helen

15 december 2008 13:22

Men gumman :-(
Försök att tänka att hon har det bra nu.
Jag tror att bara vetskapen att hon skulle få fira familjejul med er gjorde henne lycklig....så man kan nog säga att hon dog lycklig.
Jag tror inte att det skulle kunna va på nåt annat sätt med en vän som du.
Tänk vad du gjorde hennes sista tid speciell.
Ni gav till varandra och det blev en vänskap som du alltid kommer minnas.
Massa kramar från mig.

FNiX

15 december 2008 13:24

Du har en utmärkelse på min blogg

Filifjonkan smyger in

15 december 2008 15:49

Hej häxmamman,åh har du en sådan dag idag..ja sorgen den kommer på en rätt om bara behövs bara ett ord en gest eller något lite så är det svårt igen, men på något vis tar man sig igenom det svåra man måst ju Man kan liksom bara hjälpa sig själv med sorgen på något vis finns inga ord i språket som täcker sådana känslor utan det är ju tyvärr bara så att det är tid tid som måste gå mycket tid så man lär sig hantera sin smärta.
Går över gör det inte men det blir mer avlägset efter en period. Här får du några vackra ord som stämmer med livet.

Sorgfågel bor i mitt innersta
Den kom för månader sen
Den flyger ett varv över länderna,
Och sen kommer den igen.

Kramis och håll i.

tussegumman tassar in

15 december 2008 19:23

Tufft att missa dem som står en nära. Musik kan få igång känslorna riktigt ordentligt. Ibland kan de vara bra att få gråta ut. Ibland kan döden kännas som ett svek när den som stod en väldigt nära inte finns där längre!!Men hon deltar nog i allra högsta grad i ditt liv och vill att du skall må bra. Jag tror att hon vakar över dig i denna svåra stund. Många kramar Tussegumman

molle

15 december 2008 19:43

tack för utmärkelsen....och hoppas det känns bättre innuti om en stund...nosgos

Peter PC Carlsson

15 december 2008 23:57

så ofta finner du helt fantastiska bilder. Nu ännu en.

P.S Du glömde bifoga länken i mailet.

Charlotte

16 december 2008 11:10

Kära vän, jag blir helt rörd när jag läser alla dina kommentarer hos mig idag. Om du visste vad det värmde. Jag läser att du har en tuff dag idag. Det är alltid så svårt att mista den som står en nära, det är svårt när det sker och det inte finns någon återvändo. Det går inte att få tillbaka personen. Det är svårt även då personer försvinner ur ens liv utan förklaring, de finns men är borta. Musik, eller vissa sånger kan få mig att känna sorg eller kanske vemod är mer rätt ord för det. Jag tycker du är stark som vågar berätta hur du har det. En dag hoppas jag att vi får mötas! Nu ska jag kolla din kompis blogg. Stor kram och ta hand om dig! Du vet jag finns här.
PS. Det du skrev om bussar hos mig, är samma som jag skulle kunna göra... vänta och vänta tills det blir tomt.

Eva

16 december 2008 11:16

stressa int ihjäl dej inför julen nu
vännen min. Det blir Jul iaf. även om man släpper lite på alla måsten.

Kram !

Filifjonkan

16 december 2008 11:18

Godförmiddag på dig. Ja det är mycket pyssel till julen Duktig är du som kämpar på med julgrejorna! Barnen vill ju ha det som de brukar på julen .Kramis på dig

Helena

16 december 2008 13:35

Så jobbigt att bära på sorg men man måste tillåta sig bli både arg och ledsen för att kunna bli glad och tacksam över den tid som man hade tillsammans. Skickar en KRAM!
/Helena

Hannele

16 december 2008 15:24

Vi ska inte glömma våra nära, bra om man kan prata med nån (maken fyller också nu den 19:e)

milo

16 december 2008 18:58

hej vännen..tack för ditt fina inlägg hos mej..såå fint du skrivit..det som hjälper mej i min sorg är just att skriva av sej allt som finns inom..skriv så mycket du bara kan..om allt som finns inom..skrik ,gråt, så det kommer ut..sen när du känner dej klar..så bränn papperet i slasken..och säg att nu kommer nytt in i mitt liv..det funkar för mej..jag gör det flera ggr tills jag känner mej tom inuti..och då kan du fyllas upp med nytt possitivt..det är jätteviktigt att sörja så länge man behöver..att sen inte fastna i det utan man kommer vidare än starkare...tänker på dej vännen och sänder varma ljus kramarom till dej..ps..läs gärna min upplevelse om mina föräldrars död..som jag satt in i min hjärtebok..kramekramen vännen! glaaad är jag att min sida ger så mycket...

Poppe

17 december 2008 16:39

Tänk istället att hon har det bra där hon är nu. Och att hon vakar över dig. Och beskyddar dig. Du kommer att få träffa henne en dag.. Hon kommer att vänta på dig. Men hon vill nog inte att du ska komma för tidigt. Då den dagen kommer så kommer hon att stå där.

Det är tungt att mista en vän. Det är tungt. Men man måste försöka gå vidare. Och att stå på sig. Du är stark. Och försök att inte tänka på just det. Utan tänk på dem minnen ni har haft ihop istället. Kram på dig