När man sådana dagar som denna är nog många ensam, men ensam behöver inte betyda att man är ensam från familj, vänner & släkt.

Ensamhet kan man i alla fall uppleva, fast man har människor som älskar en runt omkring sig så känner man att det är något som saknas.

Jag har aldrig tagit kärlek för givet, jag har aldrig tagit för givet att jag duger som jag är, jag har aldrig tagit givet att någon ska tycka om mig.

Jag tror inte jag har skadat eller sårat någon med vilja och har jag det då vill jag att man talar om det.

Jag vet att jag kan såra väldigt tillbaka när någon sårar mig eller skadar mig på något vis..

Jag säger att då får man ge samma behandling tillbaka som den andre, som jag brukar säga till barnen när de är elaka mot varandra -Man behandlar andra som de behandlar mig.

Men om jag har eller om jag nu gör det, skadar någon annan så kanske man ska konfrontera mig och fråga vad de gjort istället för att säga att det är jag som förändrats...

Visst förändras alla, åtmindstonde så växer man upp och inser att man har halva livet kvar att leva och då kommer man till insikt -Varför må dåligt resten av livet, jag vill inte ligga pöå dödsbädden och säga -Vad jag ångrade mig ditt & datt.

Jag vill kunna säga -åh vilket underbart liv och vad jag älskade mitt liv...

Jag kan inte säga att andra människor ska göra som jag, det jag säger är för mig, vi är fullt kapabla att säga ifrån vad som är bra och inte bra för oss...

Men ibland så måste även en vuxen människa vara så hård att till och med säga till sina egna barn, saker som jag inte tycker om vill jag påverka mina barn. Alltid kan man inte göra det men vissa saker är man bara tvungen...

Jag har kommit på ikväll att jag älskar så mycket saker som jag bara har räknat upp i tidigar inlägg.

Jag är så glad för det, jag hade andra värderingar ett tag, låtsaskärlek och påtvingad ödmjukhet är något jag har ofta levat på och det är väl inget liv för någon.

Jag är glad att jag är den jag är idag och faktiskt så har jag förstått att jag har de som ÄLSKAR mig med *Ler*

Åh, jag är sååå nöjd med jag vill kalla den hatten jag kände mig sååå lycklig över den och stoltserade nere på Hammarn (Hammarstrand) idag.

Jag hoppas att Nattugglan ser alla fina kommentarer ni skrivit eller så akn ni besöka henne på sin stickblogg.

Jag var som sagt ute i blåsväder idag, alltså blåsväder i träden, inget annat och det var tur att jag hade denna goniga hatt för det snartblåste någe så kopiöst så vi gatt å håll i oss i busstången.

Sonen tyckte det var mindre roligt han ville gå hem igen men då han har en sådan tjurig mamma som vill på byn för å äta en rosa groda så vad kan han då göra mer än att säga att han vill ha en han med...

Ni förstår väl att jag skojar, eller?

Nä, det är så att vårbank stänger kl 2 och då skulle jag sätta in pengar och då blev det bussresa till Hammarstrand bank.

Såå vlev vi såå sugna att gå på kondis såå det blev en ssslllliiisssskkkiiiggg ROSA hör och häpna GRODA...

Den smakade faktiskt jordgubb *Ler*

Grodor, kan man äta dom

Hade bestämt mig för att på kvällskvisten sitta att sticka på halsduken jag började på, det är fickorna kvar.

Men jag fick något roligare för mig.

Min goa H ingde (tant på 73 år) hon känns som min mormor så jag ääälllssskkkaaarrr verkligen henne.

Hon ringde runt halv 6 och sa -Gör dig färdig så kommer jag och hämtar dig för nu ska vi på stickcafé!

Och vet ni vad, det var det första riktiga stickcafé i Krångede och vi var 7 kvinnor och jag var yngst och så var det uppåt MEN VAD gjorde det jag äällsskkaaadddeee det med...

 Jag kände mig hedrad som blev inbjuden till dessa damer för de har hållit på i flera år och så kommer jag en YNGLING på 40 ÅR *Skratt* Jag tyckte det var så rrroooollliiigggttt...

Hörni, vad jag ääälllsssskkkaaarrr mycket ikväll kan det vara för att det är "Alla hjärtans Dag"

imorgon...

 Lilla sonen har gjort det hjärta som är till vänster, det andra hjärtat har den minsta dottern gjort

 Jag vill gärna berätta lit om den här presenten, för det första så ska jag säga att jag blev otroligt glad så väldigt överlycklig.

För det första så var Nattugglan min första riktiga bloggkompis, därefter Eva som nyss skaffat sig en blogg.

Men bland de första stickningar jag såg att Nattugglan gjort var en sådan här mössa/hatt vill jag nog kalla den och den var så otrligt snygg, jag har ju passion för hattar och mössor och ni kan tro att jag var sotis över att hon gjort en sådan fin huvudbonad.

Hon har även tävlat med detta mönster och jag tycker att den borde vunnit

du har gjort min dag så solig och glatt och jag ska åka buss till byn nu och gissa vad jag har på mig *Ler*

 Tack snälla Nattugglan...

Åh! Jag hatar att ha feber, jag hatar ju att frysa därför hatar jag vinter...

Igår fick jag migrån och den finns kvar ska ni veta men så det här på kuppen jag tror min rygg håller på att fälla av.

När jag får feber då får jag känning av hjärtat och när jag får det så blir jag orolig och då blir det värre...

Men nu kom jag på vad jag ska göra för att inte frys, jag ska sticka mig något riktigt varmt hittade det

Sticka Kinky

men jag tänkte det behöver väl inte vara så drastiskt utan jag har ju ingen mask utan jag tar bara en heldress.

Men jag med mitt strul lär väl sticka en killdress istället för en tjejdress och det skulle väl se ganska konstigt ut *Skratt*

"Pappa och jag"

Pappa, du ska veta att jag är stolt över dig, ja över min kära styvmor också ni betyder lika mycket för mig.

Jag kan inte förstå hur vi under alla dessa år har kunna haft det så dåligt att vår kontakt har varit ingenting.

Jag vet och jag har även erkänt att jag har inte varit snäll och varför det vet ni det var inte mitt fel eller jag ska inte skylla på någon annan jag tycker att jag var egentligen så vuxen att jag borde väl ändå insett hur fel jag hade.

Men det går alltid lätt att såga så, eller hur, det var jobbigt en tid och vart skulle jag hämta den hjälp jag behövde för att hjälpa en annan människa, där jag först försökte där blev det låst dörr och när jag kom till er då var jag arg på er, kom ni ihåg det.

Det var ni som fick för att de andra stängde dörren och jag var bitter på allt och hela världen, fast jag anser att riktigt bitter var jag inte utan det var nog sorg och tvivlan på tron mot människor man kände.

ÄNDÅ står ni kvar när jag kommer och erkänner mina fel, fast jag skrek åt er, var orättvis mot er osv det är ni som kommer när jag ändå behövde er fast jag inte förstått det förrän nu fler år senare.

Men nu har vi varit duktiga alla och vi har tagit steg och rätt riktning och för det ska vi ha en stor kram från omvärlden...

"Jag och vet inte hur gammal jag är"

Jag älskar er Pappa och I-M och så lillasyster A

Kram från mig

Var in i en blogg och läste idag om den som uttyckt sig och tyckte att hon inte kunde lära sig att hålla mun.

Egentligen varför ska man göra det?

Jag har lätt at haspla ur mig saker och ting och jag har lätt för att ta upp en kamp om jag vet att jag har rätt men jag kan även be om ursäkt när jag har fel och kan man inte ta den ursäkten, ja de får ju stå för den personen.

Jag har vissa jag inte riktigt kan ta en ursäkt från för det har gått för långt helt enkelt och man kan bara inte låtsas att det har hänt bara för att gå vidare.

Men man kan gå vidare och låta det vara om ingen då förståss kommer och påminner om det.

Men att lägga sig och man har lätt att haspla ur sig saker handlar då inte om för mig att vaa ond eller dum på något vis jag gör det för välmening skull och ofta så VILL folk missuppfatta det och vrida och vända på saker så det blir då till att man är den stora elaka häxan i alla fall, fast man har konkreta bevis på att det var så här jag menade så kommer de med något som dom omvandlat till något helt annant i sin egen häxgryta.

Men många ggr jag har tagit upp en strid eller yppat mig så har jag till slut fått de att inse att det är rätt, men det kostar att vara en sådan människa för det är de som verklige tycker ILLA om en som inte kan vara tyst.

Men i dagens läge har jag fått mina smällar fast jag vet att de gånger har jag även i från början haft folk bakom  mig men när det kommer till kritan står jag där alldeles själv.

Kan ta ett ex, där ett av mina barn går i skolan(där min 5 åring ska börja till hösten), det här höll på ända tills i början på sept ifjol och jag tror att jag har tampas med det snart i 3 år...

Jag brukar kliva av där varannan vecka på morogonen och så brukar jag vänta på eftermiddags bussen varannan vecka.

Varje dag då det var eftermiddagsbussen så kom det alltid ut barn i busskön vid 14.25 och det kom ingen bussvakt förrän vid 14.50

Det var barn som sprang över vägen, de knuffade varandra över vägen, de knuffade bort de som stod först i kön (för det mesta mindre barn), slogs, när bussarna kom så sprang elever längs med bussarna för att komm först och det var även då ett knuffande och buffande.

Jag skrek och jag bannade barnen men det ända jag fick heta var kärringj..ä..v..e..l, h..o..r..a mm...

Jag har tagit upp det med fröknar, rektor mm... men de säger ömse saker som ursäkter, jag provade att prata med föräldrar men de backade och jag har kontaktat skolverket och de har talat om reglerna och det får inte vara så här men ändå fortsatte det år efter år till slut så kontaktade jag skolverket igen och de har nog nu åtgärdat det.

Men jag fick min mening att det var jag som gnällde inte från skolverket men från personal och föräldrar.

MEN det var ju för att jag var rädd att någon skulle bli ihjälkörd inte för att kränka eller något annat till någon...

Men idag har jag bestämt mig, de får sköta sitt fram till den minsten börjar skolan för då är det mitt barns säkerhet jag talar om.

Men jag kliver ogärna av eller på där mer de får ta det själv och hoppas att inget händer för det mesta brukar det var då de reagerar och vem får för det om någon blir påkörd av bussen?

Jo chauffören...

Jaha, jag kunde ju inte hålla mun nu så hur ska jag kunna det annars men jag önskar att jag kunde vara tyst för en gång skull, men det räcker att man läser något s börjar mina ord att mala som en gnekig gammal kvarn förts men sedan är det som om dammen brast och det går inte att få stopp på det...

Vilken morgon/Kram

Efter att ha född ett antal barn så inser jag vad som går bra och inte för att man ska få bort sina x-tra kg efter förlossning. jag ska komnetera en del av det som skrivits här nedan.

Det har nu kommit fram att alla x-tra kg inte bara beror på bebisen, men att det är lätt att skylla på det.

Det kan vara svårt att gå ner dessa kg och det beror mångt och mycket på att vi rör oss lite och äter fel men så finns det andra orsaker också som nu Mama tagit upp. Men jag

Det jag hakar upp mig på är en del av deras svar på en del punkter som man vet att det inte fungerar i verkligeheten att göra när man är småbransföräldrer.

Jag måste bara komentera detta.

10 skäl till varför du inte går ner i vikt.

1. För lite sömn efter bebis?
Sömnbrist gör att leptinnivån i din kropp sänks (leptin är ett hormon som reglerar kroppsfett) och ger samtidigt ökade nivåer av ett hormon som kallas ghrelin, som stimulerar hungern och aptiten. Och om du tror att nattugglor bränner kalorier, då får du tänka om: Vi bränner faktiskt 65 procent av kalorierna när vi sover. De senaste 50 åren har vi minskat den genomsnittliga sömnen från nio till sju timmar per natt. Under samma period har snittvikten stadigt ökat.
VAD DU KAN GÖRA: Se till att få en god natts sömn! Ha som mål att sova åtta timmar och försök att gå och lägga dig vid ungefär samma tid varje kväll och vakna vid ungefär samma tid. På så vis blir dina hormoner mindre splittrade.

DOCKMAMMANS KOMMENTER TILL VAD DU KAN GÖRA: Hur ska man kunna få dessa 8 timmars sömn med ett barn, finns inte en möjlighet, har haft 2 barn av 6 som sovit hela natten från 3 månader men i övrigt så har det varit få timmar. Ett förslag till hur man ska få detta genomfört som småbarnföräldrer.

2. Äter du någon medicin?
Vissa mediciner kan direkt kopplas till viktökning – antidepressiva och beta-blockerare kan till exempel bidra till extrakilon.
VAD DU KAN GÖRA: Prata med din läkare, fråga om viktökning kan vara en bieffekt av din medicin och diskutera alternativ.

3. Har du det för varmt hemma?
Våra kroppar förbrukar kalorier för att värma upp oss när vi är kalla, och kyla ned oss när vi är varma. Så i vår värld med väluppvärmda hus och luftkonditionering inne, går det inte åt särskilt många kalorier och det är lättare att gå upp i vikt.
VAD DU KAN GÖRA: Ta det lugnt med värmen hemma, gör lite gympa om du känner dig frusen för att värma upp dig.

DOCKMAMMANS KOMMENTER TILL VAD DU KAN GÖRA: Gympan är väl alltid bra men hur ska bebisen hålla sig varm för det mesta så behöver man lite högre temperatur för den lilla bebisen skull. Inte tror jag då att man ska gå ner kg för att det är kallare i mitt hus, men vare sig det är kallt eller inte och du gympar så går du ner, eller...

4. Är det din ålder?
Vikten ökar med åren. Kvinnor brukar lättare lägga på kilon
Efter 35 och det beror på förändringar i hormonerna och ämnesomsättning.
VAD DU KAN GÖRA: Var medveten om det faktum att när du blir äldre, krävs förändringar i ditt kaloriintag. Om du dricker mer alkohol än du brukade förut, dra ned på det – det gör dig inte bara fetare, det minskar också din viljekraft att stå emot snacks.

DOCKMAMMANS KOMMENTER TILL VAD DU KAN GÖRA: Varför tro att man kanske dricker mer alkohol än förut?? Om jag har fött barn så inte dricker jag mer alkohol då, jag dricker nog inte alls i flera månader efter en förlossning förhoppningsvis ammar jag.

5. Är det dina gener?
Det kan det gott vara. Studier visar att BMI (body mass index) sannolikt ärvs. Dessutom, män och kvinnor brukar dras till folk som har samma kroppskonstitution som de själva. Du som har en överviktig mamma kan mycket väl ha en överviktig pappa också.
VAD DU KAN GÖRA: Var medveten om att du har lätt för att lägga på hullet. Då kan du lättare hålla övervikten borta. Vi talar om läggning för övervikt, det är inget som är oundvikligt. Ät nyttigt och väg dig regelbundet så att kilona inte kryper på utan att du märker det.

6. Är du babybluesig eller deprimerad?
Studier visar att deprimerade män blir tunnare men – gissa vad – deprimerade kvinnor blir tjockare. Vi vet ju alla att vara lycklig och känna att vi har flyt i livet ger kraft att först bli, och sen fortsätta att vara, smala – och när vi känner oss låga har vi inte samma viljekraft att sätta hälsosam kost överst på listan.
VAD DU KAN GÖRA: Om det går, försök att låta bli att ta anti-depressiva – se punkt 3 här på listan. Om du känner dig väldigt deppig, träffa din läkare – du kan vilja ha en remiss till en psykolog.

DOCKMAMMANS KOMMENTER TILL VAD DU KAN GÖRA:Den här kommentaren tycker jag kan vara lite lite farlig, för det finns kvinnor som äter antideprisiva medeciner för att de har problem med anorexialiknande sjukdomar och det finns de som inte vill gå till dr i onödan för de är rädda eller dyl och de kan ju ge sig till att sluta med medecin för att gå ner i vikt utan kontakt med någon.

7. Är det miljögifter som bär skulden?
Syntetiska kemikalier hittas tyvärr allt oftare i maten vi äter. När vissa gifter blandas med hormoner, kan de göra att hormonerna får svårare att styra din vikt.
VAD DU KAN GÖRA: Ät organiska matvaror och skala frukt och grönsaker.
Försök begränsa ditt intag av kemikalier och tillsatser i din dagliga kost.

8. Kan du ha problem med sköldkörteln?
En av tio gravida får sköldkörtelrubbningar, vilket betyder att sköldkörteln slutar att producera hormoner som reglerar din ämnesomsättning (läs mer på sidan 112). Alltså kanske du inte förbrukar lika många kalorier som förut – och resultatet blir en ofrivillig viktökning.
VAD DU KAN GÖRA: Andra symptom på sköldkörtelrubbningar är torr hy, håravfall, trötthet och värk i lederna. Träffa din doktor och fråga efter ett blodprov som visar vilka värden du har.

9. Är du känslig för viss sorts mat?
Vissa forskare menar att intolerans mot viss sorts mat kan orsaka viktuppgång. En teori är att magen liksom släpper igenom mer osmält mat. Mjölksocker är ett sånt exempel.
VAD DU KAN GÖRA: Skriv dagbok över vad du äter och lägg märke till dina symptom – om du är känslig för viss sorts mat märker du sånt som att du känner dig uppsvälld, har huvudvärk eller känslig tarm. Be din läkare att skriva en remiss till en dietist eller allergiklinik.

10. Kan du ha PCOS?
Kvinnor med "polycystic ovary syndrome" (PCOS) har förstorade cystor som kan ha massor av pyttesmå cystor som växer på dem. 40 procent av kvinnorna med detta symptom ökar i vikt, medan andra symptom är akne, ökad kroppsbehåring, utebliven mens och problem med att bli gravid.
VAD DU KAN GÖRA: Om du misstänker att du har PCOS, fråga din läkare efter remiss till ultraljud.

Resten tyckte jag var bra men en del som sagt tyckte jag var lite underligt men det är som sagt jag som tycker det och säger inte att andra tycker det Det vore roligt att veta vad ni tycker .

Jag lovprisar Linda skugge, tack för att du visar fram din mage efter din trillingfödsel.

Jag har också visat min mage många ggr på badhuset och badstranden, jag bryr mig inte om folk tittar på min mage som ser ganska roligt ut efter 6 graviditeter och födslar, med 2 katastrofsnitt med att de sista gångens katastrofsnitt sydde ihop min mage snett.

Jag hoppas att vi fler ska kunna lära oss att tycka om våra magar, samhället gör att vi blir inte lycklig när vi fått våra barn, inte den äckta lyckan för den får aldrig infinna sig för från det att barnet är född så blir du bombarderad av media, föräldrar, svärföräldrar, kompisar mm... om hur du ska göra och se ut...

Vad vi glömmer bort ofta när vi fått barnet är ju stundens lycka, man ska bara tänka på hur man ser ut, hur många kg måste jag gå ner efter förlossningen, hur många har inte sagt det efter barnets födelse, jag gick ju ner 1-2-3 kg efter att jag fick barnet.

Direkt är det vi pratar om, vikten...

Ja, vikten är viktig men du behöver inte stressa ihjäl dig på alla gympan och bebissim och ALLA möten på kondis, tar man pormenader som är både nyttigt för dig och barnet så kommer du med säkerhet att gå ner i vikt och ta med lunch istället för att gå på kondis.

Bjud in vännerna på ett barnvagnsrace, man kan grilla krov, man kan bara sitta i naturen och njuta fast barnet är så litet för du rår ju om dig själv.

Jag menar inte nu att det liv man lever är fel utan jag går från mina egna erfarenheter, de 6 första barnen har jag sressat med olika aktiviteter ända sedan de var spädbarn, allt utom bebissim för när det blev aktuellt så tänkte jag gå med mitt 4:e barn men eftersom hon hade haft en grej över näsan supapp eller nått sådant hette det för att kunna andas när hon föddes så hade hon inte den där reflexen som barn har när man blåser på dom...

jag frågade en dr och han förstod inte ens varför man skulle gå på bebissim han tyckte det fanns andra bra aktiviteter.

Men när jag fick mitt sista barn så gjorde jag tvärtom, jag verkligen njöt och han har en helt annan uppväxt än de andra barnen, han är mer harmonisk fast det kan vara personligheten också man vet inte...

men vad jag vill egetligen komma till med allt svammel är att fixera er inte på era kroppar utan ta en promenad en timme vaje dag med banvagnen, den dagen barnet är så stor så man kan kommunicera tänk vad då proemanderna ger, istället för att sitta på ett kondis...

Men jag säger inte att det här är det bäst, utan jag går från mig själv och ger bara exempel men sedan får man göra som man vill huvudsaken är att man är lyckliga med sin familj...

Tordes inte visa min mage här men jag har ett album där det är en bild och den är lösenordsskyddad och jag ger den inte till vem som helst, för att få koden ska jag ha en riktig mailadress att skicka den till,...

Kram från mig