Poppe

10 mars 2009 14:55

Du ska inte känna nå skam eller rädsla för att berätta sanningen... Om dem viker undan när du berättar sanningen är dem inget att lita på. eller umgås med. Jag är själv en som du som vill hjälpa folk. Jag sätter andra i första hand och tar mig sen. Så har det alltid varit för min del. Det är egentligen fel. Men jag kan inte hjälpa det.. Och sanningen kommer man alltid längst med i längden. Fast man ibland måste få dra en "Vit lögn" Alla ljuger någon gång. Det är inget som man ska skämmas över. Jag är stolt över dig. För att du har sådan ork som står med båda fötterna på Jorden än idag. efter allt som hänt dig. Det är modigt och starkt av dig. Du är verkligen en godhjärtad Person

synne

10 mars 2009 17:52

Det spelar ingen roll om du får förlåtelse av andra min vän.Det är bara du själv som kan förlåta dig för det som varit.Då kan du lägga det bakom dig och inte bära någon skuld för det som varit.Det som är gjort blir aldrig ogjort.Så försök att förlåta dig själv.Kram synne

Filifjonkan

10 mars 2009 20:47

Hej vännen. Ville bara titta in och äga godnatt till dig och kram hoppas du får sova gott.Du är du och det finns många som tycker om dig för vad du är. Du är en trevlig bloggvän tx.

fnix

10 mars 2009 21:10

Kära vän!
Vänta inte på ett förlåt, försök hellre att se framåt och sakta radera ut de där spåren och såren. Att vänta på ett förlåt som aldrig kommer är lite att skjuta sig själv i foten, man hoppas, vill så gärna tro att andra tänker som en själv. men det rä sällan så.

Själv sitter jag ibland och funderar på om min mamma någon gång kommer att inse vad hon har gjort. Jag äntar inet på ett förlåt, jag skulle bara vilja att hon en gång förstod.
Pappa är ju död så jag kan inte kräva det av honom, men en liten insikt hos mamma vad bra det vore.

Å andra sidan har vi alla ansvar för vårat eget liv, att vänta på att andra ska förändras eller förstå är inte vår egentliga uppgift. Vår uppgift är att leva vårat eget liv så bra och så fullt ut vi kan. Då har vi i alla fall gjort någonting bra av det.

cattha

11 mars 2009 09:23

ett förlåt är bara ett ord på bara några bokstäver. men väldigt svårt att få och att ge.
försök att sakta kliva vidare,även om livet kan vara jobbigt ibland.
ha de så jättebra o jättefin din blogg är gillar dina bilder
kramar cattha

kb

11 mars 2009 12:43

Så fint av dig att också lägga in om Sabina! Det är behjärtansvärt och jag tycker att så många som möjligt ska veta hur det kan gå när man solar för mycket!På tal om epost, så ska jag lägga in en på bloggen, ska göra den i dag. kramar

Anna

11 mars 2009 20:55

Vännen!

Jag har heller aldrig levt som man "ska". Jag har alltid känt mig annorlunda, har också alltid levt med lögner; Levt med lögner för andras skull - PRECIS som du beskriver det!

Det är ju sååå bra att du inte känner dig arg, hatisk och bitter; Det tar bara en massa extra energi från dig - och det är inte dessa människor som gjort dig så illa värda! Stå på dig vännen!

Jag tänker så mycket på dig och hoppas att jag kan skicka lite stöd och styrka i din kamp!

Måååånga kramar från Anna

Susanne

11 mars 2009 22:11

Får en märklig känsla i kroppen ibland när jag läser dina inlägg. En del är som skrivna av mig själv. Känslomässigt! Märkligt...så långt borta men ändå så nära....
Kramar
Susanne

Siw

12 mars 2009 00:05

Slösa inte din tid och energi på att förvänta dig ett förlåt, lägg kraften på dig själv. Du kan förlåta dig själv att du inte kunnat gjort nåt åt det som hänt, men från och med nu så kan du ju det.
Kram