Så länge jag älskar så lever jag, så länge jag lever har jag ett hjärta,

Jag har ett hjärta som sjunger,

så länge jag har en sång så finns jag…

Det är en livssång som susar över vidderna i Jämtlandstrakten,

hör hur trädgrenarna vajar för mig som

finns just här och bara är…

Jag dansar i snömodden så det yr, jag tror glädjen ska komma åter

till min lilla stuga och sjunga, sjunga för mig som

fortfarande älskar…

Men när kvällen kommer, kryper mörkret närmare,

det finns där i mörkret och vill ta min sång, mitt hjärta,

mitt liv, mitt jag…

De kan inte leva utan att ta det jag har, de som

kryper i mörkret är något som jag inte kan röra,

varken i sinnet eller kroppsligt…

Jag kämpar mot och känner styrkan spira i mig,

men de är för många och för starka för att jag ska orka,

 jag dras ner i mörkret där det onda finns…

Vad kan de ha för nytta av mig, mitt liv har de tagit ifrån mig,

mitt hjärta har de krossat men sången har jag kvar…

Den är min, den ska ingen få ta, jag är rädd, jag vet inte om jag orkar,

 det är min kamp, kamp för livet, kamp för att

överleva…

Har ni inget eget liv, inget eget hjärta, er sång fanns för

länge länge sen och ni kan bara stå där och drömma medans

jag går vidare och kan med tiden glömma…

Så länge jag älskar så lever jag, så länge jag lever har jag ett hjärta,

Jag har ett hjärta som sjunger,

så länge jag har en sång så finns

jag…

Skriven av: Häxmamman i Jämtland