Hittade det här inlägget hos Enbart och vill gärna visa vad han skrivit, läs och grunna och tänk på vad man gör...

 *********************

Enbart extremism kan locka våra ungdomar in i diverse farliga rörelser. Många är de som fastnat i religiösa sekter genom åren och många är de som fastnat i garnet som extremisternas ledare fiskar med i de politiska vattnen. För ett antal år sedan blev jag och mina barn mordhotade av en representant från EAP (Europeiska arbetarpartiet).

Få gånger har jag varit så förbannad som då. Det visar hur de politiskt extrema rörelserna agerar politiskt. Under åren är det olika extrema rörelser som försöker att attrahera främst unga väljare. De kan heta Nationalsocialisterna, Bevara Sverige Svenskt, Europeiska arbetarparitet, Ny demokrati eller Sverigedemokraterna. Jag sätter inget direkt likhetstecken mellan dessa organisationer. De har sina grader av skillnader i helvetet.

Många "vanliga" väljare kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna och har röstat på Ny demokrati. Men det är inga "vanliga" väljare. De kan tidigare varit Socialdemokrater eller för den delen Centerpartister men de tillhör den skara som attraheras av att skapa ett vi och dom samhälle. Detta är de ofta inte medvetna om och oftast är dessa "vanliga" väljare inte några onda människor. Men de tillåter sig att liera sig mer mörka krafter.

Det är lite mer än 70 år sedan Kristallnatten då "vanliga" människor gick ut och krossade skyltfönster hos judar och färgade. Det gäller att vara uppmärksam. När djävulen styr kan vem som helst lockas i fällan.

Tro aldrig att dessa Sverigedemokrater agerar för ditt bästa. De är emot marginaliserade grupper och vänder dem emot varandra. Deras första fokus är invandrare, dvs 20 procent av Sveriges befolkning. De är emot de som drabbats i krig, de som våldtagits i etniska rensningar. Men de försöker påskinna att de vill hjälpa dem i deras närområde. Så sänd tillbaks de våldtagna kvinnorna till grannen istället för att bli våldtagen där också, sänd tillbaks barnsoldaterna för att åter kastas ut i strid. Skicka de anhöriga tillbaks till sina sönderbombade hus. För det är i närområdet de skall tas omhand enligt Sverigedemokraterna.

Alla som följer och vet hur det ser ut med flyktingströmmar vet också att idag tas den absoluta majoriteten av flyktingar emot i just närområden. Dessutom av de fattigare länderna i världen.

Att spela ut svagare grupper emot varandra har alltid fungerat och gör det även nu. Men ställ dig själv frågan vill du vara en av dessa svagare grupper som Sverigedemokraterna försöker att tala till?

Vill du bli manipulerad av extrema politiker? Vill du tillhöra en rörelse som gynnar motsättningar? Jag vill det inte och anser att fascism, rasism och extrem nationalism skall bekämpas. Det som gör mig ledsen är att de fångar in människor som skulle behöva stöd, människor de skrattar åt bakom ryggen.

Peter PC Carlsson

Jag vill inte skriva vart jag bodde förut, har säkert skrivit det någonstanns förut och de som känner mig och läser bloggen vet min förra destination, där jag aldrig trivdes...

det har börjat spåra ur totalt där under bara en liten tid, där det hänt 2 ggr nu där barn har blivit hotad av vuxna personer...

Först var det bara för några veckor sedan där en man gick och hotade att döda barn med yxa och vad jag förstod det så hade han ett flertal ggr varit upp på skolan och haft med sig yxa...

Skolan säkerhetsställde skolan med att ha dörrar på skolan låst under skoltid, mannen ifråga satte även ut lappar där specifika barn som han skulle döda...

Nu så har en 60 årig man hotat skolbarn med att ta upp ett hagelgevär, laddat och siktat mot barnen (högstadiebarn)...

Som jag förstår det så varför dessa incidenser uppstått är p.g.a att barn/ungdomar på det här samhället ska ha retat/j*vlas eller vad man ska säga, men det ger ju som sagt inga rättigheter att försöka att döda någon...

Vad jag fått uppfattning om så blev ingen av dom gripen eller anhållen, men vid en husransakan visade det sig att den sitsnämnda mannen hade 3 vapen i sitt hem...

Jag har nu inga barn kvar i denna skola, men jag vet att de umgås med barn när de är hos sin pappa som bor kvar på samhället...

Ska man våga att låta dom åka dit???

Jag vet inte, det känns inte bra...

Jag blir så arg!!!

En förfatarina som Linda Skugge t.ex, de har ju hög status i samhället på många sätt och vis och media och människor

följer vad de gör och säger...

Var in på

Viktat blogg

och där länkade hon till Linda Skugges blogg

där jag anser att hon vräker ur sig kränkade

ord om kraftiga människor...

Ursäkta min ilska men vad f*n tänker hon med, hon har barn själv vad säger hon till dom, vad får de lära sig...

Är det lärdom från barndomen som Elin skriver i sin blogg

När hon var i sjuårsåldern lyssnade hon på en kvinnlig släkting när hon pratade i telefonen.
- Ja, men när man inte ens ser sitt eget könsorgan när man tittar ner, för att magen är i vägen, då vet man att man är fet, skrattade hon.
Elin ställde sig och såg ner. Hon såg inget könsorgan. Hon såg bara en enorm mage.
Ibland har hon tittat ner igen. Har fortfarande mest sett mage.
Häromdagen när hon stod i duschen kom hon återigen att tänka på det som hon hade sagt, trots att det nu är nästan 20 år sedan. hon tittade ner igen. Nä, ingen fitta. Bara mage.

Jag känner mig så förbannad, ledsen, frustrerad...

Nu har jag f*n skrivet inlägg tre ggr och så helt plötsligt så försvinner det, helv*ete...

Usch, jag vet jag brukar inte svära så mycket men nu är det illa, jag kände redan inatt att det började att luta åt fel håll...

Det kan förhoppningsvis vara den hemska PMS, men jag tar hellre det än en Borderlineilska...

Barnen kände på sig i morse att nått var på gång för de gjorde allt uan bråk och gnäll...

Jag har väl svurit så jag har fått svart tunga och djävulssvansen har börjat växa...

Jag hatar mig själv idag...

När jag skrev det tidigare inlägget så började jag att tänka på hur vi människor är mot varandra.

Hur ofta har vi nått positivt att säga om andra människor?

Hur mycket pratar vi inte illa om andra människor, är det för att vi ska må bättre själva, gör vi det?

Vi står och viskar och sitter i hemmen och pratar om hur en del människor klär sig, hur de bor, hur de pratar osv osv...

Vad får vi ut av att, ja ska jag sätta ord på psyka ner andra.

Vi vuxna är inget gott föredöme, vi försöker att prata när inte barnen är i närheten eller viskar så de inte ska höra (tror vi)

HANDEN UPP!!!

Hur många kan förneka att de har nån gång sagt nått illa om någon annan människa fast de inte ens vet sanningen bakom, varför får inte människor vara annorlunda.

Hur många får inte höra den dära, den där?

Om vi vuxna inte kan gå med gott föredöme hur ska då våra barn kunna bli annorlunda, det finns inte en chans.

Man säger till barn att inte säga si och så men varför skulle de inte göra det när vuxna gör det framför deras öron och ögon.

Varför gör vi så, är det så att människan mår så dåligt (fast många erkänner inte det) så vi hoppas på att må bättre av att prata illa om andra.

Hur många är det inte som att hamnat i en situation där någon talar illa om en annan och fortsätter att sprida det vidare.

Eller att du inte ens tycker så men törs inte att stå för din åsikt.

Hur ofta tar du kontakt med den berörande som det talas illa om och berättar vad som sägs, jag tror faktiskt att det är bättre att få höra det så än att få veta då det gått till ett ofantligt rykte.

Hur uppstår rykten?

Varför uppstår rykten?

Vad har de människorna gjort som ingen annan kunde ha gjort?

Varför måste alla vara som du?

Skulle dom vara du, då skulle du vara den som stod i fokus för rykten.

Vi talar till och med illa om människor som är döda, hur kan det komma sig?

Kan vi inte börja att tänka efter att vi alla har samma värde, visst det finns människor som skadat andra väldigt illa, men det här handlar om sanning eller inte.

Vi dömer ut människor till saker som är ovesäntligt, det händer att man har dömt ut människor för att de ska ha begått brott fast de inte har gjort det, varför inte lägga energi på att ta reda på sanning och minska de brott som är riktiga.

Om du någon gång kommer i ett läge där du behöver hjälp och det finns bara den personen du tycker illa om vid din sida, vad gör du då?

Visst tar man hjälp av den människan, eller?

Jag har mist många i min närhet, både de som avlidit och de som är levande, det finns människor som jag valt bort i mitt liv av tvång för min egen skull.

Det finns människor som säkert jag talar/talat illa om som jag vet sanningen om som har kanske gjort andra människor illa.

Det finns med säkerhet att jag har talat illa om någon där det inte finns någon sanning bakom.

Jag fick lära mig av min morfar en gång när vi var ut och gick, vi mötte en karl som raglade något fruktansvärt och det första jag viskade till min morfar -Han var bra full...

Min morfar blev jättearg och sade mig ett sanningens ord.

-Är du säker på att han inte är sjuk och för den delen är han mindre värd för att han druckit...

Jag kan säga att jag fick en tankeställare, så idag kan jag vid olika situationer tänka på det morfar sade till mig den gången då jag var 23 år.

Hur många ångrar sig inte för att de inte törs att säga ifrån rykten och stå för sin åsikt?

Framförallt om berörande avlider?

Vi måste lära oss att acceptera varandra som vi är tänk vad mycket kärlek det skulle uppstå, många lever till slut på de rykten som finns.

Många säger att framförallt barn gör det, de tvingar sig att leva upp till de rykten som finns om dom, så vem säger att det inte förekommer hos vuxna...

Jaha, nu är vi där igen, det skapar ångest och panik bland folket när ordet "JORDEN KOMMER ATT GÅ UNDER"

Jag är inte ensam och andra är inte ensam om att känna den känslan, blir det så eller inte så visst känner jag en viss ångest, jag försöker att skona mina barn att få in sådan här mediainformation för att det inte ska skapa rädsla hos dom...

Jag som redan har sådan ångest så ska jag erkänna att sådan här information ger ännu mer rädsla.

Jag tänker på min familj, ska jag krama dom extra idag ska jag säga 1000-tals jag älskar er...

Jag vill inte tänke på sådant här, jag har ju bestämt mig för att leva, jag har ju börjat få tillbaka min livsglädje och så kommer en sådan här mediainformation!!!

Expressen har skrivit en rubrik om detta och det var den första rubrik jag såg när sidan öppnade sig...

Puh, vad händer i morgon, jag vill vara realistisk och tro att inget händer men samtidigt finns den skeptiska jag, jag känner ångesten kryper extra i kroppen och jag känner att det blir mer krama, pussa och orden -Jag älskar er så otroligt mycket extra många ggr idag...

Kanske folk tycker att det låter patetiskt men jag vet inte hur morgondagen ser ut, jag klarar inte sådana här rubriker, det är samma sak med kedjebrev där det står att om du inte gör si eller så kommer det at bli eller si och så, sådant klarar jag inte heller ångesten blir för svår så jag måste bara göra det som står för jag kan inte vara realistisk vid hotfulla situationer...

Usch, det här är jobbigt...

Jag är förfärad och känner kalla kårar, vem har behov av att ladda ner bilder på mördade barn eller döda/skadade människor huvudtaget och The pirate bay vill inte plocka bort dom fast föräldrarna ber om det...

Hur kan världen vara så bissar och sjuk att vi kan tillåta sådant här, har startat en protestlista som jag ska skicka vidare, inte för att det är någon hjälp men man vet inte...

Vi kan väl även med att skriva om det i våra bloggar och på det viset visa en protest...

Egentligen så ville jag inte se Englas begravning på tv:n men jag gjorde det ändå, det var vackert och samtidigt tyckte jag att det var makabert, jag vill inte döma föäldrarnas val det är upp till dom men jag hade inte gjort så, det är tur att vi är olika.

Men jag har tänkt mycket under min sjukhusvistelse, är man tyst som vuxen fast sanningen har nått fram till oss så vad händer med oss vuxna?

Jo vi tiger, vi skäms och vi törs inte att agera, vad är det för fel på oss?

Vad har man att vara rädd för?

Så länge vi tiger om misshandel, missbruk, incest, pedofiler osv så kommer ingenting att minska för när det tystas så finns det inte en chans att de som utför våld mot andra människor blir inte hindrad.

Ta som i Österrike, granar hade hört att det pågick något skumt men ingen gjorde nått, Upp med handen alla, hur många har inte hört nått misstänksamt eller sett någon sorts misär, barnmisshandel ect...

Hur många agerar och hur många blundar?

Jag har erfarenhet i mycket som har även präglat mitt liv till den jag är i dag och till hur jag är idag och det är både på gott och ont.

Jag har förstått till viss del att jag är den bästa hjälpen mina barn kan få av den erfarenhet jag har men vad som egentligen känns jobbigt är att försöka att bygga upp ett nytt liv.

Mitt liv blev som en karusell, jag måste börja från noll om jag ska släppa det jag har i mitt bagage och det är en tuff väg men jag är på rätt ställe som tur är, jag ska tillbaka i morgon till sjukhuset och det ska bli bra så småningom.

 Men tänk er för åter igen om vi tiger om brotten som förekommer bland barn  prata om det för det är enda sättet att minska ner på våldet

Kram till Engla och de två Arbogabarnens familjer från mig...