Det här är det jag håller på att sticka nu, om det blir bra det vet jag inte men det återstår att se...

Fint mönster åtmindstonde tycker jag, det är från tidningen Allers men det är ett garn som heter Helen *Hihi* det är inte dumt att ha ett garn i samma namn som jag *Ler*

Det är inte det garnet man ska sticka med så jag har fått räkna om ganska bra, men det ser ut att kunna bli nått i alla fall...

En lång härlig kofta i sommarmaterial. billigt och fint garn, finns bla på Rusta så testa, det går i skiftningar och härligt att sticka med...

Kram Häxmamman

Usch!

Jag känner hur tråkig jag är, det låter så sorgligt och tråkigt mitt liv, men visst har jag också haft mycket roligt och jag är en sådan som klantar mig jämt så folk skrattar...

Jag har atappat mobilen i toaletten på Prix (efter spolning förståss)

Jag jobbade på Prix och satt i kassan och en kund skulle köpa sådana där små orange frukter med skal på och jag ropar till hon som har frukten

-Vad kostar Fysilisen!!!

Det var ju förståss Physalis jag skulle säga (garv i butiken)

Jag har kastat snö på vägmästarens bil i ilska en gång, han retade mig faktiskt (uppordnat för några år sedan)

Min mun talar ofta först medans hjärnan inte hänger med men så är det väl för alla "Hoppas jag"

När mina två äldsta tog studenten för en par år sedan så skulle jag gå och köpa examenskläder med mina två yngsta barn och där chockade jag först och sedan blev det fniss bakom min rygg *genant*

Jag hade först inte sovit något på natten, tänkte på mina äldsta barn hur stor de blivit *Hur gammal jag blivit* gjorde plakat och så planera hur jag först skulle kunna ta mig till Bräcke (10 mil) där den ene tog studenten och sedan till östersund ytterliggare 10 mil där andre tog studenten...

och alla Mammatårar som skulle komma av stoltheten...

Kunde man bli nått annat än förvirrad!!

Mja, mja, väl inne på Lindex hittade mina tjejer var sin klänning, jag stod där med blommor och mötte en bekant medans flickorna ställde sig i kön, jag babblade väl garanterat om mina barn som tog studenten...

Jag svettades det var så varmt den där dagen och vi skulle planera för grillning hos dottern ute på Frösön...

Medans jag är borta i studenten och pratet med vännerna så hör jag min äldsta dotter

-Mamma, det är TA 3 och BETALA för 2!

-Ja,ja. bry er inte om det nu, betala nu, det var inte ens meningen att vi skulle gå och handla nu, så kom nu!!

TYSTNAD!!!

-MEN mamma, man får ett plagg gratis!!

-Nä, BRYYYYYY er inte om det nu vi hinner inte och stå här och käbbla!!!

-MEN MAMMA!!!

-VIIII får ett plagg gratis!!

Då ramlade en kronan ner...

*Pionröd*

De skyndade sig att hämta tredje plagget och jag smög mig därifrån, hur dum trodde de att inte jag var...

Hoahoahoooooo...

Jag har förändrat mitt liv mer än vad man kan ana, det är bara jag som vet innerst inne hur mycket som jag har förändrat...

När man levt med en otrygg barndom så får det så många konsekvenser så att man kan förändra ett helt liv om man inte får hjälp...

Jag har levat, eller ska jag säga överlevt, haft en enorm överlevnadsinstinkt för annars skulle jag inte vara där jag är idag...

Jag har klarat hinder av misshandel, alkohol, övergrepp och olika utmaningar som man utsatt sig själv i...

Hur många ggr begav jag mig inte iväg på olika tillställningar flera mil hemifrån och det kunde hända att det bara var jag av alla killar som var med...

Vad sökte jag mig till för killar, jo de som drack, många gick på droger, vad fanns det hos dessa killar?

Jo de såg mig, de behandlade mig väl, jag var en av dom, de accepterade mig...

Jag försöker minnas vart mina föräldrar fanns de gånger jag var borta en hel natt, eller de gånger jag kom hem alkoholpåverkad...

Det är ett fåtal gånger jag kommer ihåg att någon har tagit tag i det hela och de gånger har det varit självklart bråk...

MEN, jag minns framförallt en gång, det kanske har kunnat slutat värre  när jag och flera killar for till en stor marknadstillställning i jämtland, det var sommar och vi skulle tälta och självklart dricka sprit, jag var ca:15år...

Vi tältade vid en sjö där man kunde bada, det sista jag minns var att jag och en kille var i lustiga huset...

SEDAN ÄR ALLT BORTA...

Jag vaknade i tältet, hela jag är blöt så troligen har jag varit i sjön, men mina byxor, ja även de man har under var sönderrivet...

Jag har inte en aning om vad som hänt och ingen annan heller (sägs det)

 Vi tog oss hem och mina föräldrar mötte mig i dörren men ingen sa något om de trasiga byxorna jag hade på mig...

Sådana här incidencer kunde det hända ända fram till att jag blev gravid, då blev jag väldigt anti mot alkohol och den konumationen stod den jag delade hyra med då...

Jag grävde mig längre och längre ner i dynghögen men ändå så fanns

jag...

Så bestämde jag mig, när jag skulle fylla 40 år då skulle jag vända på mitt liv, jag skulle börja med ett nytt liv...

Vad som är så konstigt är att det var då jag började att lägga märkde till de problem som mitt förra liv hade gett mig...

Jag fick Sucidtankar mer och mer, jag orkade inte med motgångar från de som försöker att tysta mig, jag fick börja med medicin...

Jag har aldrig ätit antidepresivmedicin förut, jag har aldrig riktigt förstått att det livet som var mitt förra liv var farligt...

Jag har fått välja bort människor, jag har fått spott och spe för att jag inte är tyst, jag har fått spott och spe för att jag ville ändra på mitt liv och blev hånad av människor som jag ska älska/de älska mig så jag måste försvara mig

Läs mer här

Men om alla får välja så tar man till sig sin familj och tänker på dom i första hand att vi ska överleva,jag står för vår kamp medans de får ta sin egen kamp...

Mina tankar snurrar, det är mycket som ska tänkas innan samtalet den sista mars, kommer det någon, kommer vi kunna prata om det som pågått och sanningen...

Kommer vi att finna varandra, NEJ det kan jag svar med en gång, det har varit för mycket hårda ord med det här året så det kommer det inte att bli...

MEN jag har så många frågor och det lär de också ha och hoppas att jag kan få svar på mina och de får svar på sina...