Jag känner mig så arg!!!

Jag vill inte tillbaka på sjukhuset idag, visst de ska prata om utskrivning men så säger de att jag ska prata med dr i morogn igen så jag får inte komma hem enligt dom idag fast jag ska troligen bli utskriven!!!

Ska jag då sitta där på mitt rum i flera dagar till och veta att jag är egentligen utskriven men måste vänta för att komma hem, jag ska tjata på dom idag att jag VILL hem idag!!!

Jag känner mig så stark nu, jag har ju förstått att det inte är mitt fel, saker som händer i barndomen är ju vuxnas fel som borde se till att en del saker inte händer. Visst jag är absolut inte perfekt, inte det minsta för det har uppstått saker med mina barn som inte jag tycker är bra...

MEN jag försöker och ta tag i det och jag gömmer det inte, jag TALAR om det med berörande och behövs det så kämpar jag med högre makter för mina barns skull. Jag är vuxen och ska kunna göra det om det så kommer fram saker om 20 år så ska jag kunna hjälpa mina barn i den mån jag kan och kan jag inte då får man ta hjälp från andra håll...

Men varför ska jag egentligen måsta tassa på tå och inte säga saker till de som gjort fel?

Jag anser att de vuxna jag hade omkring mig tog inte ett ansvar som man ska om barnen, de vördnade inte om barnen de skadade barnen på olika vis som präglar flera, där de förstört så man kan inte få ett förtroende för en människa längre.

NÄ, det är inte jag som ska straffas för att jag har gjort rätt, jag ska sträcka på mig och säga att det här är JAG och det jag gjort för att skapa en trygghet är RÄTT utan jag får idag som vuxen faktiskt göra mina egna val.

Jag behöver inte svansa efter någon och spela falsk och låtsas som om jag tycker om hela världen.

Jag behöver inte älska alla som inte är snälla, jag behöver inte mjäka med för att alla ska tycka om mig för jag är VUXEN.

Men det fanns människor i mitt liv som styrde och ställde och låtsades som om de levde livets glada dagar men egentligen så fanns det sorg och bedrövelse bakom fasaden. Hos många av dom finns den fasaden fortfarande MEN inte hos mig för jag har förstått att mitt liv är mitt och deras är deras.

Jag för stå för konsekvenserna jag gör/gjort och deras får de stå för själv...

SÅ NU VILL JAG HEM HEM....