Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Alla inlägg under maj 2009

Av Häxmamman med - 16 maj 2009 12:21

 


Min bloggvän Charlotte har lagt ut den här efterlysningen på sin blogg och jag vill gärna hjälpa till och kanske fler kan sprida detta så når vi fler människor runt omkring Sverige...

Efterlysning: Malin Persson hemmahörande i Arvika! 167cm. Troligen klädd i svart huvtröja, svarta skor och svarta intersportsbyxor med vit rand efter benet. Ring 112 eller 11414 om du har uppgifter om Malin. Kopiera och lägg på din sida!




Charlottes vännina i Norge känner mamman till flickan och honhar frågat om det är ok att lägga ut här.


Flickan har varit borta sedan i torsdags, har alldeles nyss läst om att flickan inte var hittad när jag skrev inlägget...



Av Häxmamman med - 15 maj 2009 20:22

 


Jag har idag suttit och funderat över mina vänners liv, många har gått bort och många är idag sjuka i t.ex cancer...


Ingen vet deras utgång, ovisheten är hård även för en vän som står bredvid och oroa sig...


Jag har mist många vänner tycker jag för att bara vara 42år, nu så är det 2 nära vänner som är sjuka en är en barndomsvän sedan jag var 13 och han 11år som jag har kontakt med än idag...


Jag pratade med han senast idag och ska i morgon fara och hälsa på familjen för det bär upp till Umeå på söndag igen...


Jag är så mottaglig nu för allt sorgligt, har alltid varit lätt för att vara ledsen för andra människors skull men nu är det nog värre än vanligt för jag är inte så stark...


Igår så träffade jag en kvinna som jag inte pratat med på länge, det var skönt att få prata med henne för hon är i en svår situation hon med och när hon berättade hur hon känner sig så var det som om hon pratade från mitt hjärta...


Det är så skönt nu när jag har bestämt mig att jag aldrig mer ska vara tyst, jag berättar för de som vill höra, inte så att jag basunerar ut det vitt och brett men berättar det för de som vet att jag har varit deprimerad och legat inne på LPT...


Vad som gör mig förundrad är att det är inte många som höjer ögonbrynet, men frågan kommer ofta om jag inte är rädd att folk pratar om det, -Nä varför ska jag vara det, vi har inget att skämmas över, vi har inte gjort något fel...


De som anser att vi gjort eller är delaktig i det hela är så förtryckta själva på något vis eller kanske t.om har råkat ut för nått själv och då anklagar mig själv, det är inget ovanligt så har även jag gjort i alla dessa år...


Men alla som har råkat ut för psykiska och fysiska övergrepp, det är inte ert fel, varken om man som barn eller vuxen råkar ut för det...


Jag har många gånger under alla dessa år anklagat mig själv, det är därför jag har varit så deprimerad och inte orkat med allt som hänt under min barndom och de sista åren...


Men otroligt nog så känns det idag att jag har blivit starkare, det är inte för de jag ska leva det är ju för min familj...


Vad hjälper det om jag försvinner, Honan och de har nog sina förklaringar till det med och det ska dom inte kunna lägga på smörgåsen och få njuta av det är ju bara min familj som blir lidande...


Ett tungt inlägg inför helgen men det bara kom nu när jag grubblat på mina vänner som är sjuka...


Jag tänker på er/Kramar Häxmamman

Av Häxmamman med - 15 maj 2009 12:04

 


Hittade denna hos LILLA HUSTRUN , gör den och skriv gärna en kommentar då, så vi får läsa...

Fem värdefulla personer (utan inbördes ordning)
Min sambo

Eftersom jag har 6 barn och jag får bar välja 5 personer så får alla barn hänga med på den här platsen.

Min stickmamma (Grannen mitt emot)

Svärmor

Greta


Fyra speciella platser
Hemma

Älven

I famnen på min familj

Mitt stickrum


Tre absolut nödvändiga saker
Dator
Mobiltelefonen

Min familj


Två unika händelser
När barnen föddes

Den dagen jag tordes ta steget från mina släktingar


En/ett av det bästa/mesta/unika som hänt dig
När jag träffade min sambo.


 Kram/Häxmamman
Av Häxmamman med - 14 maj 2009 19:42

                                              

Nu har jag blivit klar med två tunikor eller om man vill kalla det för klänningar och vardera har ett huckle...


var skojigt att sticka gick fort, använde inte det garn man ska, jag to de stora nystanen Verona...fick göra om mönstret lite i storlek men jag tror att det blir bra ändå...Ha en bra kväll allaHär har vi suttit ute hela eftermiddagen med sol och värme, har lyckats lära mig att slå med rundträ på bollen...Inte för att den far långt men jag träffar i alla fall *Hihi*Kram/Häxmamman

Av Häxmamman med - 14 maj 2009 08:27

 

Jag har stickat och skänkt en omgång till Stickhjälpen och håller på åter igen att samla ihop för att skicka iväg igen...


Ni som sitter och stickar och känner att det är något som ni kan tänka er att skänka till de som behöver kan kika in här


Hjälpstickan

Av Häxmamman med - 13 maj 2009 20:01

 



Har satt mig i ett gott arbete där det ska bli 2 doppresenter, det är 2 dop den här månaden, man blir så gla för det är så gulligt med dop...


Ett är i Hällesjö och ett i Stugun, jag håller på att sticka 2 presenter till dopet som ska vara i Hällesjö...


Idag fyller min Stickmamma på andra sidan år och jag skulle ha försökt finna på en present men vet inte riktigt vad...


Den 12:e Juni går min 15 åring ut nian *Huhu* *Snyft* de blir så fort stor barnen, man hinner knappt med...


Satt idag och funderade på om man skulle försöka att ta upp släktforskningen igen men det blir då inget stickat så forskningen får vänta...


Min yngste son sa igår tt jag hade fått skägg *Ops*


Han ville att jag skulle snoza på hans kind och jag hade en ylletröja på mig med en krage och den kom åt hans kind och då utbrister han



-Du har börjat få skägg, du har nog börjat bli gammal *Hihi*


Jag började att fnissa då säger han


-Det är sant, jag luras inte...


De är för härliga de små...


Ha det gott


kramar/Häxmamman

Av Häxmamman med - 13 maj 2009 18:26

 

Något jag har grubblat på nu det sista året, efter allt som hänt, min egen barndom, en del av mina barns barndom...


Vad är egentligen för mycket att berätta och vad är för lite, jag tänker så här, om jag är öppen så kanske fler törs att vara öppen...


Tystnad är barnens största fiende...


Om jag visste vad jag vet idag så har jag förhoppningsvis inte haft det så tungt idag...


Jag satt idag och rensade min dator och hittade en hel del gamla mail som är från ca: 1 år sedan, inga trevliga mail...


De är från DE...

 

Andra som följt bloggen vet om att Honan och DE hyser inga större varma känslor för min familj och nu så när jag läste ett av de första mailen så ser jag hur patetiskt löjligt det är...


Vad som nu har gjort enligt detta mail att de inte hyser större värme om oss är pga en händelse där jag försvarade mig mot en del av DE så det uppstod gråt...


Jag försvarade mig den gången för att de hade farit med osanning och genom att de var yngre än mig så skulle jag tydligen inte försvara mig utan ta den dynga de hade sagt...


NÄ, det är stopp med det, jag har stått och tagit emot övergrepp både fysiskt och psykiskt från en del av dessa människor så varför ska jag ta osanning utan att försvara mig?


Sedan förtäljer ord i brevet att det inte alls har med övergreppen att göra utan det är händelsen som är nämnd ovan som jag ställde till med som har gjort att det är som det är idag?!


Alltså, jag blir så grymt arg, att människor i deras närhet har farit med förorättade saker är försvarbart, men att en människa försvarar sig mot skitprat det ska man ta...


Jag har nu kommit in i en fas i min terapi och efter min sista sjukhusvistelse där jag förstår att mitt förflutna lever i nutiden...


Jag har nu börjat släppa dessa människor men tyvärr så kommer det nog att pratas om dom en tid framöver för det är själva bearbetningsprocessen för att kunna gå vidare utan dessa som bara tar energi...


Jag hoppas att de förstår att med deras försvar är egentligen så svagt, jag har berättat för de flesta, okända som kända vad som hänt i vår släkt...


Jag ska inte förneka att jag har garanterat med 100% sårat de också, men inte på detta vis som de har gort eller gör...


Min önskan är att i framtiden kunna föreläsa om händelserna i mitt liv och hjälpa andra...

 

En tro man har, är att det aldrig drabbar en själv eller sina egna barn är en fantasi...


Varför ska det bara ha hänt mig och en del av mina barn och inte er andra, det är lika dumt att tänka så som om att man tror att vi är de enda liven i hela universium...


Jag är så glad över att jag har kommit så långt att jag förstår att jag inte är ett uns delaktig i varken min eller mina barns tragegi...


Det är vuxna människor som inte kunnat ta sitt ansvar, det är vuxna människor som inte förstår vad som är rätt eller fel...


Och tyvärr så följer det tänkande i geerationer och det döljs och skyddas och de som törs att ta det ut i ljuset blir ännu mer sparkad för att tystas, hur skapar vi våra egna barn, barnbarn osv...


Så länge vi håller tyst och bara blundar så kommer det alltid att vara så här...


Ikväll är Häxmamman djupt tänkande, men ibland så går det inte att stoppa och då är det skönt att jag har bloggen och jag har er mina vänner...

 

Kramar


Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12 13 14 15 16
17
18 19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30 31
<<< Maj 2009 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Skapa flashcards