Jag har har haft Pia som bloggvän i närmare 2 år, jag gjorde uppehåll

Juni -07 men kom tillbaka och jag har åter igen kommit i kontakt med Pia...

Pia har skrivit en bok, en bok där hon har sina dikter som hon skrivit under åren som har präglat henne som Barn till missbrukare...

Hon är med i en artikell i SVD där hon berättar om sin uppväxt där hon fick se sin mamma bli slagen och alkohol missbrukades...

Jag beundrar Pia för sitt mod och jag fick en dag ett paket på posten och där låg en bok från Pia, signerad till mig från henne...

Jag har läst boken flera flera gånger, det är djupa ord och från hennes hjärta...

Jag rekomenderar boken väldigt mycket

Läs mer här

Vill även tillägga att vi har "Lilla vackra Anna" som finns i mitt och Pias hjärta... 

Kramar till er båda

 och

tack så mycket för boken Pia det var guld värt

Vad kan man ge till andra människor när de har de svårt, snälla och vackra ord är något som värmer allas hjärtan.

De ord och medmänsklighet man visar eller får stannar kvar som en liten bit i ens hjärta och ju mer vi visar eller får ju större blir denna bit och till slut har den fyllt upp till den rätta storleken...

Tänk vad få goda ord eller en snäll gest kan ge en människa en godare dag, det gör att man skiner upp för stunden och känner att det finns någon som tycker om mig för den jag är...

Ändå så kan det vara så att människan som visar denna medmänsklighet är helt okänd för dig eller just du är helt okänd för den men du eller jag tycker att dessa ord eller gest kan bli en stor betydelse för just mig eller dig...

Jag vill tacka alla som visar mig den medmänskligheten, ger mig stödjande och fina ord, de gåvor ni har sänt...

Jag är en person som skulle ta jordens alla bekymer om det varit möjligt, jag skulle ge en dag av mitt liv till alla som bär på sjukdom...

Jag skulle vilja ta alla barn som far illa under mina vingar, kvinnor som far illa av sina män, män som far illa av sina kvinnor...

Jag är en sådan person som kan bli sparkad och åter sparkad på men ändå står jag upp, de kan spotta på mig, men när de kommer och ber om hjälp så är det i alla fall jag som står där...

Jag vet att det onda som finns bara ett fåtal mil från mig inte förstår vad de gör med andra människor, barn...

Jag är ett maskrosbarn

Vilka tycker om en maskros?

Men hur man än stampar och stampar på dessa maskrosor så kommer de åter igen och igen...

En maskros kan växa på det mest konstiga ställen...

Kram

En medmänsklig tanke sänder jag till

tess

Urmodern har gjort väldigt vackra ugnshandukar som man har möjlighet att vinna...

Tävlingen pågår fram till den 1:a April så in

och

tävla du med här