhet av sådant här, de har tagit del av allt samlat material som har kommit under åren, även de material som jag själv har skickat till denna grupp och det analyserades och resultatet är som jag själv spekulerar i och det är att gruppen har en rädsla för sanningen och därför gör man ett försvar och samlar flera in i gruppen för de vill tysta den anklgades vittnesord och jag tror faktiskt på dom eftersom det visar sig att om jag ringer, skickar kort eller de får höra eller se mig så hittar de alltid något som inte är bra i det jag gjort/gör.

Något som förundras mig som jag aldrig får något svar på det är när har de hört mig och när har jag huvudtaget fått försvara mig för de anklagelser ni har?

Mina terapefter har även fått mig att inse, det mål jag har är orealistiskt, jag kan inte rädda hela världen vare sig jag vill eller inte.

Jag kan inte hjälpa någon i denna grupp för de har gjort sina val och de valen får stå för dom och jag får acceptera det och det gör jag utan sk*tsnack men de måste acceptera mitt liv UTAN sk*tsnack och de gör dom inte.

 Jag har aldrig påstått till människor att jag lever ett bättre liv än någon annan, jag anser bara att det liv jag lever och har levt efter skillsmässan är bäst för mig och de är väl inget som egentligen ska reta någon mer än om man är avundsjuk om en människa har fått ett bättre liv, eller har jag fel där?

Jag har även fått lära mig i den här terapin att de grupper av människor som agerar på detta vis anser sig som offer och de måste lära sig att de är inte offer ensam. Men sedan så kan man inte komma längre om man inte slutar att se sig som offer, jag själv har kommit sedan ett år tillbaka att man kan inte se sig som ett offer för då kommer man inte vidare som jag nu har gjort efter kan man säga 40 år, jag vill bara hjälpa andra som i dessa grupper men en dela grupper av människor kan inte komma till ro och förstå, för att må bättre måste man se att andra valt en annan väg för att må bättre och man kan inte se ner på den människan varför inte glädja sig åt den människan istället.

Visst kan jag se mig själv som offer ibland helst när det byggs på mer och mer av sorg och motgångar, men jag ger mig inte på andra människor för att jag mår dåligt utan för att försvara sig mot anklagelser som inte är relevanta och framförallt försvara sig mot en grupp som absolut har dragit slutsatser utan fakta från den anklagade.

Med denna terapi så har jag ABSOLUT blivit en bättre människa för mig själv men kanske inte för en del andra människor men det är som sagt något jag egentligen inte bryr mig i för jag ska ju leva och dö för min familj, sedan får man ta nästa släktled och nästa, tyvärr så har jag förstått som sagt att jag kan inte rädda eller ta hand om alla, först måste man tänka på sin egen familj.

Jag har nu lämnat över en del till min bror, jag ska betala han de bensinpengar han behöver och jag tänkte att de behöver matpengar med, sedan så har jag inte ork mer och jag är inte oumbärlig det finns de som kan ta hand om min dotter bättre än jag.

Jag har ransakat mig i flera dagar nog och jag är inget att ha längre det finns inget att hämta hos mig och jag har inget att tillföra.

Vad har jag att komma med en massa skit tydligen, jag är en ingen bra mamma, syster, jag är ingenting...

God natt alla

Till er mina bloggvänner

Sov väldigt länge idag för natten har varit totalt drömmande med maror som besökt mig.

Jag har pratat med dottern nu på morgonen och jag kan inte säga hur det är, det är svårt att säga något egentligen jag kan inte uttrycka mig.

Jag är ledsen att situationen generellt är som den är, klart att man som mamma blir fruktansvärt orolig och man klandrar sig själv.

Men det är mycket annat som fabulerar runt oss, vi har mist kontakten jag och en del av mina syskon och det gör att det uppstår en massa missförstånd och det är sorgligt för man orkar inte att gruffa med andra för jag vill koncentrera mig på mina barn.

Jag vet att allt gruff och misstag beror inte bara på mig men det känns som så för jag ringer inte mina sykon och föräldrar och beklagar mig över mina syskon men det gör mina syskon.

Med det, så har det blivit att jag skriver i bloggen, det har blivit min kompensation och det har kännts bra.

Mitt önskemål är att vi en gång kan vara som det varit men det kommer aldrig mer att fungera , men allt började den dagen jag skilljde mig och flyttade.

Jag sårade människor då och det har jag bett om förlåt, det har även mina syskon gjort men det känns som en del av er (ni vet vilka jag menar) ni kan nagga mina kanter hela tiden och det är så löjligt egentligen när man tänker efter vad allt började med.

Jag kan bara inte förstå varför kan ni inte acceptera att jag är inte den gamla jag som nu alla säger att jag har blivit så annorlunda, jag tror inte att jag behöver nämna här varför, jag har valt bort det onda i mitt liv och det får ni acceptera.

En del människor klarar inte att fortsätta att leva samma liv hela tiden och veta att de har påverkat mitt liv negativt, jag ska acceptera deras val och ni ska acceptera mina val utan en massa dyngspridning.

Den personen har aldrig gjort er nått, han har aldrig lagt sig i, men en del av  era andra hälft har gjort det och det förvånar mig.

Men det är tur att för er en del av er att man kan använda sin storasysters familj på att prata dynga, det är bra att man kan göra någon glad...

 Jag ska även tala om att jag skickar min bror till min dotter för jag  har ett stort förtroende för han och jag tror just nu att han är den mest lämpliga i det här fallet precis just nu.

För som det är mellan mig och en del av mina syskon det mår inte min dotter bra av men min bror har stor erfarenhet.

Jag ska idag åka till staden för jag måste göra nått annat innan jag bryter ihop helt, så idag fick vi barnvakt och vi ska gå på bio.

Det kanske är fruktansvärt av mig som mamma att göra det men jag känner att jag klarar inte mer för det har varit mycket  jag måste bara någon timme få ett annat seende som stör mina tankar och då blev det bio.

Tack alla för omtanken om oss och ni kanske kan hålla tummarna att jag och mina syskon kan sluta att prata en massa strunt och anklaga varandra hela tiden...

Till mina syskon som vill ha den

Tack mina vänner för det ni skriver för det är jobbigt nu, jag har inget att tillföra mer än att allt känns upp och ner.

Det är så kaotiskt allt och det gör att man inte snart vet vad man ska göra ellr kanske va man gör.

Allt snurrar som i ett ekorrhjul, jag  måste bara tillägga att det käns som om jag gör allt fel, det käns som om det är bara jag som handlat fel, alla andra är bättre.

Allt som händer runt omkring mig och min familj just nu gör att många mår dåligt och det gör nog att många gör saker som inte är de bästa, vi bara sårar varandra, vi kan inte fortsätta så vi måste försöka att hålla ihop för min dotters skull.

Men vi måste alla som är delaktig måste försöka se våra egna fel och brister och acceptera att man har ett eget liv och lever ett eget liv.

Om man kan acceptera hur andras liv är utan att kränka, kritisera eller håna andra för det så har man kommit långt.

Jag känner att mitt liv rinner ifrån mig, jag är inte jag längre, allt det svåra gör en sjuk.

Sjuk så att man kräks, gråter,skakar, kan inte sova.

Sådana här gånger undrar man egentligen vad man är till för egentligen.

men det sägs att

Gud ger ingen större börda

än vad jag orkar att bära

Men vart är det stopp

Detta är för de som nu vill läsa utan att döma och är du en sådan person så är det kanske du lämnar detta inlägg nu och är det så att du nu vill läsa i alla fall så läs men om du ska kommentera med kränkande inslag så var så god att skriva en kontakt med bloggadress, hemsida eller mail och gör du inte det så var så god att stäng ner detta inlägg

Detta har gjort att jag har gjort att jag vet inte om jag törs att besöka bloggarna, det vore bättre om personen sagt vem den är så kunde jag sedan gjort mitt val.

Mvh

Dockmamman

Jag fick inte tag på min dotter förrän vi tre tiden igår och det var en fruktansvärd väntan och framförallt när jag visste att det finns människor som hon inte just nu vill egentligen ha vid sin sida om dom inte håller tyst (som hon sagt själv).

När jag väl fick henne på luren så grät jag och faktiskt så blev det så att jag satt och pussade mobilen lite knasigt men det kanske blir så.

Men vi pratade med varandra och hon har nu bestämt sig att flytta till lägenheten och vara kvar på sitt jobb, det är flera som vill att hon ska inte göra det i hennes närhet.

Jag blir så förtvivlad när det finns människor som inte kan lyssna på en, jag vet att förra gången den blev kaotiskt då jag tog hem henne så pratade jag eller vad man ska säga prata så gott det gick i ett skrikande och anklagande telesamtal med de människor som inte vill att hon ska vara kvar på sitt jobb eller ta lägenheten för sig själv.

Jag bad de låta hon bestämma själv, hon ska leva för sitt liv inte för våra andras.

Hon vill ha ett eget boende, sitt jobb och vänner i sin egen ålder inte de som är närmare och över 30.

Hon är en ung tjej som vill far till en skola i England hon vill inte sitta som en mamma i 20 års ålder.

Jag varnade de människor som inte lyssnade på mig att om de inte lägger av så kommer det att bli värre och det skulle jag inte ha gjort för de blev arg på mig och tyckte jag var nog en stor skit.

Men nu ser ni att jag visste vad som kunde hända och det hände, ni tror inte att hon pratar med mig men det är så och nu så säger dessa människor ingenting nu är det alldeles tyst fast jag har försökt att få tag på dom och det är konstigt eftersom de är min egen släkt.

Inte ett av mina syskon har ringt eller skickat ett sms till mig, egentligen bryr jag mig för tillfället inte, för det enda jag får är ångest när jag tänker på att prata med dom för de vill inte se sanningen att det finns problem, alla vet vad som är problemet och försöker jag att prata om mitt barn som ex sist hon låg på sjukhuset så skrev jag ett sms #Jag uppmanar er att inte ringa eller skriva till min dotter om Det eller något annat, skriv en kram eller krya på dig.

Detta sms blev vänt till att de fick för sig att de inte skulle kontakta min dotter huvudtaget men finns inga ord som säger det där.

Men det är kanske därför det finns de som inte kontaktar mig för att de fick se vad som hände när det fortsattes som det gjort.

Jag vet min dotters önskemål, hon vill inte leva med andra där hon får leva på deras villkor.

Hon vill HA sin lägenhet

Hon vill HA kvar sitt jobb

Hon vill HA vänner i sin egen ålder

Hon VILL leva på sina villkor

Och acceptera det nu alla.

Men som sagt det viktigaste är nu att min dotter ligger på sjukhus och jag ska åka ner till henne på söndag, har fått en massa fina saker till hennes lägenhet av min goa granne.

Jag kan säga att jag blev väldigt ledsen för denna kvinnas kommentar, vad har hon för rätt att styra vad jag ska skriva om, hur kan hon anklaga mig om att vara ett dåligt föredöme till mina barn.

Vad vet hon om oss, vad vet hon om att det är fritt att skriva om mitt och min familjs liv utan att andra kan komma säga nej.

Jag vet inte varför hon tog illa vid sig, sedan prata om våra problem, vad vet hon om det.

är man ledsen innan och håller på att bryta ihop vad blir man inte då om det kommer en och vill styra över mig och sedan bestämma vad jag inte får göra och göra.

Det har varit jobbigt en tid som ni  vet ni som läser bloggen ofta och inte blir det bättre när människor säger vad man inte ska göra och göra och att man på det är ett dåligt föredöme för sina barn det är att slå på spiken eftersom sätter skulden på sig själv när det är ens egna barn, fast jag vet att allt beror på helt andra saker men man är vuxen och då sätter man även skuld på sig själv vare sig man är delaktig till det eller inte.

Sedan fegheten att inte skriva sin adress eller en mail bara för att fega och vara anonym för då kan man säga vad som helst och då är allt kanske tillåtet för dig.

 Du har kränkt mig och jag känner egentligen för det samma men jag tycker att det inlägg jag skrev tidigare får räcka det var illa nog där jag dömer dig för att vara en elak kvinna.

Nästa gång du skriver till någon så var så god att skriva med undertecknat bloggadress, hemsida eller mail

Mvh

Ledsen och kränkt Dockmamman

Har fått en kommentar av någon mamma

#Har efter många kommentarer gått in på din blogg för att se vad den innehåller.

Fruktansvärt. Hur kan du exploatera dina barn på detta sätt? Förstår att det finns många problem och speciellt för din dotter men inte blir det bättre av att göra detta.

Gör skillnad på det offentliga och det privata. Om jag har ett barn som försöker ta självmord då kan jag inte lägga ut det barnet och dess mående som en offentlig handling.

Skärp dig. Det är du som är vuxen och förälder så gå före med gott exempel.

Du och dina barn behöver professionllt stöd och inte att era privatliv läggs ut på en blogg som kan läsas av krit och pleti.#

Nu undrar jag, det finns bara bloggar och hemsidor om folk som mår dåligt och folk som är utsatta för övergrepp, misshandel osv för att hjälpa andra och de finns de som idag har gått ut offentligt med sitt liv för att det kan var självhjälp och hjälp för andra.

Vad har man att skämmas för? Ska det tystas att folk mår dåligt, det finns bloggar där det skrivs könsord och porrigt men det är normalt det ska bara finnas men problem är inget man ska ta upp.

Och vad vet du om vi har stöd och hjälp? menar du och att du är så proffisionell att du kan avgöra om vi inte har terapi eller inte.

Kan man inte skriva om problem om man går terapi, jag kan säga att proffisionell terapi har jag gått och jag har lärt mig där att man inte ska skämmas över de problem man har och att det kan hjälpas att skriva av sig.

Och om nu Kleti och Pleti läser detta , vilka är det det, är det skvallerkärringarna som inte kolla upp fakta innan de sprider en massa dynga.

Där jag bor där sprids lätt dynga och är det inte bättre att man får reda på fakta istället från källan när de inte törs att fråga än att sprida skit som inte är sant, eller??

Men sedan så måste jag bara fråga vart stod det självmord??

Men har du tagit så illa vid dig av mina inlägg i min blogg så för att du inte ska ta illa vid dig eller må dåligt så kanske man inte ska besöka mig.

Jag tycker det är fegt att inte skriva vem du är, skriver jag något och menar det jag skrivit så står jag för min åsikt och smyger inte med min bloggadress eller har man ingen så ger jag min e-post.

För du har en blogg eftersom du besökte mig efter att jag har skrivit en del kommentarer hos dig, det är fruktansvärt fegt att inte stå för sina åsikter och det kan jag säga dig att det har jag lärt mig under min terapi och det har jag även lärt mina barn.

Men jag tar bort mitt inlägg om min dotter p.g.a dig och för din skull då så slipper du att läsa det och då kanske du kan skriva ett privat medelande till mig vem du är så behöver ingen annan se det för jag tycker det är hemskt när folk skriver utan kontakt, gör man det via mobil så kan man bli polisanmäld.

Vad är ett gott föredöme?

Där man dricker alkohol inför sina barn, bråkar inför sina barn, svär inför sina barn, baktalar folk inför sina barn (skitsnack), osv osv...

Hur många barn är inte små varelser som är snabb att döma människor för att de inte har lärt sig att respektera andras människors beslut och betende och varför är det så, jo jusst det, det handlar om att de gör som vuxna för det är jusst det många många vuxna gör och du är en av dom när du dömer mig.

Du talar om för mig vad jag ska göra och inte göra, det visar sig tycker jag då att du är en dominant kvinna som är van att prata strunt bakom ryggen på folk som går en annan väg en du och då kan man prata om att vara ett gott föredöme för sina barn.

Om inte du kan tillåta att andra inte gör som du säger, hur tror du att dina barn kommer att agera vid samma situation.

Du är dömmande och det är illa beandlande av människor,

Visst är det inte så skojigt att bli förutspådd om hur man är som människa, du kan inte döma eller ifrågasätta någons handlingar förrän man kanske har sopat rent framför sin egen dörr...

Men är det konstigt att barn är dömande?

Ha en bra dag och döm inte människor för att de är den de är.