Jag har då blivit den där snälla flickan som Hon och Han skulle ha tyckt om och älskat för den jag är...

Jag är då den flickan som blir beskyddad från det onda, jag skulle ha en Hon som tar mig i sin famn och kramar mig och säger att hon är stolt över mig, över det jag gör och det jag säger...

Jag är då den flicka som inte är tvungen att göra saker som inte är bra för en liten flicka som jag...

Hon kommer och skyddar mig och säger -Ni får inte skada mitt älskade barn...

Jag är inte tystad, ingen törs att göra mig något ont för Hon beskyddar mig...

Hon säger inte saker som är kränkande, hon gör inte saker som är kränkande, hon är där för mig för att hon älskar mig...

Jag är den populära tjejen i skolan...

Jag är inte den som dom kallar elaka ord för att jag måste ta hand om de mindre, jag behöver inte vara med dom hela tiden...

Jag behöver inte alla kvällar vara hemma till åtta, jag får inte utegångsförbud för att jag kom hem tio minuter försent, jag är inte den tjejen som får skämmas för att jag får inte se färdigt på filmen hos mina vänner för klockan är snart åtta och då ska jag bara var hemma...

Jag får stanna kvar och se på filmen...

Jag är inte den tjejen som som blir slagen i skolan för att jag är annorlunda, jag är som alla andra, likadan hårfärg, likadant smink, likadana kläder eller framförallt jag behöver inte hävda mig för att jag mår inte bra av min familjesituation...

Jag är inte den som sitter och dricker alkohol med kompisar som är som jag, supa åter supa och kanske ett slagsmål då och då...

Jag är en trettonåring som alla andra...

Jag vaknar inte upp och vill dricka igen, jag är en tonåring som sitter och lyssnar på musik och ser på film med mina populära kompisar...

Jag är inte den som får gå med ett glas i glasögonen i flera månader, det finns inget fotografi på mig där man ser att jag är utan ett glas...

Vi flyttar inte omkring flera gånger, vi stannar på ett ställe så jag hinner att få kompisar, massor med kompisar...

Jag behöver inte sitta barnvakt och sedan höra det man inte ska höra som barn, Hon och Han kommer hem och säger -Tack för att du satt barnvakt...

Jag behöver inte höra -Men vad har du nu gjort då? När jag blivit slagen i skolan och Hon blir kallad till rektorn, Hon säger -Nu ska jag hjälpa dig...

Jag behöver framförallt inte dricka, jag behöver inte bedöva min barndom...

Jag behöver inte i framtiden bli så hatisk emot alkohol så att jag blir elak och rädd mot människor som dricker och kommer i min närhet...

Jag behöver inte stå ut med kränkande ord och handlingar från dig eller någon annan av er, ni säger och gör goda saker mot mig...

Ni accepterar min beslut och mina handlingar och kan ta det som vuxna människor och se vad som är fel och rätt...

Men så vaknar jag och inser att allt är en dröm, både dag och nattliga drömmar, idag får jag leva med konsekvenser av både handlingar jag upplevt i min barndom och i vuxen ålder...

Det har varit så att de som funnits i min närhet har fått tagit de värsta som egentligen ni skulle ha fått...

Idag, idag...

Börjar drömmarna vända...

Jag har förstått att det inte är jag som har felat, det spelar ingen roll om vad jag gjorde som barn så är det inte mitt fel...

Det är konsekvenserna på det sätt jag har blivit behandlad på som jag gjorde de många handlingar som barn...

Ni visar agg och säger att jag ljuger, egentligen är det ni som far med osanning men törs inte att stå för det...

När jag kom så långt att jag tordes att säga som det var, människor som hjälpte/hjälper mig att får fram det som en gång hänt eller inte en gång utan flera gånger...

Hur kan någon påstå när jag ljuger när man en gång stått och bekräftat mina historier flera gånger...

Säg inte att jag ljuger, det är rädslan som gör att ni vill få mig att framstå som lögnerska, jag vet för jag har en gång själv haft den rädslan...

jag klandrar ingen för att de skräms för sanningen, jag har också skrämts av den och framförallt tvekat på mina minnen...

Men när ens barn kommer med samma minnen så kan man inte längre blunda, jag måste ta tag i det...

Jag är inte hon, hon som inte vill veta sanningen eller hjälpa sitt barn...

Jag är mamma, jag tycker om man inte lyckats skydda sitt barn så kan man hjälpa dom den dagen det behövs och inte blunda och tro att ingenting hänt/händer...

Man kan inte säga till mig att jag är knäpp, dum eller att jag aldrig ska få träffa eller ens säga mitt namn i sekten måste jag kalla er...

När de man tagit hand om sedan små, bytt blöja på när man var elva år, tröstat, lekt, bråkat och kramat kommer och säger att jag inte talar sanning och att de hatar mig och vill aldrig höra eller se mig mig mer...

Allt detta för att jag talat om hur det var/är...

Varför ska ni få tala om för mig hur dum osv jag är inför mina barn, ofta har det hänt och jag tiger och blir mer och mer besviken...

ni tröttar ut mig, ni är inte värd mig...

Det är ingen som har sagt att ni måste tycka om mig, jag vill bara att ni ska inte behöva se ner på mig för att jag står för det jag har upplevt...

Jag har funderat många gånger varför ni är så nedlåtande mot andra människor, även när man pratar i allmänhet med varandra...

Jag har ryckt med i det förut men ändrat mig för det är inte relevant, har inte fått någon uppfattning i varför man gör så...

Nej, mina drömmar ser helt annorlunda ut än vad de gjort...

Idag lever jag med solsken och med en familj som älskar mig, det är inte bara jag som förlorat som en sa, om ni nu har älskat mig någon gång borde ni också känna en förlust att ha mistat min familj...

Tack för mitt ord ikväll

 

helen

28 oktober 2008 07:21

Du skriver så känslofyllt så ingen kan låta bli att beröras.
Jag hoppas verkligen att du inte träffar dessa människor mer......enda gången du skulle behöva möta dom är i en rättegång.
Är dom införstådda med att dom brutit mot lagen och att dom kränkt inte en utan flera människor på det grymmaste sätt.
Sen funderar jag på om den delen som säger att du ljuger (jag vet inte riktigt hur många som är inblandade...men jag har för mig att du nämt syskon) har dom också blivit utsatta? Är dom så hjärntvättade att dom väljer att se ner på dig som kommer med sanningen för att dom helt enkelt förträngt sina minnen......eller är dom så skadade att dom tycker att det som hänt är helt ok?
Jag lider så med dig och jag förstår din ångest och att du har mardrömmar om nätterna.....för samtidigt som du ska slåss mot människor som kränkt dig på det grymmaste sätt så blir du kränkt om och om igen av människor som vägrar att se sanningen i vitögat.
Dom tror att dom valt den lättaste vägen.......men livet kommer ifatt förr eller senare.
Tänk att bli gammal och räds för döden och ha detta i sitt minne.......detta att man aldrig gjorde det rätta.
Det är ett sätt som jag inte skulle vilja dö på.
Massa massa kramar till dig/den andra Helen

Ps: Du får kanske låta bli att publicera om du tycker jag skrivit för mycket.

http://gussilago

 

fnix

31 oktober 2008 08:47

Jag brukar se det så här ... Jag kanske inte hade den där perfekta uppväxten, mamman och pappan men jag ska ge det jag ville ha då och mer till mina barn i dag. Att ödsla tid på att älta varför pappa gjorde som han gjorde och mamma gör som hon gör tär bara på mig därför har jag äntligen släppt taget.

Det är viktigt tror jag. Jag skrev och skrev och skrev. Jag har ett helt manus om mitt liv men nu tar inte mammaoch pappa så stor plats i mitt liv längre. Vissty undrar jag ibland (Hur fan kunde ni, var fan var du?) men nu inte lika mycket, inte lika hårt för jag är inte skyldig dem det.

Hoppas att du kan släppa taget om det gamla och se det nya snart.

Kram
Fnixen

http://1337magdalena.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

          Har inte vart här på länge och skrivit något, det beror på många saker som hänt/händer runtomkring mig. Jag vill gärna påvisa att det är både positiva och negativa saker omkring mig.   Jag har fortfarande problem med min p...

              Många drömmar är så verkliga så man vet inte om de är sann eller inte, men ändå är drömmar uppbyggd på något du är rädd för eller har under ditt liv upplevt så de är då halvverkliga...   Vissa dagar kan jag uppleva dr...

    Jag blir så frultansvärd upprörd över denna pedofilhärvans slutresultat...     Kvinnorna döms till barnpornografibrott av normalgraden.   Vad är en normalgrad till barnpronografi, finns det något normalt, de som nu anser att det ...

    Jag känner att jag måste bara skriva å tala om att jag finns här, jag är kvar men bloggandet har blivit något som jag har lagt på sidan genom att jag orkar inte med bokstäver å siffror...   Konstigt hur det kan bli så men det är nog gan...

  Jag har nu legat på akutpsyk sedan början på April, jag accepterade en behandling som jag gjort tidigare ECT är en psykiatrisk behandlingsmetod där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. ECT används framför allt...