Ja nog kan man nog säga att man har då snöat in där ute å inte bara i hjärnkontoret.

Tog lite bilder i morse när jag gick med barnen till bussen och då var det helt plötsligt nästan 20 grader kallt.

Man kan undra vad man har gjort när inte ens vädrets makter kan bestämma sig, till och med de velar och ger en ångest över väderomslagen som påverkar mig.

Men faktiskt i morse så blev jag så där sprallig över snön som kommit, barndomsvintrar ni vet.

De där goda minnena som man inte har en aning om just nu men de kommer mer och mer.

Jag brukar vara så erbarmeligt sorgsen, men det är just det jag är men en sak är jag stolt över och det är att jag försöker ge mina barn en uppväxt som inte jag fick.

Visst jag lyckas inte med allt, jag gör fel, jag sårar säkert många gånger osv...

Men jag försöker...

Håller fortfarande på med att sticka och tova tossor i alla olika modeller, tvingade stickgrannen till att fästa trådarna ikväll (skojar, hon gjorde det frivilligt).

 I morgon bitti bär det i väg igen till traumaenheten, lite ruskigt skrajsen, det närmar sig mer och mer dagen D...

Jag ruskar på huvudet och undrar vad gör jag?

Vill även sända en stor varm tröstande tanke och en jättestor kram till en av mina stambloggisar...

Du vet vem du är när du läser detta, vi pratade på MSN ikväll med, jag tänker på er...

Kramar från en insnöad Häxmamma...