Ja jag vet inte men ack så känslig jag kan bli, sårar någon mig så kommer Häxmamman verkligen fram *Grr*

Idag blev jag tramapad på, hon riktigt gnidde in mig under sina fotsulor, med bara ord.

Att en sköterska på ett sjukhus får betee sig så det förstår jag inte, men det är sådana här ggr som min PTS slår till med fulla hugg...

När sårbarheten når in i mitt innersta innersta del av hjärtat så blir jag som en tigerhona *Knorr*

Till historien idag.

Min dotter har varit hemma sedan i måndags i troligen vinterkräksjuka, hon har varit jättesjuk.

Min yngsta son skulle på miniorerna och jag skulle åka bil med min andra del av hushållet och gick bara ner i källaren för att hämta strumpor, ropar på dottern och hör världen duns, duns, duns och gråt och hur min andra del står och frågar -Hur gick det L?

Jag tog mig upp och ser min dotter ligga på golvet och har ramlat ner för trappen coh slagit i höger underarm...

Tog oss till sjukstugan och jag HATAR doktorer men tänkte att idag ska skulle jag sträcka på mig och ta mig igenom utan att visa någon rädsla...

Jag lyckades, dottern röntgades osv och lyckligtvis så var det inget brott på armen...

Nu var det så att vi drog iväg i all hast så dottern hade bara ett linne på sig och en kofta på överkroppen...

Jag frågar hur vi ska ta oss hem vi bor nästan 2 mil från samhället och att de fick beställa sjukhusresa eftersom jag inte har körkort...

Jag kan säga att jag har haft körkort men enligt ögonläkaren så får jag inte köra bil, sedan snart för 5 år sedan.

Då säger sköterskan -Nä det går inte att ta sjukhusresor ni får åka buss, de skrev ut en busstidstabell och gav mig...

Jag tog lappj*veln och knövlade ihop den, kastade den på ett bord och sa att de kunde bespara sig med papper jag vet när bussarna går eftersom jag åker de så ofta.

Sköterska sa -Det har blivit strängare med sjukresor så jag kan inte svar på det. det går en buss halv 5.

Men vad F*n, det är nästan 1 km till busstationen dottern kan inte gå ute i dessa kläder ni får väl ringa och prata med dom.

(Är det inte sjukhusets skylldighet att kunna detta?)

Då klampade hon på mig med sin fråga,

-Men hur tar du dig iväg annars då?

JGRIOEGJRTSIJODSOPÖL!!!!!

PANG, TJONG, BLIXT!!!

 Då när hon sårade mig med så j*vla dum fråga så blev det PTS-JAG som kom fram

Ironiskt så spottade jag mig nästan ut svaret.

-Ja, jag lär väl ha kläder på mig då!!

Snabbt så förstod hon nog att hon tryckt på en öm punkt och blev vänligar och ordnade sjukresa med taxi.

Hem bar det med gratisskjuts för barn under 16år...

Det var som om det skulle tas ur deras egen ficka, har de aldrig stött på någon på alla dessa år, en person som är utan körkort...

JAG ÄR UUUUUNIK, JAG FÅR INTE KÖRA BIL!!!

Jag har varit dämpad av detta ikväll men u så känns det bättre, men hur det kan bli, hur jag kan bli.

Annars är man så rädd att vara synlig, men sådana här gånger när man blir sårad så kommer det där SVART eller VITT...

Att man ska behöva bråka om det man har rätt till och jag som tyckte att jag var så duktig som gav mig av till dr utan att bli rädd och så händer detta...

en människa sänker en med det man kämpat på med i snart 5år, inte få köra bil...

Men om jag ska vara ärlig så är det nog ingen som skulle vilja åka med mig heller *Hihi*

Tur att man har humorn kvar...

De inom traumacentret säger att det är tack vare min humör och livsgnista som gör att jag har överlevt till idag...

Nä men nu lät det illa, till idag, jag ska inte hitta på något, jag ska vara snäll mot mig själv fast jag känner mig som en liten liten mört som har simmat bört...

Hörni, jag tror jag börjar bli trött, det blir bara mer och mer svammel men samtidigt är det skönt att få svamla bort lite eftersom jag mår bättre av det...

I morgon är det besök på trauma igen och det lät som det var viktigt den här gången, jag försöker få tag i ett viktigt papper sedan jag var liten, jag vill läsa om en del saker som jag bara ha fått höra lite lite om och när jag frågar om det så är det inga vettiga svar...

Tror ni att det blir någon på det där samtalet med honan och de?

Kommer de eller inte, det är fråga, den som lever får se...

Vill ni veta en sak, jag är en som svamlar ibland, pratar GallaMattias, Nattmössan och har ett himla dåligt minne just för tillfället, snart bara i 1 år men en sak vet jag banne mig och det är att det som drabbat mig som iten det är något som jag minns många många ggr...

Nej ni, nu ska jag gå och sova, tänkte besöka fler bloggar i morgon innan jag far till stan...

Kram och Godd natt

från en Onsdagstokig Häxmamma

Obs! Förlåt för alla svärord men det var skönt att få ur sig allt då kanske man för en gång skull slipper mardrömmarna...

Denna blogg är nominerad hos Enbart och tycker ni

om min blogg så får ni gärna rösta  här >>>>