Läste detta hos Bellagårdens BOB MARLEY och självklart gör jag likadant..

Igår när jag såg på nyheterna såg jag  inslaget OM ett barn som blev misshandlat svårt av föräldrer så det senare avled trots 78 anmälning till socialen så hade inget hänt .

Så idag tänder jag ett ljus för den lilla 17 månaders babyn som blev brutalt misshandlad igår så han avled !

Jag hoppas att du tar detta ljus och låter det lysa över den lilla pojken .

Mitt hjärta gråter i stor sorg för hur kan människan vara så grym att bruka våld mot barn?

Det får mig att må illa,mitt inre hoppas att straffat ska vara livstid .

Ett barn behöver närhet,
inte bryskhet!
Ett barn behöver kärlek,
inte svek!

Ett barn behöver trygghet,
inte otrygghet

IDAG HAR JAG EN TYST DAG I MIN BLOGG

ETT LJUS SOM SKA BRINNA FÖR DEN LILLA POJKEN & ALLA ANDRA BARN SOM LEVER I TYSTNAD OCH RÄDLSA

- VAD HADE DETTA LILLA BARN GJORT FÖR ONT ,SÅ HAN FÖRTJÄNADE ATT BLI MISSHANDLAD ??

ATT BRUKA VÅLD MOT ALLT LEVANDE DJUR - MÄNNISKOR FÅR MIG ATT MÅ SÅ DÅLIGT!!

Jag drar, jag sliter, jag tar det försiktigt, jag ber andra om hjälp men ändå så går inte knuten att få upp.

När jag som barn inte hade lärt sig att knyta så blev det en dubbelknut och det är så, den dubbelknuten är kvar.

Det är som att knyta en sko med en dubbelknut, det är svårt att få upp den igen, jag vet att jag har även som liten försökt att ta en gaffel att sticka in i själva knuten för att bända upp den.

Men det här är ingen inget snöre i en sko, det här är knuten i mig, knuten som jag knöt när jag var liten.

Där kan man inte slita, dra eller använda någon gaffel.

Vad kan jag göra, jag är ju jag, min barndom sitter i knuten, kan man öppna den utan att snöret går av.

Vill jag låta snöret brista av slitningar.

När bristiningen sker helt vart är jag då, dumpas jag i soporna?

Det går inte att laga ett snöre utan dubbelknutar, det sätter sina spår och försök att få en dubbelknut igenom ett hål på en sko.

OMÖJLIGT

Är jag omöjlig? Går det inte att dra mina knutar igenom min själ utan att det gör ont?

Nä, det kommer att göra ont, det gör ont för varje knut som gjorts, men varje knut innehåller mitt liv till idag och det är så många många knutar att det river upp stora sår i mitt hjärta som ärras för resten av livet.

Jag får leva skadad, jag får leva med ärren och ett dubbelknutet snöre i resten av mitt liv.

Men jag är sparsam och kastar int bort det här snöret, jag ska spara det, när mitt mod sviktar för kampen så tar jag fram mitt snöre och tänker att det här snöret har jag pressat igenom alla dessa hål i en sko, dragit slitit och kämpat.

För varje gång jag lyckas så blir jag glad och mitt mod blir starkare, precis som när man var barn, då lyckan var att man bara lyckades att knyta ett snöre, inte blev jag ledsen för att det var en dubbelknut.

Jag kämpar igenom och jag ska lyckas att en dag ha knytit en

vacker rosett

av mitt snöre.

 Hahahohohihi (Häxskratt)!!!

jag är så gllaaaadddd....

Nu ska ni få se på andra bu,llar, nu har jag fått ett tips från Hannele där jag kan söka mitt jobb...

Där jag har verkligen erfarenheter av *Ler*

Jag kan jobba som Häxa...

Hasta kvast i lingonskogen säger jag bara...

Ser ni något svischa förbi så är det bara jag...

Tjoho, hahahohohihi!!!

Varför jag bytt namn på min blogg, jo därför jag har konstaterat att jag är en riktig häxa, kanske ingen som kan trolla folk till grodor, men jag är häxa i humöret och mun har svårt att vara tyst ibland...

Jaha, så kom snön i helgen och jag är ingen vintermänniska...

Men yngste sonen tyckte om det, starkt månsken i flera nätter ger mig oro i kroppen så det blir orlig sömn...

Drömde mardrömmar inatt och det har jag inte gjort på väldigt länge, men så har jag inte tittat på hemska filmer på länge heller, men nu har jag sett 3 på bara en vecka ungefär så jag får skylla mig själv *Ler*

 Jag vann en tävling hos Handgjort där jag deltog i Hjälpstickeprojektet...

Jag ska bära den med stolthet, jag har funderat ofta hur jag ska nå ut till mina samhällsmänniskor att jag är stickgalen och att jag stickar jämt och jag skäms inte för att ta fram en stickning under promenader osv...

Look here my friends!!

Varför ska jag var borderline person...

VARFÖR VARFÖR!!!

Vad är mitt liv, när jag inte vet hur man ska leva...

Vet jag hur man ska äta, sova, städa framförallt

UMGÅS med andra människor...

Jag törs inte det, de vet att jag inte har haft det så bra sista tiden, fast egentligen gör det något, de vet också varför jag inte mått så bra, men ändå...

Jag känner mig borta, jag har inte riktigt hunnit känna mig hemma än, jag har inte kommit igång med vad som ska göras och jag dimmar bort mig ofta och hamnar i andra tankar...

Ofta när jag sitter ensam ppå dagarna, när alla är på skola eller arbete så kommer tankarna och jag flyr bort från halva dagen, inte förrän de kommer hem kan jag slita mig från dessa tankar...

Men jag tror att det behövs, jag måste ta tid på mig att sålla bort det som ska bort och det som ska få stanna kvar...

Jag är ingen stark människa, man kan trycka på många knappar som går till mitt hjärta och det är den falska kärleken och ödmjukheten  jag har levt med till mina släktingar som har tagit mitt gamla liv...

Jag är knäpp!!!

Jag måste vidare, jag kan inte stanna kvar och bara låta det ske, jag måste göra nått konkret av det onda...

Har funderat att den dagen jag mår bättre då kanske man ska föreläsa om mina händelser och konsekvenser...

Hjälpa andra, med det jag inte lyckats med själv...

Jag blir så frustrerad över att lagen är så svår att det finns en preskriptionstid efter att man fyllt 28 år, då det gäller händelserna som hänt mig...

Jag blir så j*vla f*rbannad...

De går fria alla dessa j*vla marodörer som kan göra som de vill, jag tror att de som satt den där j*vla lagen vet om att för det mesta, övervägande vuxna törs inte att prata om sin barndom förrän de blir vuxna...

Eller, jag tror att det helt enkelt är så att man mår sämre och sämre ju äldre man blir och så söker man hjälp och därigenom kommer allt fram...

Men då är det den där f*rbannade lagen, f*n f*n, jag är så f*rbannad ikväll, det kokar ilska av mig *dkfjdfkgjdf*

Jag ger mig f*n på om jag körde mot rött ljus så skulle det bli värre straff än de som går lös för denna lagbrytning som jag talar om...

men, jag har älskat dom en gång i tiden, min släkt, men har det varit äkta kärlek...

Jag vet faktiskt inte...

Ingen kan svara på det och jag lär aldrig få veta det heller...

Jag vet bara att, när jag har tänkt efter så kunde de vara väldigt kränkande mot mig många ggr och till slut så tror man att man är det dom säger och då gäller det även den som födde mig...

Ska påvisa igen att det här är mina upplevelser och min känsla och ingen kan påstå att jag inte talar sanning...

Men jag har de som vet att jag talar sanning och det känns skönt att ha det stödet bakom mig för det är ett plus för min historia...

Jag fick den i somras i ett brev på sjukhuset, där jag fick även bekräftat att hon fått uppleva samma saker av mina släktingar och även hört och sett vad som hänt omkring mig...

Tack för ditt brev min vän...

Näpp, nu får det vara nog...

Jag kommer att kämpa tills den dagen rättvisa skippats...

Jag har känt mig sämre en tid och fått olika symtomer, funderade först på om det var medicinerna men det var det inte...

Jag ska ringa dr på måndag om jag törs för min läkarskräck (en händelse som hände för några år sedan gjorde att jag inte kan gå till dr och bli undersökt) men jag måste nog...

Jag har fått symtomer som stickningar på kroppen som flyttar på sig, det känns ungefär som om det pirrar på det stället...

Jag har fått muskelkram i käkarna så jag går och biter ihop tänderna hlea tiden och så när jag rör b.la ansikts och lårmusklerna blir det som spasmer, himla trött vissa dagar så jag somnar på plats, bara hux flux...

Tanken slog mig idag när jag hade besök, kanske jag har brist på något eftersom jag inte behåller så mycket mat...

Ex är ju B12...

Tanken slog mig kanske Underproduktion av skäldkörteln eftersom jag inte går ner fast jag nu inte fått behålla maten i flera veckor...

Jaja, då kanske det finns även den pang på bom deprissionen blev värre p.g.a underproduktion, vem vet...

Jo den där hemska Farbror doktorn...

Nu ska jag se på Cujo...

*Brrrrr*

Jag kan säga, någon Sankt Bernhard blir det då inte i det här huset *Ler* har inte sett filmen sedan jag gick på gymnasiet så jag vill se den nu, det är på Tv 4 film eller nått som den går...

Ha en mojsig kväll alla/Kram

Han har varit sjuk i förkylning tag och varit hemma från skolan, han tycker att det är tråkigt i skolan, det är roligare att vara hemma och leka än att läsa och räkna, det tycker han att vi kan lära honom...

Nu på morgonen så sa jag att han troligen ska gå i skolan om han är frisk...

Sonen: Men när jag blir gammal och dör då behöver jag inte gå i skolan för de har ingen skola i himlen.

Jag: Nä det är sant

Sonen: Jo, det finns nog kanske en skola

Jag: Vadå?

Sonen: En flygskola så man vet hur man ska använda vingarna

Jag: Vad gör man sedan när den skolan är slut då

Sonen: Vad du är tokig, flyga så klart

Sonen: Jag vet vad som händer med änglarna på kvällen

Jag: Jasså, vad då?

Sonen: De blir stjärnor, B (min vän som dog i våras) blir stjärna på kvällen, det är hon som blinkar starkast.

Kom på  nu också när sonen var på miniorerna så blev det prat om att tappa tänder bland barnen.

Så vi frågade om Tandefen, jo då alla hade fått peng från Tandfen.

Så utbrister en flicka: Tandfen finns inte, det är mamma eller pappa som ger pengar.

Jag såg hur min son blev fundersam så kom han fram till mig och viskade:

Är det du eller pappa som har pengar eller är det Tandfen?

Jag sa faktiskt Tandfen och han blev nöjd...

Kanske det är dumt men jag vill att de ska få vara barn så länge som möjligt...

Det är så här jag tror barnen tänker:

Barnen tror för föräldrarnas skull för att inte göra dom ledsen att tomten och Tandfen finns inte.

God morgon alla!

Började med dagen utan huvudvärk, har konstaterat att huvudvärken kommer nog från att jag har börjat bita ihop mina käkar när jag inte tänker på det...

Eller så kan det vara för att jag inte kan behälla maten, att jag kannske får i mig för lite vätska...

Det här med maten har blivit så äckligt, man ska nte säga det men det finns inget som jag längtar efter...

Självdestruktivt kanske, vet inte, men när jag ätit så är det precis som om det är allt ont som ligger där och ruvar och det känns inte bra förrän allt är borta...

Nog om det, när min yngsta son vaknade i morse (han har varit hemma från skolan hela veckan för han har fått förkylning) han hade väldigt ont i halsen i måndags och nu när han vaknade så sa han att han hade fått halsonta i näsan i stället *Ler*

(Inget att le åt nån som har ont, men man kan inte låta bli en sådan här gång)

I onsdags var jag nere på samhället för det har varit bytardagar på församlingsgården...

Sonen var på miniorerna kl 12-15 och vi MISSADE bussen och det kunde ha för mig blivit ödesdigert...

Jag och sonen fick vänta till halv fem bussen så dra på samhället 1½ timme är inte så roligt...

Gick in på grillen köpte UPPÅTKORV som min son säger åt French hot dog, in på affären...

För att fördriva tiden så gick jag in på den nyöppnade Garnaffären och hittade TUVA för 16kr, tror att det är jättebilligt...

MEN när vi travade till busstationen så gick vi förbi APOTEKET, jag stannade...

Kände SUGET slita i min kropp...

TREO COMP,TREO COMP

skrek min lilla j*vul som sitter i hjärnan...

Jag stannade med sonens hand i min han, svetten och ångesten kom, jag stod och velade fram och tillbaka...

Nu har jag chansen att gå in och hadla utan att någon annan vet än jag, jag började nästan gråta för att jag var så nära och ville, ville inte...

MEN jag tog min son i handen och skyndade mig över på andra sidan gatan till busstationen, slängde in våra grejer, fram med stickningen, kunde inte koncentrera mig...

Såg Apoteksskylten lysa på andra sidan gatan...

Försökte dämpa min ångest med garn och stickor...

Så kom min x-tra dotter E och det var nog bra för jag arbetade bort min ångest med att prata med henne om hur jag kände det...

For hem med bussen och var STOLT över mig själv att jag faktiskt lyckats att inte handla...

Men jag har nu bestämt mig, det är bara ca: 3 månader sedan jag slutade med Treo Comp och dr har sagt att tar jag en, tom vanlig Treo så åker jag dit igen...

Jag har bestämt mig för att inte åka ner på samhället ensam mer för då har jag inte chansen att handla...

Jag vill även tillägga, för jag vet att det är många från det samhälle jag bor på läser min blogg, det kan jag se på mina referenser...

Ni som läser detta, kom ihåg att ni kan själva en dag hamna i situationer som kan påverka hela dig och din omgivning, så jag undanber sk*tprat som jag vet fabulerade ett tag...

De var de som satt och gonade åt det jag har skrivit, har du något att säga så kanske man ska lägga in en kommentar i min blogg...

Visst jag kanske ses som annorlunda än andra runt omkring mig, men vem är det som säger att det är jag som är annorlunda och inte ni?

Jag kritiserar inte, vad jag vill komma fram till att sk*tprat drabbar barnen och vad jag vet så har jag inte gjort eller skrivit nått i den här bloggen som ska vara någon skadeglädje eller relaterat till sk*tsnack för någon, barnen vet redan det som skrivet, men det blir vridet om det finns de som vrider det till något illa...

Jag skriver blogg för just att jag orkade inte med människor som satt hemma och drack kaffe och springer med rallarord till varandra, här på bloggvärlden har man mött människor med vänskapligt beteende och ingen vet vem jag är...

Jag är ingen ond människa, jag vill att människor ska tycka om mig och jag strävar efter att hjälpa andra...

Men ofta när man hjälpt så kommer skvaller...

Nä som sagt har du nått att säga om mig och mitt skrivande så säg det här/Tack på föhand...

Lite roligt igen:

Min son sade häromdagen när vi satt och spelade spel, han vann två gånger, -Mamma, du har nog glömt bort hur man spelar, det är nog för att dr sög ut ditt minne på sjukhuset (gjorde ect och det har gjort mig lite minneslös)

Satt och spelade en annan kväll jag, sonen och flickorna, vi skrattade så tårarna rann för han var så dråplig...

 Han kan inte en del bokstäver och

N= Upp ner upp

M= Upp ner upp ner

b= Ett rakt sträck med en mage

Så kom vi till att jag ville ha ett b av honom för jag hade stora B.

Jag: Har du ett B

Sonen: Nej, jag har bar de här korten så visade han sina systrar.

Han visade upp en Bläckfisk som det stod ett litet b på.

Jag: Du har ett b

Sonen: Nä, jag har bar aBläckfisk och en annan bokstav

Jag: vad börjar Bläckfisk på

Sonen: Blä

Skratt

Jag: Nä, tänk efter

Sonen: Bläck

L: men vad börjar Bläck på

Sonen: B

L: Då har du ju ett B

Sonen: Nä jag har en Bläckfisk

*Fniss*

Barnen är härliga...