Tack alla fina människor för era kommentar & besök i min blogg, nu är jag hemma på min första permis efter 2v på sjukhuset, 3 veckor till är det beräknat att jag kommer att få vistas där...

Men det är på väg uppåt, hjälp från goda härliga vänner & familj, samt ni alla besökare på min blogg, som fortfarande står pall med mig efter alla misslyckanden jag gör...

Min bloggis och ungdomsvän har skrivit ett sådant fantastiskt inlägg som jag gärna vill att ni läser för det är nog så de flesta tänker som står bredvid oss som mår så dåligt att man inte tror att man klarar det här livet...

Kika in och läs det hos

CHAI

Vill in och tala om att mitt liv har agit sig en rejäl svängom åter igen, inläggning på 1B och har svår ångest...

Ja undrar säkert många, jo en av mina förövare har vandrat vidare och jag kan inte sålla mina känslor, det blev kaos, allt jag kämpar, kämpt för, ja just nu förstår jag inte mig själv...

Kram på er alla så länge

Det här lånade jag från Yrvädret i Norrland och det skulle vara skoj om fler gjorde likadant alltid skoj att läsa...

MITT 2009

GJORDE DU NÅGONTING SOM DU ALDRIG GJORT FÖRUT:

Visat att jag bryr mig inte om vad andra tycker om att jag tycker om människor som andra inte tycker om...

HÖLL DU DINA NYÅRSLÖFTEN:

Jag hade inga nyårslöften...

BLEV NÅGON AV DINA VÄNNER FÖRÄLDRAR I ÅR:

Nej inte vad jag kan komma ihåg men så är mitt minne intedet bästa...

DOG NÅGON SOM STOD DIG NÄRA:

Nej tack lov inte...

VILKA LÄNDER BESÖKTE DU:

Inget annat än Sverige men det är ju ett land det med...

FINNS DET NÅGONTING DU SAKNADE 2009 SOM DU VILL HA 2010:

Egentligen inte, jag har en fin familj och vänner, och det jag önskar kan aldrig uppfyllas så då är det inte möjligt att lägga energi på saknad...

VILKET DATUM FRÅN 2009 KOMMER DU ALLTID ATT MINNAS:

3 Mars, det var dagen då de och honan blev inbjuden på ett samtal men tackade Nej, det är ett stort svek från dom som jag aldrig kommer att glömma...

STORT FRAMSTEG!

Jag törs att säga sanningen...

STÖRSTA MISSTAGET:

Att misslyckas...

HAR DU VARIT SJUK ELLER SKADAT DIG:

Ja, inte sjuk men skadat mig pga mitt mående som är illa av övergrepp...

VAD SPENDERADE DU MEST PENGAR PÅ:

Garn, mönster, Garn, mönster

GJORDE NÅGONTING DIG RIKTIGT GLAD:
Dagen före julafton då min äldsta dotter spexade för mig...

MUSIK SOM ALLTID KOMMER ATT PÅMINNA DIG OM 2010?

Kan inte svara på det eftersom jag tycker så mycket om musik...

VAR DU GLADARE ELLER LEDSNARE JÄMFÖRT MED TIDIGARE ÅR:
Ledsnare

VAD ÖNSKAR DU ATT DU HADE GJORT MER:

Kämpat...

BLEV DU KÄR:

Blev och blev, jag är redan kär

VAD ÖNSKAR DU ATT DU HADE GJORT MINDRE:

Täka en massa dumma tankar om mig själv...

HUR TILLBRINGADE DU JULEN:
Hos äldsta dottern och hennes sambo, min familj, nere i Järle...

FAVORITPROGRAM PÅ TV:
TV4 fakta

HATAR DU NÅGON NU SOM DU INTE HATADE I BÖRJAN AV 2010:

Jag kan inte hata i det ordets bemärklese

BÄSTA BOKEN DU LÄSTE:
Läser så många bra böcker så jag kan inte svara på det...

STÖRSTA MUSIKALISKA UPPTÄCKTEN:

Opera säger min yngste son...

NÅGOT DU ÖNSKADE DIG & FICK:

Åka och fira jul hos min äldsta dotter...

NÅGOT DU ÖNSKADE DIG MEN INTE FICK:

Jag har allt jag vill ha...

BÄSTA FILMEN:

Kalle och Chokladfabriken

VAD GJORDE DU PÅ DIN FÖDELSEDAG:
Vi åt smörgåstårta

FINNS DET NÅGONTING SOM HADE GJORT 2010 BÄTTRE:

Erkännande från vissa...

HUR SKULLE DU BESKRIVA DIN STIL 2010:
Stil, vad menar ni, jag har två fötter och går med dom...

VAD FICK DIG ATT MÅ BRA:
Min familj och vänner

VILKEN KÄNDIS VAR DU MEST SUGEN PÅ:

Har inte en susning vet inte ens vad de heter...

VILKEN POLITISK DEBATT ENGAGERADE DIG MEST:

Stannar hos mig...

VEM SAKNADE DU:

Birgitta och Kjell...

BÄSTA NYA MÄNNISKORNA DU TRÄFFADE:
En tant som kom fram till mig på sjukhuset och kramade om mig och sa att -Du ser så ledsen ut så jag vill ge dig en kram...

EN VÄRDEFULL LÄXA DU LÄRT DIG I ÅR:
Att falskhet kan aldrig botas...

Ensam i ensamheten...

När jag inte mina tankar styr

så önskar jag att någon kom in i mitt

liv och hjälper mig så att jag från

dom flyr...

När inget går i rätt riktning och låter

mig få drömma in i en värld som

inte finns, bara för att jag ska få

fly, glömma och mig gömma...

Jag kan inte det styra i min ensamhet,

varför, det är många som vet...

När livet har farit illa för en själ

så far dennes tankar iväg för att inte minnas,

många kan inte förstå, de tycker

att det är konstig, det har gjort att

ensamheten blir mer, för vänner som

inte kan förstå de flyr och man aldrig

mer dom ser...

Av Häxmamman 2010-01-05

Den egentliga kärnan i all vänskap och kärlek är detta, att man lika gärna delar sin väns lidande som hans glädje.

***

Att vara annorlunda än andra är inte nödvändigtvis detsamma som att vara sämra än andra.

***

 Först vill jag tacka för alla kommentarer & fina ord som jag fått från er, jag hoppas verkligen att det här året ska bli något bra för er alla...

Många undrar hur det har varit under tiden tystnaden har legat som ett lock i min blogg, det har varit som en berg & dalbana, jag är glad för varje dag som jag kliver upp ur sängen & kan bara vara med familjen...

Umgänget har jag inte orkat med & tacksam är jag mot de vänner jag har att de har stor förståelse, det är så illa att jag åker ner på samhället ungefär 1- 2 ggr i månaden för jag klarar inte av miljöer som känns otrygg...

Med otrygg menar jag att vart jag än är så kan jag & ofta möter jag på de & jag blir så ledsen varje gång över att de inte har förståelse...

Som en klok människa sa till mig

"Om de kan acceptera att du vill ha en rättvisa för dig & dina barn, att sanningen ska fram & du accepterar att de vill inte att sanningen ska fram då skulle det bli lugnare"

Och, J, faktiskt så låter det otroligt ljuvligt i mina öron, men när man stöter på de & man bara låtsas som man inte känner varandra så sliter sorgen i mitt hjärta, jag undrar ofta om det är bara jag som känner så...

När jag tror att allt är lungt, då kommer den där ironiska gubben fram ur lådan & man möter de & såren rivs upp igen och igen...

Vi försöker, jag och min familj, låta bli att tänka på dom, kämpa med vår trauma, kämpa för rättvisa, kämpa för ett förlåt, kämpa för ett erkännande dag ut och dag in...

Så känns det någorlunda bra, så kommer en dag som skyltsöndag, helt plötsligt så står de framför oss när vi ska se på fyrverkerier, ångesten river i mig, jag känner att jag har inget utrymme att vara säker på...

Eller som nu i jul vi var till äldsta dottern & firade jul utanför Örebro, vi far på lördagen till Mariebergs köpcenter & på vägen dit säger jag till dottern, hennes sambo & min sambo

-Hur stor är inte chansen att möte en av de:s familj eftersom en av de bor i trakterna...

alla skrattade & sade att det var större chans att vinna på Lotto, men efter 10 min så vilka möter vi inte vid den andra entren...

Jag grät hela vägen hem till dottern, jag kände -JAG VILL HEM, låsa in mig innanför mina väggar där jag känner mig trygg...

Idag så revs det upp ytterliggare med att en av de komenterat i min ena dotters blogg på ett omoget sätt tycker jag...

De har sagt att deras barn & de ska aldrig mer bry sig om oss, de ska aldrig tänka på oss, de hatar oss, men varför i hela friden då smyga in & läsa våra bloggar...

Låt oss vara...

Varför läsa våra bloggar när ni inte ens törs att ställa upp på ett samtal med mig & samtalsgruppen för att reda ut allt...

Nä banne mig, jag ska åter igen säga att jag är INTE perfekt, jag är en som gör defenetivt fel & tror tills motsatsen bevisats att jag är född av misstag...

Det handlar inte om självömkan, det handlar helt enkelt om hur jag upplevt min uppväxt & er behandling de sista åren...

Därför så kan ni väl vara så reko att ställa upp på ett samtal, jag förstår inte vad ni är rädda för...

Vad jag vet så är det just sanningen, men sanningen gör ont, OCH jag vet att ett barn som är utsatt för övergrepp är inte medskyldig på något vis...

Sedan får ni säga vad ni vill...

Som sagt jag hade hoppas på ett fint år, där jag orkar att kämpa, menmotgångarna ar ner mig & kraften tar slut...

Jag orkar inte ens gå på traumaenheten, jag har nu avsagt mig tid efter tid, jag orkar bara inte...

Ja ni, får man säga att man önskar sig på en annan plats, jag tror faktiskt att vägen för mig blir ljuset & inte mmörkret...

Hm, lite humor får jag ha, det är ju faktiskt bara den 1: Januari så då kan jag ju inte säga att det inte blir ett bra år, eller hur *Ler*

Hej alla som läser min blogg, det har varit mycket under den här sommaren framförallt för att ta igen hela förra sommaren som jag gick miste om eftersom jag låg på sjukhuset... Jag har fått en kommentar av en anonym person, egentligen brukar jag inte svara på sådana men känner att den här gången kan jag bara inte låta bli...

För det första så vill jag säga till dig anonyma person, tydligen har du följt min blogg väldigt bra och eftersom du är intresserad och frågar mig så vill jag även påpeka att det är lite fegt att fråga anonymt, men men det är upp till var och en...

Jag tycker att du låter lite spydig i din kommentar och det tycker jag att du inte har någon befogenhet till för det är ju så att det jag har skrivit är inte ens en bråkdel av vad som egentligen hänt, så, JA, enligt mig och även andra så har honan och hennes släkt skadat andra människor inklusive mig och en del av mina barn och det är inget jag bara påstår utan det är ren fakta...

Denna kommentar fick jag:

Hur kan du sakna en mor att ropa på när du inte vill ha med din mamma att göra? Likadant hur kan du sakna dina syskon när du har sagt ett antal ggr här ute på bloggen att du inte vill ha med dem att göra. Enligt dig så har ju din mor gjort både det ena och det andra mot dig och ändå så saknar du henne. Förstår mig inte på dina tankar. Du får ju gärna förklara hur du kan sakna någon du verkar avsky.

Mammaaaaa!!!!

Ja just det Mamma!

Vad och hur ska en mamma vara, ska man tro sitt barn, ska man hjälpa sitt barn, ska man förakta sitt barn, ska man låtsas som om inte det finns, ska man inte hjälpa när det uppstått problem...

Mamma!

Varför har ni utsett mig till ingenting, varför har jag fått för alltihop, vad är det som gör att i tar avstånd från mig, är det så illa med sanningen...

Mamma!

Ni valde bort mig för att jag berättade vad som hänt, alla ni, dina andra barn de har även valt bort mig, sin äldsta storasyster...

Mamma!

Jag finns inte för er mer, jo bara när det gäller det som är ont, det finns inget gott att säga om mig enligt det som sägs från er...

Mamma!

Varför satte du mig till jorden, för att gå din väg eller min egen...

Mamma!

Var det meningen med mitt liv att stå här och vara den som enligt er är den som skadat er...

Mamma!

Ja vem är du?

Mamma! Mamma!

Ingen mamma jag kan ropa på då det är svårt, ingen mamma att ropa på för att få en kram...

Jag var en gång en syster, dotter, systerdotter men idag så är jag den där som bara ni hatar...

Ja det känns svårt, jag vill samtidigt inte ha någon men alla vill väl ha någon som man har blodsband med...

Ja, jag vill ibland ropa på mamma när jag gråter är ledsen, då jag känner att jag inte orkar mer, men jag har ingen de vill inte veta av mig...

För att jag har tagit fram sanningen...

Jag orkar inte tänka mer, jag vill inte tänka mer på er...

Jag har i nu flera dagar känt mig ledsen, jag är rädd, rädd för att människor tycker illa om mig...

Jag behöver ju bara finnas, synas, prata, hosta, tugga, ja allt jag gör är något som jag tror att alla tycker illa om på mig...

Pratar ingen med mig, hälsar ingen på mig, tittar någon på mig, ringer inte, sms:ar inte då tror jag att jag har gjort något...

Jag har flera nu som jag tror hatar mig, vad ska jag göra, det är nu jag börjar krypa undan igen, dälja mig, ju indre folk ser, hör mig eller huvudtaget tänker på mig ju indre tycker de illa om mig...

Hjälp, jag får panik, jag får ångest, jag blir rädd, jag vill bara försvinna, jag vill inte vara här för rädslan över att människor tycker illa om mig...

Är jag på väg ner igen, eller är det en svacka, vart tog mitt självförtroende vägen?

Borta! Borta!

Hjälp!