Ska man kämpa så ska man, jag börjar fundera om det är meningen i att det här samtalet ska ske egentligen för det kommer aldrig till skott.

De på samtalsterapin har fått fnurr på tråden de har nog inte förstått det här, skriv hit och dit, dittan och dattan och vett attan...

Först så sa de att det skulle bli av i November tror jag, så någon vecka efter det så kommer de och säger till mig att JAG ska skicka en inbjudan till dom först och sedan dom.

Dubbelt arbete kan jag nu tycka, går till en affär i stan köper 4 fina kort, en till dem var, en till honan en till de.

Har bara adressen till honan och till en av de så jag skickar 3 kort till honan, väntar och så kom jul och nyår...

IDAG då kommer det fram att jag MÅSTE ha adressen till de andra 2 som jag skickat till honan, VADÅ???

Jag har strävat nu i snart 1 år för att inte ha kontakt med dom mer än inför ett samtal.

Är de rädda för honan de med eller?

Jag orkar snart inte med den här väntan det får snart vara, jag mår så illa ikväll, magsjuka eller dagens 1½ timmes pass på traumaenheten vet jag.

Men egentligen så funderar jag på om jag har nått att må dåligt av, det jag och mina barn varit med om är tycker jag idag lindrgit i jämfört med vad Sabina går igenom.

Hon har en dödlig sjukdom.

Men jag kan leva med det jag har, eller kan man det.

Jag vet inte hur man ska tänka, det går runt i hjärnan det är ju så man skäms över sig själv när man läser om Sabina.

Men ska man det, var och ens sorg är en egens sorg eller hur ska man säga, men man kan ha medkänsla för andra...

Hjälp mig, hur ska man tänka, är mitt bara en fjärt i rymden, det känns så ikväll.

Jag vill bara gråta, krypa in i ett hörn och gråta i förtvivlan för alla som inte får må bra.

Jag vill inget ikväll, bara vara luft.

 

helen

19 februari 2009 21:49

Ja det är hemskt det Sabina går igenom och inte förrän vi sitter i samma sits själva kan vi förstå....verkligen förstå.
Samma är det med dig....det är hemskt det du och dina barn gått igenom det är ju nåt som inte går att föreställa sig.
Sabina har en dödlig sjukdom och det är hemskt.....och en stor del av dig dog när du var liten och du vill äntligen....efter halva livet....börja leva igen.
Det går inte jämföra våra livsöden....bara göra vårt bästa för att klara av att leva dom dagar vi får leva.
Kramar om dig massor

http://gussilago

 

Siw

19 februari 2009 23:13

Ja det är fruktansvärt synd om Sabina men det är det faktisk om dig också. Och ni båda gör så gott ni kan för att må bättre.
Kramar om

http://yllegarnets.blogg.se

 

Lena

19 februari 2009 23:31

Go kväll eller snarare natt!
Jag har något till dig på min sida. Kanske kan detta göra dig lite gladare.
Kramis Lena

http://aforia.blogspot.com

 

Skogshuldran Titti

20 februari 2009 08:11

Visst ska du vara glad för livet!
Från mina marker sett, skulle jag önska att du kan få vägledning i att se DET SOM HAR VARIT BRA, samt det som ÄR BRA NU.
Låta det få större plats i ditt sinne än det som inte varit bra!
Den goda och ljusa sidan segrar när man tillåter den att ta plats.
Kan du byta psykolog?
Kram!

http://skogshuldran.bloggagratis.se

 

Helena

20 februari 2009 10:11

Jag tror att det kan vara farligt att förneka sina problem för att någon annan kan tyckas ha det besvärligare. Visst kan det vara sunt till viss del att tänka så. Men i längden är det ohållbart. Det kommer alltid ikapp en! Ge inte upp, stå på dig, kämpa vidare. En dag vet du att det var värt det!!
/Hella

http://www.marihelena.net

 

Anna

20 februari 2009 10:32

Vännen!

Förstod i detta inlägg att samtalet inte blivit av än.... ! =( Varför - vad väntar de på????? De på samtalsterapin borde väl förstå hur j-la jobbigt det är att gå och vänta på något - särskilt något så fruktansvärt jobbigt!!! Ska du behöva gå med detta "hängande över dig"? Jag förstår inte heller varför du ska höra av dig till dem... Ska du behöva ta den kontakten med dem som gjort dig så illa om de på samtalsterapin ändå ska göra det också?! Det verkar ju inte vettigt =(

Jag tänker på dig!
Massor av kramar

http://www.dandelionchild.bloggagratis.se

 

Eva

20 februari 2009 19:06

Hoppas du har det bra och sluppit magsjukan.
Jag har en utmaning till dej på min blogg !

Kram !

http://urmoderns.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

          Har inte vart här på länge och skrivit något, det beror på många saker som hänt/händer runtomkring mig. Jag vill gärna påvisa att det är både positiva och negativa saker omkring mig.   Jag har fortfarande problem med min p...

              Många drömmar är så verkliga så man vet inte om de är sann eller inte, men ändå är drömmar uppbyggd på något du är rädd för eller har under ditt liv upplevt så de är då halvverkliga...   Vissa dagar kan jag uppleva dr...

    Jag blir så frultansvärd upprörd över denna pedofilhärvans slutresultat...     Kvinnorna döms till barnpornografibrott av normalgraden.   Vad är en normalgrad till barnpronografi, finns det något normalt, de som nu anser att det ...

    Jag känner att jag måste bara skriva å tala om att jag finns här, jag är kvar men bloggandet har blivit något som jag har lagt på sidan genom att jag orkar inte med bokstäver å siffror...   Konstigt hur det kan bli så men det är nog gan...

  Jag har nu legat på akutpsyk sedan början på April, jag accepterade en behandling som jag gjort tidigare ECT är en psykiatrisk behandlingsmetod där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. ECT används framför allt...