Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Inlägg publicerade under kategorin ♥KONSEKVENSER AV TRAUMA

Av Häxmamman med - 28 mars 2009 20:50



Jag är fortfarande ledsen, jag ska alldeles strax gå och lägga mig så den här dagen tar åter slut så fort som möjligt...

Jag undrar om de tror att jag tystnar på detta sätt, pratar de inte med mig så blir det bara värre...


Hur kan man välja som de gjort...


Nä, jag orkar inte skriva mer, det är slut på tankar och ord...



Av Häxmamman med - 27 mars 2009 18:13



Ja, jag vet inte vad jag ska säga, men det känns inte så bra men samtidigt borde jag väl ta det som om att de kan inte förneka att jag talar sanning…

De har tackat nej till mötet, de kommer inte, min psykolog tror att det beror på att det är folk med från samtalsgruppen med och att de inte törs träffa mig då, för då måste man visa sin vackra sida…

Men det är inte därför man har samtalspersoner med, det är för att det inte ska bli för elakt samtal från något av hållen…

Men kanske det beror på att de inte kan trycka ner mig och bete sig illa när andra är med, de törs inte vara elaka som de har varit…

Jag tänkte det när jag bestämde mig för att ha ett samtal med min hona och de, om de inte kommer så beror det på att jag har rätt och de kan inte bevisa motsatsen, de är helt enkelt rädd för mig och min sanning…

Jag är starkare än dom fast jag är ensam och de har släktskapet med varandra, de är fega som inte törs att visa sig och ännu fegare blev de i våra ögon nu när de inte tordes komma till mötet…

Jag kan inte säga att jag med glädje tog att de tackade nej, jag har gråtit och är väldigt ledsen för att jag känner mig ensam…

Jag måste bara vara från en annan del av släkten, jag är inte lik någon, hur kan man göra så här mot sitt eget barn, syster och barnbarn?

Är de så rädda?

De som nu valt att stå med honan gör det troligen av rädsla, jag har tagit den värsta biten och de kan inte ens försöka att ta chansen till att det ska bli ett slut, en upprättelse av allt som skett…

De tror att jag är skulden till att mina barn är drabbad, att jag ljuger om att mina barn är drabbad, men jag tror på det mina barn berättar eftersom det redan finns de som är drabbade innan av dessa människor…

Men egentligen har inte det någon betydelse för jag kan ta deras beskyllningar mot mina barn bara de låter bli de att beskylla mina barn, fegisar är vad de är…

Om de nu är så morska och karska så kan de väl ta det här mötet och visa upp sitt mod som de nu då hade ifjol när vi var som mest sårbar…

Har de kanske förstått att deras mask inte håller…

Jag tror att när de fick reda på vad samtalet handlade om så blev de så rädda, för de vet att det är sant det vi säger…

Tänk att ha en hona och flera det som inte bryr sig, de bryr sig inte ens om deras dotter, syster, barnbarn går under och försöker med Suicid  försök för det som de har blivit utsatt av…

Men jag gör nått för mina barn som inte min hona eller de gör för sina barn och med det så kan jag sträcka på mig…

De skyddar de som förstört våra liv, de älskar de, de säger att det finns inga bättre och snällare människor än de?

Ja ni, vad kan jag göra, inte mer än ta detta som att det jag har sagt är sant eftersom de inte törs bevisa motsatsen på detta möte…

Får se hur min helg kommer att se ut men det känns tungt, varför, ja, det måste bero på att de bevisar att de inte bryr sig om oss, de bryr sig mer om att skydda sig själva och de som skadat oss…

Är man medbrottsling eller inte om man skyddar de som skadar andra och man vet att det är kriminella handlingar…

Annars har min dag varit hektisk, jag har förberett mig otroligt länge inför det här mötet, i flera månader och när det väl bestämdes tid så var jag redo…

Idag kl 10 så var jag hos skolsköterskan med yngste sonen, det var 6 års kontroll så han ska få remis till ögon för ena ögat var det sämre syn på…

Jag var där fram till kvart i tolv och rusade då till nästa skola där min 15 årings utvecklingssamtal var kl 12…

Sambon kom och hämtade mig vid ett för då var det utvecklingssamtal för yngste sonen och kl två var det för 11 åringen…

Så jag gjorde allt detta ifall jag inte skulle må så bra efter samtalet, men när jag kom hem och fick beskedet om att det inte blev av så gick luften ur mig…

Det får bli en tidig kväll…

Kram på er alla…

Av Häxmamman med - 26 mars 2009 06:21

 

Ja det är långa dagar, men jag har yngsta dottern med mig för hon ska kika på byxor medans jag är på traumaenheten...


Sååå ska jag ju till frissan idag *Ler*


Nu är det bara 5 dagar kvar till samtalet och jag ööönskar innerligt att de kommer, vad händer om de inte kommer...


I alla fall så var det för att önska alla en underbar dag idag som jag raskade mig in i bloggen...

 

Många kramar till er


Av Häxmamman med - 25 mars 2009 05:44



Igår ringde en vän till, min bästa killkompis (den enda äkta killkompis som jag har kvar) vi har varit kompisar, ja det blir nog 30 år i år...


Vi har haft mycket skoj och sorgliga stunder och både han och hans sambo har stötta mig och min familj, de vet allt, hans sambo har funnits vid min sida när jag låg på sjukhuset...


Jag har vetat att min vän varit sjuk ett tag, men de har sagt att det är infektion och han har fått penicilin...


Igår ringde han mig och talade om att det är cancer, de hade hittat knölar spridd i kroppen...


Han ska på strålning och få mediciner...


Han och sambon har ett barn som inte ens har börjat skolan...


Den 4:e April -08 gick min bästa vännina bort, i Maj för 4 år sedan gick en annan killkompis bort i ALS...


Hur illa jag kommer att må så ska jag hjälpa min väns familj...


Jag blev så chockad igår att jag kände den där tyngden och mörkret komma, så var vi ut på en promenad och jag grät...


Jag är rädd, jag vill inte mista någong fler vän...

Det är en jobbig tid nu framöver, jag ska ha samtal med de och min hona på traumaenheten, jag fick reda på i måndags att en av de hade ringt och haft en fråga...


Jag hoppas att de kommer för vi kan inte prata med varandra de och honan, de sista samtalen har vi skrikigt, bara sagt elaka ord mm...


Så jag tror att det här är bästa sättet att kunna komunicera med varandra...


Jag är rädd för vad som kommer att hända med mig, kommer jag att orka, dom är fler och jag är ensam...


Eller jag har ju min kontaktperson, men

de andra har varandra...


Jag ska koncentrera mig på min vän så kanske mina tankar skingrar sig lite, men ju närmare tiden kommer ju mer Hippieaktig blir jag...


Ångesten, det kryper i kroppen, jag vet inte vad jag ska göra, gråter, skrattar hysteriskt...


Jag är som en stålfjäder...



Av Häxmamman med - 24 mars 2009 16:55

 

Jag har har haft Pia som bloggvän i närmare 2 år, jag gjorde uppehåll

Juni -07 men kom tillbaka och jag har åter igen kommit i kontakt med Pia...


Pia har skrivit en bok, en bok där hon har sina dikter som hon skrivit under åren som har präglat henne som Barn till missbrukare...


Hon är med i en artikell i SVD där hon berättar om sin uppväxt där hon fick se sin mamma bli slagen och alkohol missbrukades...


Jag beundrar Pia för sitt mod och jag fick en dag ett paket på posten och där låg en bok från Pia, signerad till mig från henne...


Jag har läst boken flera flera gånger, det är djupa ord och från hennes hjärta...


Jag rekomenderar boken väldigt mycket

Läs mer här


Vill även tillägga att vi har "Lilla vackra Anna" som finns i mitt och Pias hjärta... 


Kramar till er båda

 och

tack så mycket för boken Pia det var guld värt

Av Häxmamman med - 23 mars 2009 06:24

 


Idag är det besök hos traumaenheten och jag vet att det blir en jobbig dag, men just nu så går min tankar till

Sabina som kämpar mot sin dödsliga cancer


Mina tankar finns alltid hos människor som har det svårt, har det lätt att ta mig in hur det mår och skänker x-tra tankar till var och en som har något att bära på...

Jag har tänkte mycket på de här orden att man ska inte klaga för det finns de som har det värre och det är sant...


Men man klagar inte, alla har vi vår smärta & bagage att bära på och den är svår för just dig och det är något som just du måste arbeta med...


Men visad mänsklighet till andra människor som också har det svårt är en god gest som visar, fast man själv har en kamp, tyngd att bära så ska man kunna visa sin medkänsla...


Mina tankar går ofta till Sabina

Kram


Av Häxmamman med - 22 mars 2009 20:29

Jag har förändrat mitt liv mer än vad man kan ana, det är bara jag som vet innerst inne hur mycket som jag har förändrat...


När man levt med en otrygg barndom så får det så många konsekvenser så att man kan förändra ett helt liv om man inte får hjälp...


Jag har levat, eller ska jag säga överlevt, haft en enorm överlevnadsinstinkt för annars skulle jag inte vara där jag är idag...


Jag har klarat hinder av misshandel, alkohol, övergrepp och olika utmaningar som man utsatt sig själv i...


Hur många ggr begav jag mig inte iväg på olika tillställningar flera mil hemifrån och det kunde hända att det bara var jag av alla killar som var med...


Vad sökte jag mig till för killar, jo de som drack, många gick på droger, vad fanns det hos dessa killar?


Jo de såg mig, de behandlade mig väl, jag var en av dom, de accepterade mig...


Jag försöker minnas vart mina föräldrar fanns de gånger jag var borta en hel natt, eller de gånger jag kom hem alkoholpåverkad...


Det är ett fåtal gånger jag kommer ihåg att någon har tagit tag i det hela och de gånger har det varit självklart bråk...

MEN, jag minns framförallt en gång, det kanske har kunnat slutat värre  när jag och flera killar for till en stor marknadstillställning i jämtland, det var sommar och vi skulle tälta och självklart dricka sprit, jag var ca:15år...


Vi tältade vid en sjö där man kunde bada, det sista jag minns var att jag och en kille var i lustiga huset...


SEDAN ÄR ALLT BORTA...


Jag vaknade i tältet, hela jag är blöt så troligen har jag varit i sjön, men mina byxor, ja även de man har under var sönderrivet...


Jag har inte en aning om vad som hänt och ingen annan heller (sägs det)

 Vi tog oss hem och mina föräldrar mötte mig i dörren men ingen sa något om de trasiga byxorna jag hade på mig...


Sådana här incidencer kunde det hända ända fram till att jag blev gravid, då blev jag väldigt anti mot alkohol och den konumationen stod den jag delade hyra med då...

Jag grävde mig längre och längre ner i dynghögen men ändå så fanns

jag...


Så bestämde jag mig, när jag skulle fylla 40 år då skulle jag vända på mitt liv, jag skulle börja med ett nytt liv...


Vad som är så konstigt är att det var då jag började att lägga märkde till de problem som mitt förra liv hade gett mig...


Jag fick Sucidtankar mer och mer, jag orkade inte med motgångar från de som försöker att tysta mig, jag fick börja med medicin...


Jag har aldrig ätit antidepresivmedicin förut, jag har aldrig riktigt förstått att det livet som var mitt förra liv var farligt...


Jag har fått välja bort människor, jag har fått spott och spe för att jag inte är tyst, jag har fått spott och spe för att jag ville ändra på mitt liv och blev hånad av människor som jag ska älska/de älska mig så jag måste försvara mig

Läs mer här

 

Men om alla får välja så tar man till sig sin familj och tänker på dom i första hand att vi ska överleva,jag står för vår kamp medans de får ta sin egen kamp...


Mina tankar snurrar, det är mycket som ska tänkas innan samtalet den sista mars, kommer det någon, kommer vi kunna prata om det som pågått och sanningen...


Kommer vi att finna varandra, NEJ det kan jag svar med en gång, det har varit för mycket hårda ord med det här året så det kommer det inte att bli...


MEN jag har så många frågor och det lär de också ha och hoppas att jag kan få svar på mina och de får svar på sina...

 

Av Häxmamman med - 18 mars 2009 20:06

 


Då var denna dag gången, jag ska alldeles strax lägga mig eftersom det är traumaenheten som gäller i morgon igen och jag har varit vaken för halv fem i morse...


Har idag varit iväg på mammografin och jag skakade så jag kunde nästan inte stå, att det ska vara så svårt, det var en jättebra kvinna som tog hand om mig där inne, jag var så modig att jag sa att jag är rädd...


Men nu är det gjort, nu skulle jag har varit och tagit sådant där cellprov med, har inte tordas det på flera år men vad gör man när man är så rädd för att något oförutsett ska hända...


Jag skulle få en kalleles om ca: 1 vecka för att undersöka min knöl mer, men jag känner mig inte så orolig just nu, om det är det andra som oroar mer så att det tar över...


Jag har 2 knölar på den högra sidan som är godartat men de är mitt på, men den här knölen är närmare armhålan och ibland så gör den så ont, men jag ska klara en till undersökning har jag bestämt mig...


Tänk vad konsekvenser av trauman kan ställa till med och ändå så säger hon och de att jag och mina barn ljuger, JAG vet ju vad som hänt, det är inte vi som är dumma sedan får de själva göra sin tolkning...


Men hur ska jag veta vad som är riktigt och hur ska jag veta hur mycket jag kan göra för att jag och mina barn ska må bra...


De förstår inte att jag gör det för att det måste få ett slut, samtalet närmar sig, jag kan inte sova, jag blir alldeles slut efter samtal med psykologen...


Så ikväll så skulle jag ringa till min kontaktperson på avdelningen som ska vara med på samtalet men så är det nått tekniskt fel på telefonen så jag kan inte ringa...


Jag önskar alla en God natt och tack alla för era fina och goda kommentarer/Kram Häxmamman


Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2015
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Skapa flashcards