Att ta ett eget beslut från en stor hemlighet och ta steget ut och tala om det, tala till andra som man aldrig vågat säga, i 40 år blev bara ångesten större och större.

Gjorde allt för att försöka överleva alla dagar som hemligheten sänkte min självkänsla...

Men att ta ett beslut där man vet omvandlar ett kaos, ett krig emellan de man en gång trott har älskat eller man har älskat...

Det krävs enorm styrka att ta steget, hur det än är, hur många som finns vid min sida så står jag där ensam med en styrka jag aldrig anat...

Jag förstår vilken styrka jag har när man får motstånd för de som vill hemligheten hålla, jag har varit likadan så jag dömmer ingen för att de inte har styrkan...

Men de kan få styrkan om de bara släpper på den största hemligheten och låter den resa sin väg till den destination den ska...

Den som släpper på hemligheten blir dömd som brottsling, helt plötsligt är det offren som är brottslingar...

Jag hoppas att samtalet kommer att ge nått, att för det första någon som kommer, jag har bjudit 4 tror jag det är och jag har ingen...

Så stark är min styrka, jag lämnar mina folk från traumaenheten och min familj, det är jag och samtalsgruppen och de har jag inte ens träffat...

Så vi är jämnställda i samtalet så jag hoppas innerligt att de kommer nu när jag efter 40 år har vågat ta steget...

Jag tänkte på et här när min dotter som är infödd Jämtlänning och har bott nu i 2 år i Lindesberg, hur man drar till sig dialket...

Jag själv är född Ångermanländska och har i vissa inslag det sjungande talet men så kommer jag med ganska BRE jämtlandska och lite blandat från hit och dit...

Jag tänkte om man kanske skulle skriva hur man tala för det gör barnen och sedan sitter man och ler åt de små barnens berättelser, de skriver som de talar Logiskt egentligen...

Ja, ska skriva precis som ja prata ibland, ja ska sticka en ann stickning nu nä ja ska fara till stan, sen ska ja gå dittan fast de ä husket kallt.

Ja ska sitta brevä nån som ja int vet vem de ä men de gö inget bara de ä snälla.

Den dänna som ja ska träffa hu ä en snäll person men efter samtale så ä de int gött att va mig.

Undra om ja ska ha nå karra innan ja gett ge mig hem, men ja kanske skulle hunne på garnaffärn före.

Mens ja ä på sjukan så ska ja hoppas att de bli godare väder för nu ä de som bli så in i nordens hörven så man huskes.

Ja ä ett riktigt klommer, i går morse  ä man en så himla klant så en tog å skulle sparke bort snö från skorna mine å sparkte på ene fotn och sparkte så hårtt så ja dängde unda den andre fotn å je flög all världans väg och dampte ner i backn.

Nu ska ja knula ne lite garn i väska så ja kan sitte i bussn och stick.

 I möra får en sovmöra å då ska ja int sova fö barna ska till skola.

Idag ska ja koke päran till midda å man hoppas att ongan gilla det man slarve till idag.

Ja sök å sök min MP3 å finn han int någestanns undra varsch den ä...

Jaja, baa et sådant där knäppt inlägg

Sorry!