Sonen i Lillskogen

En trevlig men mörk kväll...

Hu, vad spännande det var för barnen att få gå i Lillskogen på stigen med tända marschaller...

Sonen fick syn på spindlarna i skogen

 Vilket spindelnät

 Och spöken fanns det

En frågerunda hade de ordnat och många var utklädda...

En varm eldstad där man kunde värma sig och kunde grilla korv...

Häxan prövade hugga sin dotter

Jag tackar alla som ordnade allt för jag har inte kunnat ställa upp något  det ger en dåligt samvete, men mår man inte bra och ligger på sjukhuset så kan man inte göra så mycket.

Känner inte riktigt för att träffa folk egentligen, det är skönt att bara få vara hemma efter en lång tid borta...

Nu är jag så där i igen, vem säger att jag behöver förklara mig *Suck*

Bara jag själv...

Men en mysig kväll var det/Tack alla...

HÄRLIGT SPÖKLIGT UTE PÅ VÅR GÅRD

Har inte en aning om det är fredag eller lördag som man ska gå Bus eller Godis...

Men i alla fall så gick min yngste son och hans kompis A och knackade dörr i kvarteret.

 A & A PÅ VÅR BRO, HUVA!!

Eftersom det var så mörkt så följde jag med dom, fast vi har en egen väg igenom byn så det är ingen fara med trafiken, men jag löjliga mamman ville inte att de skulle gå själva.

HEMSKA SPÖKEN

De blev överlyckliga att få spöka.

A VISAR SIG FÖR OSS INNAN HAN GÅR UT

Men sedan när sminken skulle bort, de hade självlysande färg i ansiktet och svarta målade ögon, läppar och svart nagellack.

Men de såg för härliga ut...

 VEM ÄR DET SOM BANCKAR PÅ MIN DÖRR??

Min mellersta dotter J var bjuden på Halooween disco i Ammer som 2 klasskompisar ordnat.

SMINKAD TILL HALOOWEEN

(HAR SJÄLVLYSANDE FÄRG I ANSIKTET)

J:s kompis F kom hit och skulle sova hos oss...

J:s kompis C från Kälarne ringde och frågade om hon fick sova över och J ringde sina kompisar som hade festen och frågade om de fick ta med sig C och det gick bra...

GLADA MINER INNAN PARTYT

(HAR SJÄLVLYSANDE FÄRG I ANSIKTET)

Jag vill tacka kompisarna och föräldrarna jättemycket för att C fick komma med det var otroligt snällt

Tack...

P,A och jag pratade, drack kaffe och vi planerade att åka på badhuset i Östersund nästa månad...

Så säger min sambo att han och A hade varit dit, men så tusan att jag kommer ihåg att de har varit dit.

Ect har tagit bort det minnet, det är så mycket jag har glömte dessa 5 månader och inte är det bättre *Ler*

Vi hade fixat lite Halooween pynt, lyktor, häxa, ballonger, pumpa som ska se ut som den spyr, bloddricka med äckliga godisar i, spindel, orm och dödskallegodisar att äta osv...

HÄR HAR DOM SATT MIG BLAND ALLT ANNAT

SPÖKSAKER

 HÄRLIGA PUMPOR PÅ BRON

VÅR PUMPA KRÄKS

VÅR KATT BLIXTEN VAR FUNDERSAM

Våra bästa grannar skojade med barnen när de knackade på där, när han öppnade dörren så hade han en mask på sig och de var flera av dom som blev rädd *Skratt*

Det var fredagen det...

Det är nästan 4½ år sedan mitt föräldrahem brandhärjades, jag flyttade därifrån -01 och mitt ex bodde kvar där med de 3 äldsta barnen...

Jag hade inte tagit barnens saker , de låg i kartonger sorterade var och en hade sin, där låg första skorna, första kläderna osv...

Allt sådant försvan för alla 5 barnen som jag har med mitt ex...

Jag vet att den äldsta dottern pratar mycket om det och hon saknar mycket...

Det hon värdesatte, gjorde inte de som sanerade...

Så de kastade mycket...

Men lite fototn har vi kvar, men min yngsta dotter har jag inte många foton av när hon föddes eller är från att hon föddes till 4år...

Men jag hittade en del kort som jag bara vill visa...

De två äldsta på skolavslutningen, jag är inte säker men jag tror sonen gick ut 1:an och flickan Förskolan

 Minsta tösen J somnade när jag var ut och gick med Snow racer så jag fick lägga ner henne och hon fortsatte sova...

Mellersta sonen finklädd inför

midsommarafton

Mellersta flickan middsommarfin

Jag gjorde många tårtor förut här är en del bilder men jag gjorde, My little ponny, Mumintrollet, Spöken, Bilar, Batman mm..

Men idag så finns inte energi, men sonen har önskat sig en Turtles tårta så gissa vem som ska testa *Ler*

Groda på tårtan är gjord av marsipan, min dotter älskade grodor och hade en groda som jag inte u kommer ihåg vad den hette...

Jag minns en gång att någon av barnen fick för sig att torka den på elementet men jag såg de ligga där så den räddades...

Så när vi for bort över en helg så när vi kom hem så var grodan borta och vi hittade han alldeles dammig under sänger och död *Suck*

 Min mellersta son ville ha en tågtårta, han har haft mumin med för det är nått han verkligen älskade...

 Turtles tårtan, ja det var min äldsta sons favoriter som min yngsta nu så det blev jag kom inte ihåg vad den röde heter kanske Michelangelo

Mm, lite minnen skadar inte och tips på tårtor kanske...

Ha det gott

När jag väntade min dotter L för 15 år sedan så mådde jag inte bra under hela graviditeten...

Min dotter föddes den 28 Oktober nästan 4 veckor för tidigt hon föddes en torsdag eftermiddag...

Hela helgen innan så hade jag inte nästan känt av några rörelser i min mage, jag blev orolig och fick komma till barnmorskan på HC...

Hon skickade in mig till Östersund på Onsdag...

De ansåg att barnet var lite för lite aktiv så de skulle väcka barnet för de sa att hon sov nog hårt, de ruskade på magen, hämtade vatten som jag fick dricka , de tog fram en väckarklocka och satte mot magen med ringningen i ett högt ljud...

Men inget hände...

Dr gjorde ultraljud men drog bara snabbt över magen och sa att det såg bra ut och vi skulle inte störa dig så mycket :-0

Dr, tog då och satte sina händer där du hade ditt huvud och körde smärtsamt ner dom och ruskade om, det gjorde fruktansvärt ont...

Jag tror att han var delaktig i det som hände...

Jag fick fara hem, jag hade inte ätit på hela dagen och gjorde mig en varmsmörgås och såg dimmigt på Hedebyborna minns jag...

Jag sa till till din P att jag måste gå och lägga mig för det kändes konstigt i magen och jag var yr, dimmig syn...

När jag vaknade denna morgon så var det väldigt mycket snö och jag tog mig knappt upp ur sängen, det kändes som om det var nått som rann av mig, hela min

kropp var på väg bort...

Din P hade lovat en farbror att skotta snö och jag sa att han kunde åka iväg, jag sa till han att jag skulle ringa barnmorskan och tala om att jag inte mådde bra och att jag inte känt fosterrörelser sedan igårkväll...

Jag ringde barnmorskan och hon ringde förlossningen, jag fick en tid kl två på dagen och kl var nio...

Jag fick besök av Helena och när hon kom innanför min dörr så blev hon alldeles chockad, hon sa att jag var askgrå i ansiktet och att jag kallsvettades (hon är sköterska)

Du måste åka in nu på en gång sa hon, men jag tyckte att det var inte så långt tills vi skulle åka och jag hade inga värkar...

Efter ett tag så blev jag jättesjuk

Helena for och jag gick och lade mig...

Jag fick efter en stund en fruktansvärd smärta i magen och den var stenhård hela tiden, det var inte som värkar, mjuk, hård utan konstant hård...

Efter ytterliggare tag så blev jag ännu sjukare, det kändes som om livet rann ur mig och barnet...

Jag ringde P och sa att vi inte kunde vänta tills klockan två för jag kände att något var fruktansvärt fel...

P kom och vi for till östersund...

Vi stannde efter vägen för att jag ville pinka, vi stannade på en korvkiosk för jag ville äta innan jag kom till sjukhuset men det var den mest illa mat jag ätit någon gång så jag kräktes upp det...

Dr talade om för mig senare att det var bara ren tur att jag och barnet inte dog under resan till Östersund...

När vi kom till sjukhuset så fick jag komma in till ett undersökningsrum där de satt en kurva för att se hur barnets hjärtljud var...

Sköterskan började bli nervös, hon sa att hjärtljuden låg ner på 47, jag var så omtöcknad så jag säger till henne -är det inte min puls :-)

Hon gjorde en till ctg kurva och det visade sig att det var ännu sämre då och då sa hon att hon måste tillkalla dr...

Hon tryckte på larmknappen och det kom flera stycken sköterskor och läkare och började rycka och slita i mig...

Tog min säng och sprang med mig in till ett förlossningsrum, dr sa att de skulle ta fostervattnet och sätta en elektrod på barnets huvud för att det gick att undersöka barnets hjärtljud bättre...

Men det visade sig att det blivit ännu sämre så de bestämde för ett akutsnitt för de trodde barnet hade navelsträngen runt halsen...

De gjorde i ordning mig för snitt och eftersom de tyckte att de behövde söva mig så fick P vara med...

De gav mig ryggbedövning och öppnade min mage...

Det blev alldeles tyst och jag kände att jag var på väg att svimma, nu kände jag verkligen att jag var på väg bort...

Sedan började doktorerna att prata med varandra, jag hörde att det var panik i deras röst, jag började att fråga vad det var...

Men jag fick inget svar, jag tjatade gång på gång, till slut frågade narkosläkaren mig om jag ville sövas...

Jag sa nej...

Till slut hör jag dig skrika en liten spräcklig röst, du såg ut som en liten skogsmus där du låg i kuvösen...

Jag hörde hur dr använde en sug och de pratade nervöst...

Det tog tre timmar att göra mig klar...

Jag blev körd in till uppvaket och jag frös så jag skakade och var alldeles borta av smärtstillande...

Jag vart arg på P som satt vid min säng på en stol, jag tyckte han skulle gå uåå till dig istället, men nu vet jag varför han satt kvar...

Jag hade varit väldigt nära döden...

Jag höll på att förblöda...

Min moderkaka hade lossnat i mitten men inte på kanterna så min buk var fylld med blog innanför moderkakan...

Min moderkaka var som en tickande bomb och den lossnade när de snittade och min buk blev fylld med blod och det ville inte sluta att blöda...

Jag hade så dåligt blodvärde det var därför jag frös fast jag var så varm...

Jag fick ligga flera timmar på uppvaket eftersom jag var så dålig men fick senare komma upp på ett eget rum (fanns inte så många sådana på Östersunds bb dessa år)...

Vi fick se dig inne på prematuren du var så liten och go...

P åkte hem och de sa att du mådde bra efter omständigheterna...

Jag fick blod för att få upp blodvärdet och jag vet att jag ringde flera gånger på sköterskorna för jag ville ha smärtstillande för jag hade så ont, de svarade många gånger jag ringde på klockan att jag hade fått...

Jag somnade efter mycket om och men, jag tyckte att jag inte sovit mycket när det kom in tre sjuksköterskor inspringandes in i mitt rum...

-Vi måste skynda oss att ta med dig till din flicka för hon är jättesjuk och vi vet inte om hon klarar sig sade de...

Alldeles nyvaken, nysnittad, full av smärtstillande och väldigt sjuk själv så slängde jag benen över sängkanten och provade ta mig på benen och ställde världens dumma fråga -Vad är klockan? tio över sex sade det, ingen direkt fråga man ställer när ens barn är sjuk...

Det var så konstigt, jag kände inte ens någon smärta då, vad rädsla kan göra mycket med en människa...

De sa åt mig lägga mig ner för de skulle springa iväg med min säng, de tog min säng och sprang till prematuren...

Vad jag minns av denna händelse är för mig idag fortfarande så omskakande att jag kan känna mig, jag vet inte vad jag ska säga med glad/ledsen...

Glad för att du överlevde men sorgen som jag kände då att jag förlorade dig för ett ögonblick sitter fortfarande kvar 15 år senare...

När vi kom in med säng och allt så hade de lagt dig på en bänk där de gjorde upplivningsförsök, jag minns fortfarande ljudet av den där pumpen som gav dig syre...

Huff, huff huff...

Det var slangar, doktorer, sköterskor...

Jag tänkte, hur ska vi alla få plats i det här rummet...

Det kom en kvinnlig läkare som gav mig telefonen och sa att jag måste ringa min man och tala om att han måste komma för att barnet kanske inte överlever...

jag tittade frågande på henne, men tänkte inget mer på det utan ringde och jag hade bara sagt -Du måste komma in för flickan är allvarligt sjuk och sedan lade jag på luren...

Hur kunde dr ens ge mig ansvaret att ringa P?

Han ringde själv upp och fick reda på hur det låg till, dr sade att det var bäst att han fick någon som kunde köra han in så att han inte i panik körde för fort och hamnade i någon olycka...

Så svågern körde in han...

Men under tiden var jag ensam...

En sköterska kom fram och frågade om jag ville hålla dig i handen...

Min första tanke var, Aldrig, klarar inte det om du inte kommer att stanna kvar hos mig...

Men efter ett tag så kom tanken att jag ville att du skulle få känna din mammas närhet...

Det skjutsade fram sängen brevid undersökningsbordet...

Jag höll din lilla hand i min och bad till gud...

Jag grät stilla och viskade till gud att låt min lilla flicka leva...

Jag minns det som i en dimma men det sitter fasetsat i mitt huvud...

Det kom en dr med en stor maskin, han var från Norge och han kom och talade om för mig att de hade startat helikoptern och tänkte fara med dig till Lund för de trodde du hade ett allvarligt hjärtfel...

Denna dr räddade livet på dig...

Det var bara i ren lyckträff han var där och fick i praktiken använda denna nya maskin, han upptäckte att dina båda lungor pyst ihop och det var luft som hade tryckt ner din lungor och du hade så mycket luft så det tryckte på ditt lilla hjärta och därför blev det hjärtstillestånd...

Sedan minns jag inget mer förrän tre dygn senare...

jag minns inte ens när din P kom...

jag minns inte att jag fick träffa dig där du låg i respiratorn...

Tre hela dygn är borta...

Men de har förklarat att det är kroppens försvarsmekanism, det är när man inte orkar att ta emot mer jobbiga upplevelser...

Vi fick komma hem efter några veckor och vi mår båda bra...

Efter denna händelsen trodde jag att jag inte skulle våga att skaffa mig fler barn, men de sade att sådan här moderkaksavlossning jag varit med om drabbas så få och därför fanns det inte en chans att jag skulle drabbas igen...

Jag fick barn igen -97 och fick gå på x-tra kontroller i östersund...

Allt gick bra...

Jag blev gravid -02 igen och då var det med 100% att jag inte skulle drabbas...

Men, min graviditet var då precis som -93 och forstättningen får ni reda på den 28:e November då min yngsta son föddes...

En lång historia är svår att göra kort

Ha en så bra kväll alla...

A fick för sig igår att han skulle baka tårta, men det är ingen som fyller år förrän på tisdag...

Men han fick göra allt själv medans jag sade till han vad han behövde och han fixade allt utom ugnen tog jag hand om...

Men se så snitsigt det gick, det är chokladpudding emellan och ovanpå grädden är det dajmkulor...

Först lite vanliga grädde

Konsentration, styr utstrykning av grädden

med tungan *Ler*

 Sedan spritsgrädde

Olala!! Tårtan är färdig

A har gjort Halloweenpyssel i

förskoleklassen

Ja, då var stadsresan gjord, för shoppade vi, hade med mig ett x-tra barn L och vad jag förstod på barnen så tyckte de att det var roligt...

L försöker värma J

Var till min kurator på traumaenheten eller vad det heter, har inte en aning men det gick bra och vi kom överens om mycket saker utom en men det kan jag inte skriva om just nu...

Efter det så blev det shopping igen...

Jag och A värmde varandra

A hade tagit med sig hela sin sparbössa för han hade bestämt sig att köpa Gormitigubbar för hela innehållet...

Här står den lycklige med Gormitigubbarna

Problemet var att vi måste åka buss och vi hade inte en aning vilken buss som gick dit, så vi frågade buss nr 9 och kan ni gissa, vilken underbar tur vi hade, det var just den bussen som passerade där...

A grymtar att det är kallt

Vi kom till Barnens hus och för att hinna tillbaka med nästa buss in till centrum så rusade vi in eller rättare sagt jag hoppade in...

In och välja gubbar på 10 min, men vi hann och lycklig var gossen men inte kassörskan som skulle räkna alla småpengar snabbt så vi inte skulle missa bussen...

Turrturrduvorna

Precis när vi kom ut så såg jag bussen passera så där stod vi med långnäsa *Suck*

Vi ställde oss på busshållsplatsen och väntade, men så kom L:s pojkvän på att vi stod nog på fel sida så snabbt över på andra sidan...

V, glad för att bussen snart kommer

Det är för det mesta blåsigt i Östersund och jag kan säga att det blåste småspik så vi frös medans vi väntade på bussen...

Vi åkte hem så vi var hemma vid sju och gissa om jag var slut, flickorna stannade och gick på premiären på filmen High scool musical...

En skön och rolig dag...

Idag ska jag in och prata med min ps på Traumaenheten kl 11 ska jag infinna mig, i mitt stilla sinne har jag lovat några barn att få gå på bio och jag har lovat sonen att köpa Gormiti...

Har baske ska jag orka, träningsvärk i armar, handleder och bröstmusklerna, kanske tuttarna får sig en liten tuttlyftning nu *Sktatt*

På tal om bröst så har jag hört att man kan kalla dom Dartitterna *Förvånad* ett fult ord tycker jag då.

De ända skorna jag kan åtmindstonde få på den skadade foten är att använda Foppatofflar men jag får bara in halva foten *Ler*

Knata på stan med Foppatoffel är ingen höjdare tycker jag men vad göra, nöden har ingen lag...

Men hur i hela friden ska jag klara en dag i stan?

Det blir nog fika åter fika *Ler* sonen blir nog glad men jag får inte behålla det jag ätit så jag får titta på *Suck*

Går inte in något närmare om maten idag för det finns de i mitt samhälle som kan ha glädje av det och sprida rykten, men på tal om rykten, jag skriver om det på bloggen så jag förstår inte hur människor kan sitta och prata och gona sig åt andras olycka, varför är det inte så bland cybervännerna?

Här stöttar vi och är trevliga mot varandra, men visst det finns en hel del här med *Ler*

Är snart färdig med den ena Socktobersockan.

I tisdags så var vi på Kullsta skolas musikcafé, alla barn i skolan sjöng och min 11 åriga dotter sjöng med några andra tjejer och mammahjärtat värkte av stolthet och tårarna var nära...

Kullsta skola firad 30 år och de hade bjudit på trerätters och efterrätt till barnen på lunchen, det var skojigt...

A och vår A till höger

två busungar som hade svårt att sitta still, tror ni att de satt still många sekunder när man bad om det *Suck* men

de är inte mer än barn.

Mindre skojigt var att de har haft ytterliggare ett inbrott, men jag vet inte än om de tagit sig in och fått tag i stöldgods...

I Kälarne skola har de haft en man som hotat med flera brev att han ska slå ihjäl alla barn på Kälarne skola.

De har fått haft låst alla skolans dörrar under skoltiden och polisbevakning...

Tur att mina barn inte går där längre, men jag har bekanta och släkts barn som går där och man blir orolig för dom...

Bilderna från musikcafeét blev lite suddiga och genom att jag inte frågat andra föräldrar så har jag klippt ut min dotter men det är suddigt...

 eln, tycker att dessa tofflor är så gräsligt ful, har lovat mig själv att aldrig köpa några, men när jag var på sjukhuset så ville jag ha några inneskor och då hade de rea på dom och jag köpte dom...

Men man ser nästan alla går i dom, på stan vare

sig se är finklädda eller inte...

Hörs senare ikväll/Kram

Önska mig lycka till med att gå med den onda foten i halva Foppatoff