Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Alla inlägg den 24 februari 2009

Av Häxmamman med - 24 februari 2009 12:45



SNART!


Är det 1 år sedan, ett år sedan som mitt liv blev ett totalt kaos, det jag aldrig kunde tro eller ana i mitt liv...


Jag själv har varit med om hemligheter i barndom som jag började att bearbeta för 2 år sedan, min terapi slutade med en anmälan till sociala, jag hade inget att säga till om det spelar ingen roll hur rädd jag var.

Jag var så rädd så att det kändes som om jag satt med ett gevär mot mitt huvud och precis när jag trycker av så ångrar jag mig.


Inte förrän den känslan försvann så godkände jag anmälan, jag visste att det skulle bli kaos för oss alla men inte på det sätt som det blev...


 Klart att de som blev anmälda blev skyddad, inget konstigt, förnekelse från andra inte heller konstigt...


Men jag blev dömd, jag dömer ingen som inte klara av att ta steget ut och göra upp så att man kan få en framtid...


Jag har gjort likadant själv i nästan 40 år så jag har inget att klandra någon för, det är svårt att ta det steget ut, och vi förstår inte själv för att kunna gå vidare måste man få en upprättelse, få veta.


FÖRLÅTA!



Vad menar man med det, Förlåt mig, Förlåt för det jag gjort, Förlåt jag ångrar mig...


Det är bara ord, om man åter igen och igen gör samma sak kan man då ångra sig och bli förlåten nu...



NEJ!



Inte förlåten men jag kan förstå att de också är offer, det är inte bara jag som är ett offer vi alla i den kullen är det, så jag har förståelse.



HATAR JAG!



Nä det finns inget hat heller men eliminera, ta bort er från mitt minne, det går faktiskt att sluta att älska någon, men jag är ingen som kan hata, jag tycker bara synd om er för jag tror att egentlgien så vill ni ha ett annat liv med lika mycket som jag...


För ett år sedan, på skärtorsdagen avslutade jag min terapi och mådde relativt bra och skulle gå enskilda samtal...


Men så en dag tog allting vändning...



Min äldsta dotter försökte på med suicid.


Min dotter ringde mig mitt i natten och var alldeles förstörd, hon grät och ville ha hjälp, jag satt med henne i telefon tills morgonen kom och hade då bokat biljett till tåget.

Jag tog hem henne till sjukhuset och där fick hon träffa mina kontakter på traumacentret.

De lade in henne och hon fick ligga inne en vecka som man får i ett annat län om man blir sjuk.

Jag tog sedan hem min dotter och gjorde mina val för att min familj ska överleva,

valet var inte svårt när de kom fram att min dotter har en hemlighet som kom fram och det är samma hemlighet som jag har.

Men när en sådan här hemlighet kommer fram och man försöker skydda sin egen familj så finns det de som går emot med taggarna vassa utåt och visar ingen förståelse alls.

Så kampen blev inte bara för att få min dotter och mig att överleva utan kampen blev även att kämpa emot den ondska som vände allt till att det känns som om det är vi som är brottslingar.

 

Min dotter for hem och en dag ringde hon mådde jättedåligt, hon svamlade om allt och hur mycket hon älskade oss.

Jag anade nästan vad som var på gång det kändes i maggropen, jag sa åt min dotter att jag ringer hyresvärden på en gång och sa att jag ringer upp så fort jag fått tag på han...


Tyvär så fick jag inte tag i han förrän vid fyra, ringer upp dig men det var bara mobilsvar, jag kände att det var fel, jag tänkte ringa polisen men tordes inte.

Jag ringde och ringde på din mobil, pratade in meddelande och väntade på svar, grannen kom hit och jag hjälpte henne att bära in loppissaker, så ringde tele och det var han du levde med då.


-P ligger på akuten, hon har prövat ta sitt liv!!


Jag skrek sedan minns jag inget mer, men jag hade sprungit iväg, skrikit Jävla B (den hon levde med, han var dominant så min dotter mådde inget bra), jag hade sparkat i snön och gråtit, skrikit och slängt mig bönande på vägen där min sambo hämtade mig...


Jag grät och grät, min tanke var så otroligt förvirrande, hur kunde mitt barn välja en sådan väg?


 

Min bästa vännina kom in och tröstade mig...


Några dagar senare kommer en av mina andra döttrar och mår jättedåligt och då kommer det fram att äve hon bär på samma hemlighet...


Mitt i allt blev jag väldigt handlingskrafit så jag hjälpte båda mina döttrar så det skulle bli så bra som möjligt, jag gjorde det ingen annan vuxen gjort för mig...


Så dör min bästa vännina bara så där!!

 

Jag orkade inget mer, jag bröt ihop, blev tom kunde ingenting, så det slutade med 5 månader på akutpsyk.


Känslan av oro är väl just att livet är så kort att allt kan hända, ser ni eller vet nått om barn som far illa...


HJÄLP DOM!!

Långt inlägg men det blir så när tankarna snurrar *Ler*


Repris på dessa filmer ger jag till min dotter...


Kram






Av Häxmamman med - 24 februari 2009 12:12

Min dotter knäppte kort på mig när jag stod och pratade i mobilen med min äldsta dotter...

Köpte mig en ny jacka i fredags och fick tag i en som har den färgen som jag tycker väldigt mycket om.

Konstigt, egentligen vill jag ju vara så osynlig som möjligt är jag är ute där folk kan se mig och så går jag å köper en jacka i denna färg *Ler*

Dagen bjuder på plusgrader och det var härligt att vara ute.


Jag har haft migrän hela helgen så jag har varit väldigt däven, så tog den nya tag i lördagskväll 2ggr på 4 dagar å jag har funderat vad det kan bero på men det är nog bara som det ska vara.



Sonen hade fått med sig ett recept hem från fritids på semlebullar och då är det klart att han får baka.

Han räknade ut allt och bakade ihop hela degen själv.

Han har lärt sig att läsa nu och är jätteduktig, lite svårt att läsa för mig när jag ska läsa kvällsaga för då sitter han och läser också.



Jag pratade i ett tidigare inlägg om mina misslyckade tossor men nu när jag har fått titta på dom igen så är det faktiskt inte så tokigt.

Det kommer lite mönster på dom någon dag.



Jag har ett stort projekt den här gången och inget mönster så jag vet inte hur det kommer att sluta.

Nu är det huvudet som räknas igen, kanske det är därför jag får migrän hela tiden, jag kanske ska försöka att hålla mig till mönster som redan finns istället för att använda det lilla jag har *Ler*



Snart kommer sonen hem och då ska han ordna till semlorna innan alla kommer hem så det ska bli överaskning...


Ikväll har kyrkan semlefest och vi brukar åka dit varje år eftersom alla 3 barnen går där.

L går på Kryptan (som en ungdomsgård)

J går på Juniorerna

A går på miniorerna


Och alla har gått på kyrkis sedan de föddes...

Det kanske därför sonen är så fascinerad av Gud och vill läsa barnbibieln...


Ha det gott/ram

Av Häxmamman med - 24 februari 2009 07:54

 


När jag var 11 år och vi hade bott i ett hus strax utanför Härnösand, det tillhör väl i princip staden.

Min hona hade en det i sin mage som föddes strax efter att vi flyttat till det lilla samhället Kälarne...


P flyttade först för han började att jobba innan men det var inget vi förundrades över eftersom  P vad jag kan komma ihåg jobbade mestadels borta.

Honana kom med en glädjande nyhet, det fanns en tjej som var lika gammal som jag, hon ville ha en skrivkompis och hon bodde i Kälarne...


Vi började att brevväxla och jag var till P:s lägenhet och träffade min brevkompis, det blev min första bästis.


När jag kom till skolan så redan första dagen så började de att kalla mig Grodan, Glasögonorm, spädbarn mm...

Både tjejer och killar retades men jag kunde hantera det med att stänga av mig.


Som alla, blev jag kär i en kille, det var en av skolans populäraste kille, den populäraste tjejen i skolan fick mig att anförtro till henne och då började det att verkligen driva med mig.

Jag förstod ju det men ändå lät jag det hållas för jag tyckte om den hä killen, de låtsades gjorde hemliga möten, endera kom han inte eller så var han så sliskigt trevlig och låtsades vara kärleksfull.


Jag mådde så dåligt av det men jag stängde av mig, visade ingen sorg, ledsamhet och låtsades hemma att allt var bra...


Ju högre upp i klassen vi kom ju mer illa gjorde de mig och ju mer utmärkte jag mig för rop på hjälp...

Nu handlade det inte bara om ord, det blev slag, krokben, sönderrivna böcker, ritande i böcker, gömda böcker.


Jag försökte att se till att jag kom sist in i klassrummen för att undvika att de skulle slå mig när de gick förbi...

Ofta hände det att när någon av killarna gick förbi så tog de sina böcker och slog allt vad de kunde i mitt huvud, det gjorde ont i nacken, det blixtrade framför ögonen och smällen kunde vara så hård så det smakade blod i munnen...


Men jag knep ihop munnen hur ont det än gjorde, tänk vad man kan ha nytta av att stänga av alla känslor och smärta...


De som inte vet, så lärde jag mig redan det som liten, de som har PTS kan det fenomenet.


Jag trodde att om jag var tyst och inte sa något så skulle de till slut ledsna men det blev aldrig så...


Till slut så tog jag upp det med honan och P, vad jag minns och kan nog få det bekräftat så sa min hona när vi skulle prata med rektorn

-Vad har du nu hittat på?


Inget blev bättre så de blev hemkallad till oss både föräldrar och barn, jag minns precis hur det såg ut och vart O (ett av barnen) satt och låtsades vara så ledsen...

Det blev ganska lugnt efter detta en stund.


En del tjejer var inte bättre, jag minns när vi skulle fota oss i 8:an och jag hade sminkat mig och hade varit hos frissan.


Då kommer 3 tjejer i 9:an när jag stod inne på tjejtoaletten och de hade snö med sig och mulade mig i ansiktet och sminket rann ut.


En av tjejerna sa att det var på skoj och helt plötsligt utbrister hon

-Oj, visst ja, det var idag vi skulle ta skolfoto...


De gick och jag försökte hålla tillbaka tårarna och lyckades, sminkade om mig.

Nu är dessa kort borta, jag har ingen aning vart de har tagit vägen men jag minns att P hade en på sin vägg så kanske han har ett och det är en förstoring, där ser man att jag är rödögd för att jag håller tillbaka mina tårar.


Varje dag blev en plåga och jag funderade ofta på suicid.


Mitt liv var inget värd, vuxna människor utförde övergrepp av olika slag, P drack mycket alkohol och så blev mobbingen för mycket.

Jag var alltid rädd för mitt liv, det var många ggr som en del hotade en till tystnad och ens liv.


Jag bad varje kväll att få dö i sömnen.


Läs denna hemsida och läs hur långt en mobbing kan gå Felicia


Ha en bra dag/Kram


Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3
4
5
6
7 8
9 10
11
12
13
14 15
16
17 18 19 20 21
22
23 24 25 26 27
28
<<< Februari 2009 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Skapa flashcards