Direktlänk till inlägg 3 april 2008
Jag har alltid varit en människa som egentligen inte vill utmärka mig men kan inte låta bli för jag tycker om att se andra människor glad och kan jag göra dom glad så gör jag gärna det.
Jag är ingen som egentligen vill såra andra och jag hatar ingen, jag har genom livt haft stort ansvar för andra människor som jag velat ha.
Jag är en som tar de som har det svårt under mina vingar fast jag egentligen inte är en stark människa.
Min dotter berättade för mig häromdagen om hur hon kom ihåg att jag ville hjälpa en annan människa som var ensam.
Han var egentligen en alkholproblem, många tycker säkert att jag är knäpp.
Men jag blir så ledsen när jag vet att andra människaor har det svårt eller är ledsen och då käner jag att jag vill hjälpa vare sig de är missbrukare eller inte.
Men det min dotter pratade om var att det var en man som flyttad in till Kälarne mina äldsta barn var kanske vi 7 års åldern, jag pratade ofta med mannen och så var det någon dag före julafton.
Jag frågade vad han skulle göra, han skulle vara ensam som vanligt. Jag kände hur det knöt sig i magen för mig är julen något underbart och stort.
Jag tog och bjöd in mannen ifråga till julgröt och han tackade. Jag gick med ett leende och tänkte att nu hade jag hjälpt en människa igen och det kändes bra, men han kom aldrig och sedan kommer jag inte ihåg vart han tog vägen.
Men det här är jag i ett nötskal tycker många, men under dessa månader som har gått så har en del människor gjort att jag har tappat denna tro på -vad jag väljer själv är bra.
Men hur kan man vara så här när man egentligen inte vill synas, jo det är revolt tror jag och sedan så är det för att människorna ska BLI glada...
Jag känner mig så sorgsen och trött på allt så det är väl det som håller mig uppe, jag är så trött på en del människor som inte vill se fakta och sanning i livet, att det finns saker man måste ibland göra för att det onda ska ta slut.
Varför väljer många att dölja sanningen med ondska, anklaga att de ljuger eller far med osanning.
Vad är man rädd för, vad kan hända?
Jag har alltid varit feg och backa när det har kommit anklagelser mot mina barn och det kan ha varit sådana petiteser så de är löjligt men jag har fast jag vet tvingat mina barn att be om ursäkt fast det inte varit deras fel, allt för att jag har varit rädd för människokonflikt.
Det kallas för FALSK ödmjukhet och det har jag faktiskt levt med i 38 år många många ggr.
Men det var en gång som jag förstod vad jag höll på med och det var att jag skulle tvinga min dotter L att be om ursäkt bara för att få slut på det hela och säga att den andre fick som hon ville (det var föräldrarna som krävde ursäkt)
Då förstod jag vad jag höll på med och jag bestämde mig att det var slut med det.
Så idag så tvingar jag inte mina barn att be om ursäkt för nåt de inte rår för och de törs att stå för sina ord och tordas säga vad de tycker idag och det gör jag med.
jag et att det finns saker man måste strida för att orka leva ocg jag ska i resten av mitt liv och jag sak säga precis vad jag tycker och framförallt stå för det.
Det handlar om sitt eget liv och leva så att jag mår, jag vill att allt ska vara bra för mina barn, det inte jag fick kan jag ge dom.
Trygghet!
Har inte vart här på länge och skrivit något, det beror på många saker som hänt/händer runtomkring mig. Jag vill gärna påvisa att det är både positiva och negativa saker omkring mig. Jag har fortfarande problem med min p...
Många drömmar är så verkliga så man vet inte om de är sann eller inte, men ändå är drömmar uppbyggd på något du är rädd för eller har under ditt liv upplevt så de är då halvverkliga... Vissa dagar kan jag uppleva dr...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 | 29 |
30 |
|||||||
|