Under dessa år som jag har kämpat för rättvisan så har jag varit på väg att ge upp väldigt väldigt många ggr...

För några månader så var jag inne i en sådan period igen och då dyker min 17-åriga dotter upp med det här brevet...

Till min älskade mamma!

Det är nu du måste ta dig i kragen, ge inte upp tjejen.

Du har gått igenom för mycket för att ge upp striden, du har krigat genom livet och striden har varit lång.

Men även om det känns svårt så lova mig, ge aldrig upp.

Du är en förebild, och även om du inte vill så kommer folk att se upp till det du åstadkommit i ditt liv.

Du är en stjärna i skuggan, en sol i månförmörkelsen.

Har levt livet väldigt fel, klättrat men fallit ner.

Men huvudsaken var att inget fick dig att brytas ner.

Nu är det din tur gumman att göra vad som krävs, ta tag i dina minnen och slåss för allt du är värd.

Värmen inom dig har tagit sig till mitt hjärta och växt fast.

Svårt att förstå men du berörde mig hårt.

Mina ögon har tårats och jag har fallit i gråt.

Din historia är lik min, men sanningen i din har visat en bild av en hemsk tragedi.

Det liv du levt är din hemlighet, men av den bit jag vet har du skänkt mig ditt månsken.

Det liv du levt är din hemlighet, men skäms inte gumman, du är värd så mycket mer...

Älskar dig//Linda <3

Tack mina älskade barn för att ni finns <3