Jo, det är sant jag vet!!!

Jag är den som var den babyn men är vuxen nu...

Som sagt har haft en underbar jul, men jag är jävulens dotter som har nu sett till att honan och hennes flesta barn har valt bort mig...

Man kan inte välja föräldrar men man har ett val som gravid, jag kan nog tänka mig att honan tänkt tanken många många ggr att hon borde valt att ta bort mig...

Jag förstår inte vad som hände när jag som en liten liten plutt simmade in i livmodern som sedan skulle föda fram mig i det helvete jag sedan ska få leva med ända tills den dagen jag dör...

Någon av de andra måste ha puttat, kört på mig och knuffat in mig i hennes livmoder för de visste att jag var skapt för detta liv som ska bygga på osanningar...

Men hornen växer, fast jag saknade deras julönskningar så är jag ändå glad för att de inte hört av sig...

Men det är bara på deras villkor för de är rädd för sanningen, de är rädd för mig, de vågar inte att stå upp för det som präglar hela min och deras med föresten liv...

Den dimman de går i och den luft de andas är så tjock av rädsla, de är rädd för att jag ska berätta, men jag har edan gjort det, många vet redan och när jag tänker på att de förstår att det är sant att jag och mina barn upplevt saker som inte man ska behöva i barndomen...

De så kallade Världens snällaste människor har skadat oss för livet och de är så rädda för mig *Hihi*

Förlåt för min skadeglädje, mig själv skiter jag i men mina barn ska få upprättelse...

Den ända upprättelsen jag vill ha är en bekännelse av att de vet att allt är sant...

De är paranoida och spelar teater för att jag ska vara tyst, en dag så hoppas jag att jag ska kunna våga att ta det steget ut och tala om här hur det ligger till...

Jag är jävulens barn mot er, ju mer de försöker tysta mig ju större blir min säkerhet och tron på en upprättelse för mina barn...

Honan födde själv fram mig och det har hon fått vetat i dagens läge, Rosemarys baby har blivit stor och kan ta saker i egna händer och är inte rädd för de längre...

Jag älskade tror jag honan en gång i tiden, men det dumpade honan redan när jag var ungdom...

Läste en mening som jag tycker stämmer så bra:

Jag behöver inte älska min mamma,

men en mamma ska älska sina barn...

Men innan jag kan släppa allt måste jag få säga jag med att jag står för allt som jag sagt och jag vet att de vet...

Jag sörjer honana som om  hon vorit död, sådan sorg finns i mitt hjärta...

Honan har inte gjort mitt liv lättare, jag har defenetivt inte varit en ängel där runt hörnet...

Nej jag var ju Rosemarys baby så vad anat kunde jag vara, men men, det är övervägande p.g.a konsekvenser från barndomen som gjort att jag agerat som jag gjort i min barndom och ungdom...

Tänk att för det mesta gå och vara rädd och bara fundera på när, vilken tid, vilken sekund, vilken minut eller timme, dag, vecka ska det näst gång hända?

Tänk att gå med denna ständiga rädsla tills ända fram tills idag, i morgon, nästa nästa dag osv...

Fast jag vet att de kan inte göra mig något mer så finns ändå den ständiga rädslan...

Vad tänker honan när detta kommer fram till henne, jo, uttrycker sig i ilska...

Nu ger jag mig för ikväll...

Min jul har varit rent fantastisk men ni som vet mer förstår att mina tankar snurrar dyngnet runt om detta och då kommer det sådana här inlägg fast det varit jul och allt...

Förlåt att jag är så negativ, men som sagt åter igen en bra jul men full av tankar som inte vill släppa...

God natt mina vänner, jag ska nog ta min insomningstablett och sova en stund...

Kram på er

Stressigt blev det i jul så det har känts som ett virrvarr i pannan, men det kokade inte över av förvirringen *Ler*

Vi blev inte så många som det var sagt först, 9st, släkten tillsambon och mina barn T, J, L, J och så A...

Äldsta dotter kom inte till jul, hon har en vännina som behöver henne mer just nu, jag vill säga att jag gjort samma sak för min vän i den här situtuationen...

Julaftonen var det mat, tomte och så spelade vi Gittarr Hero, X-box 360 eller vad det heter, men äldsta sonen hade med sig det, senare var det Texas poker som gällde...

Skojigt, fina julklappar blev det och barnen var också nöjda, så jag är verkligen glad över julen och nu väntar jag hem äldsta dottern

Loppido

Nyår blir hemma, hade bestämt annat innan men planer ändrades p.g.a trötthet...

Jag är så trött, den där hemska tröttheten och håglösheten har kommit tillbaka...

Kom fram på radion kl 6 på julaftonsmorgonen och önskade God jul till Akutpsyk (där jag var i 5 mån) och distriktarna som delar ut min medicin 2 ggr/dag...

Det är så svårt att visa tacksamhet på ett bra sätt eftersom de är så många så därför var det bra att jag kom fram på radion och fick tala om för alla att jag är tacksam för det dom gör/gjort...

Idag åkte alla barn utom A, åh det blev otroligt tomt *Snyft*

Kram på er alla