Jag tror på spöken eller andar som man säger, jag har redan som liten fått se och höra spöken men jag har alltid fått det bagateliserat av andra människor, både från släkt och vänner.

Jag tänkte berätta om några händelser jag har varit med om som det inte finns förklariga saker till

1. Spöket i huset i Kälarne. Har inte uppfattat vem det ar men tror att det var min f.d svärfar men han var inte ond men barnen sa ofta att ta bort den där gubben som står vi trappen, så till slut en kväll så skrek jag åt anden att låt åtmindstonde bli barnen och de gjorde han sedan.

Han var busasam av sig, en kväll hade jag lagt mig att läsa mitt ex var på toa som låg under sovrummet. Hade inte min dotter vaknat av det liv som blev då had jag trott att jag drömt.

Helt plötsligt så hör man från dörröppningen hur det är som om det var 100 elefanter som rände rakt mot väggen och där blev det tyst.

Jag skrek på mitt ex och frågade vad han gjorde och hör och häpna han hade inte hört nått alls, så hade det varit något naturligt så borde han ha hört denna elefantjord komma.

Jag minns en annan gång som etsat fast i mitt minne är att jag låg och sov och vaknade av att någon knuffade mig och när jag tittar upp så ser jag skepnad som sitter ovanpå mig tyngdlöst, inget ansikte såg jag, med armarna uppåt precis som han var på väg att attackera mig.

Jag hojtade åt mitt ex -VAD GÖR DU?

vadå säger han och så tittar jag åt sidan och han ligger bredvid mig, men när jag kikar upp igen då är skepnaden borta.

Jag vet inte men jag har hört att andra kommer inte in i sovrummet om det inte är något viktigt och i samma natt så blev jag jättesjuk med mitt 4:e barn (moderkakan lossnade och vi båda höll på att dö), edera var det han som gjorde mig sjuk eller så fick han mig att inse allvarlet med mitt barn i magen.

En natt vaknade jag av att jag höll i trappräcket för jag svävade, jag försökte kämpa mig därifrån men det var som om nått drog mig kan tänka mig som om det var en dammsugar som försöte suga in ett skräp.

Jag vet att jag var hlavvaken och jag såg mig själv ligga i sängen medans jag höll i trappräcket så det kunde inte ha varit något annat än själavandring eller vad det heter...

Det finns mer i det huset men det här var de jag hade mest minne av.

2. Var hos vänner och de hade en stuga som vi skulle få bo i under marknadsdagarna, på kvällen så gick vi och lade oss och läste.

Så hörde både jag och mitt ex att det gick någon i köket. Jag klev upp och ropade tänkte att vännerna kom på besök men det var ingen där.

Vi gick och lade oss igen, från tv rummet till sovrummet var det 3 trappsteg och en liten hall och på var dera sida så var det en toa och ett duschrum.

Så där vi ligger ser vi allt detta så det som hördes skulle man ha sett om det varit en människa.

Vi hör hur steg närmar sig trappen och nerför trappen, så blev det tyst och helt plötsligt så small toahandtaget ner med en smäll.

Vi blev stum och jag sov inget det natten.

På morgonen kom våra vänner och jag tog och frågade dom om de hade skrömta här, då en av dom, så ni har hört det ni med och så blev det inget mer prat.

Nu är det så här att min farmor var en lappgumma och jag har idag förstått att hon var en liten kuckelgumma.

Vi kom dit och så sade jag

till farmor vad vi hört.

Hör och häpna, min farmor talade om att min väns pappa hade tagit livet av sig där och troligen varför han går osalig sa farmor var nog för att min kompis fick inte reda på att det var hans pappa förrän han var död, min kompis kallade han farbror varför det var så det vaet jag inte men det som ger mig rysningar

var att farmor talada om att han hade strypt sig på toahandtaget varav att det var det vi hörde när handtaget slog ner, min kompis är uppe i himlen ha med nu så han kan träffa sin pappa där.

Men varför skulle vi höra det förstår inte jag än idag.

Men det finns många händelser om gumman jag såg har jag berättat i tidigare inlägg.

Visst är det konstigt ibland, jag har varit till Terry Evens med och det ska jag ta någon dag att berätta/Ha en trevlig kväll alla

Här är nått jag samlar på och bara älskar dom

Rolf Lidbergs troll...

ÄLSKAR DOM.

Mm, jag menar det, jag kan se och höra sådant som många inte kan fast de finns dom som inte tror på det.

MEN sedan kan jag hokuspokusa mig till en riktigt mara, där jag står och skriker KACKERLACKOR OCH RÄVRUMPOR i högan skyn.

Ibland så blir man riktigt förvånad över vilka röstresurser man har men efter ett tag tappar man rösten och då blir allt lugnt och skönt.

Jag tror att jag levde ensam på ett berg förr i tiden där jag satt och jojkade och pratade med andarna för det gjorde samerna mycket förut åtmindstonde nojderna.

Lappblod har jag i mig men det är inget jag går och fabulerar om för det är nästan som att var ett skällsord och då vill man gömma sig men idag förstår jag att jag kan inte komma från mitt lappblod med mörkbruna ögon och råttfärgat hår.

Pappa är eller var rättare sagt han fyller 60 i år svarthårig och det har då ingen av oss syskon fått efter han.

Det finns gånger jag har uppfattat andar och det finns de gånger då de väckt mig men jag har inte förstått vad de har velat.

För några år sedan så vaknade jag av att känna mig iaktagen och när jag vänder mig om i sängen så står där en liten liten gumma med höckle.

Man såg inte ansiktet men jag kan säga att jag blev skitskraj men hon ville nått men jag förstod inte som vanligt men jag sov inget heller den natten.

När jag berättade det där till en släkting så sade de att det var nog farmors mor jag såg för hon var jätteliten gumma med ett höckle och hon var en elak lite tant, så kanske kaka söker maka hihihihihi!!!

Nä då, jag är ingen ond människa fast man kan känna sig så men jag blir ibland väldigt arg och då kn jag hitta mycket att gnälla på det är då jag passar på att ringa myndigheter och dylikt för då har man minsan ordförådet med sig...

Här kan man bli häxa

Det var häxan i mig ikväll...

Säkert är det nog inte som det har gått förbi utan att märka det, lilla Engla som är borta, jag har själv en 10 åring som inte kom hem igår och jag var inte säker på om det var juniorerna då

Så jag blev nojig och tänkte på Engla och kastade mig på tele och ringde församlingsgården och L kunde lugna mig att hon var där.

Jag tänker vilken fasa för föräldrarna, vilken sorg, jag vet min rädsla för vad som hände mitt barn.

Jag är så ledsen för deras skull och med vördnad så tänder jag ett ljus för dom och det kan väl också ni andra göra...

Klicka på bilden så kan i tända ljus där...

Dessa sedlar måste en man hittat på för att kvinnan ska spara mer pengar *Ler*

Tänk när du ska köpa den där snygga klänningen så drar du upp sedeln med Brad Pitt, vem behöver då en klänning

*Skratt*

När du börjar fundera på att boka tid för förkykning drar du fram sedeln med

Dr George Clooney från City akuten

Lägger den på nattduksbordet och ligger och yrar om den snygga dr i 40 graders feber och anser sig att man aldrig fått så bra vård.

 *hihi*

Det sista, hm, vad ska man säga, en sedel med en massa snoppar, den kan jag nog handla för, en snopp är en snopp och det är så löjligt tycker jag att det ska vara nått att ha på en sedel.

Det är min konstiga humor då, inget skojigt där inte...

 är det förstår man det är nog för att vi kvinnor ska spendera mindre pengar.

För som sagt handen i luften vem skulle handla för dessa sedlar/Kram

Hur många kramar man per dag, kramar är något som jag egentligen har svårt för men har börjat att inse att man behöver det.

Visst har jag kramat men det var vad jag fick lära mig att så gjorde man vare sig man ville eller inte.

Så kramar för mig det var ungefär som att ta i hand, samma känsla och samma fras av känslor som om man tar varandra i hand.

Men idag och sedan ett halv år tillbaka så har det haft en annan karraktär där jag förstår att en kram är känslor med värme, förståelse, välvila och kärlek.

Vad jag känner mig så glad så glad för den känslan, tänk att det kan ta så många år för att förstå en del känslor.

En kram till er alla från mig och glöm inte

att ge en kram till någon ni med om det är såatt man känner för det, inget tvång får det vara...

Jag blir alldeles gråtfärdig av alla människor som bryr sig som visar medmännskliget fast de själva har egen sorg eller grubblerier.

För visst är världen på väg att bli alldeles för svår, vi kan inte hantera allt våld som kommer och det är då skönt när man tror att man håller på att tappa tron på mänskligheten att få fina ord från er vänner.

Men något jag har funderat på är vad många säger, senast idag fick jag den meningen sagd till migav en som jag mötte på byn att de har haft det jobbigt eller har en sorg att bära men det är inte lika hemsk som det du går igenom.

Kära kära ni, alla har sin sorg och sin börda och det är för alla sin egen sorg, den sorgen eller de problemen hos dig/er är värst för er så jag anser att det spelar ingen roll vad man har för sorg eller problem så är det lika hemskt för var och en.

Jag är rädd att ni ska tycka synd om mig, visst det får ni göra för det vill man också då allt känns åt fanders men ni får inte glömma er själva och ni ska tänka att eran sorg eller problem är inte bagateller bara för att det kommer en människa som har stor sorg som gör att ni glömmer er sorg.

Jag känner för er alla och tänker på eran sorg och problem, jag tror att det är bra att ibland ta del av andras och deltaga, prata och stötta som vi gör genom bloggvärlden för det ger en viss terapi och det är bra att se att man inte är ensam som man mångaggr tror men för det får man inte kasta undan sitt eget med att tänka ex

De ord som oftast används mellan människor är en standardfras och varför vet jag inte riktigt men det är väl egentligen inget bra uttryck

-Det finns de som har det värre osv

Eftersom jag anser att din sorg gör ju för dig inte mindre för det eller de andras sorg blir inte mindre för att du tänker så och viceverca...

Nu märker jag att det blir blabalblablabla.....

Jag är så glad att ni finns för mig och jag finns för er mina vänner, ni ska veta att era ord och meningar hjälper mycket och jag hoppas att det jag kan ge er hjälper något.

Hm, tror att det här är någon bearbetningsfras eller...

Sänd många styrkekramar till bloggvännen Garnmonster

När ni känner att det blir för mycket hur känner ni er då, vad gör ni? Nog har jag känt att måttet är rågat men det har varit en barnlek i jämfört med det som sker idag och vad som komma skall.

Om man har gått ett helt liv igenom med sorg och svårigheter och helt plötsligt så kommer allt upp på ytan allt man har försökt att tränga undan och så blir det ett kaotiskt bembardemang av allt.

Det sker saker som man inte var förberedd på, man kan kan inte göra nått vare sig man vill eller inte, det finns saker som man vill ha stopp på men man kan inte påverka det, jag har förlorat kontrollen.

Nu säger alla runt omkring mig att jag kna inte ha kontroll över allt och alla och det är väl sant på sätt och vis men jag börjar att bli bitter och jag är så ledsen över hur världen rycker undan mina fötter.

Jag är idag så bitter, arg och ledsen och tycker att hela världen är orättvis, jag är ingen sådan människa.

Jag kan inte ens tänka att det finns de som har det värre för det hjälper ju inte dom, de drabbas inte mindre bara för att jag skyfflar undan min sorg och försöker tänka att min sorg är mindre och min sorg blir inte mindre heller för att någon ska tänka på att jag har det värre än någon annan.

kan man egentligentänka att någon har det värre än någon annan, allas sorg har lika betydelse, min sorg är min och deras sorg är deras sorg.

Alla måste bära sin sorg, jag min och de andra min och jag har sympati för andra men jag orkar inte att tänka som jag gjorde förut

Positivt just nu:

Jag behövde inte diska

Jag kunde äta