Lilla lilla smaklösa Agnes som inte törs att stå för det hon säger, om du nu tycker att min blogg är så smaklös så är det faktiskt ingen som tvingar dig att läsa.

Nu har du som jag förstår ingen egen blogg att jämför med så det är lite osmakligt att jämföra nått med ingenting utom för lill Agnes små bitska kommentarer.

Jag tycker väldigt synd om dig min lilla vän, vad svårt det måste vara att komma in till en sådan snygg blogg som jag har och du inte har en egen, kanske du inte har något liv att dela med dig av.

Jag blir verkligen glad av att du talar om vad du tycker du är en rar och go liten bitsk gumma men jag diggar dig ändå/Älskar dig med *Ler*

Ett bevis på tillfrisknad, har tyvärr inte knäppt kort på det jag gjort för man får inte knäppa kort på sjukhuset.

Men visst är det tilfrisknad på gång eftersom jag har fått fingrarna och hjärnan i styr så att jag har stickat

Benvärmare som jag gav till en gullig tjej på sjukhuset.

Tossar att ha på fötterna som en annan tjej fick.

En mössa som jag bytte till mig ett halsband

Så har jag fått ihop strumporna som jag inte har skickat till min sockvän det är ju nu jag börjat förstå mönster igen.

Jag har inhandlat mitt tredje hemlispaket och ska skicka det på måndag då jag kommit till sjukhuset.

Såg att fjärde hemlis var på gång men jag hoppar nog över det för det är så krångligt när man ligger på sjukhuset inget blir som man tänkt sig när man är sjuk.

Så var det den sista förskolans dag jag får uppleva, åtmindstonde när det gäller mina barn.

Faktiskt så kom jag ihåg mitt första barns Förskolans dag det är 15 år sedan och då hade jag klätt ut min son till ett troll.

Jag tror att det finns kort kvar om dom inte brunnit upp när huset brann.

Mitt dåliga minne gör att jag inte kommer ihåg riktigt vad de andra barnen hade klätt ut sig till men de får hjälpa mig att komma ihåg.

Här är bilder på den siste i skaran

Ett svårt avgörande eller är det inte det?

Kan ni tänka er att om man har vänner eller släktingar som har/gör olagliga handlingar och du vet om det, du vet att andra människor inklusive dig själv blir/är skadad av dessa människor men ändå så vill ingen göra någon anmälan utan allt ska bara få vara bara för att det är vänner eller släkt.

Om det hade varit en okänd så tror jag att det varit annorlunda för många tror jag.

Jag står i en situation där man måste välja och jag har valt att gå vidare med min familj men det ska även skippas rättvisa på det som är fel och det är inget man gör med glädje men med den hjälp jag har fått kommer jag att gå vidare och vet att det skippas rättvisa.

De som hjälpt mig och mina barn är de som har valt att och gjort att allt ska bli rättvist så möjligt som det kan bli, de är enligt lag tvungen efter uppgifter de fått under min och banrens terapier att se till att det lagen går rätt till och då har jag inget att säga till om, vare sig jag vill eller inte.

Jag är ingen ond människa bara för att jag vill att det ska gå lagligt till, jag har ingen skdeglädje, faktiskt ingen glädje alls för det finns människor som jag samtidigt älskar men som sagt lagen måste träda i kraft här.

Jag önskar att en dag kunna träda fram till den verkliga jag, till den jag är och kanske föreläsa om mina erfarenheter.

Jag går snart in på min 5:e vecka på sjukhuset för allt som varit runt omkring mig är så fruktansvärt kluvet och jobbigt.

Jag är så rädd om mina barn att det ska hända dom saker som inte jag kan skydda dom från det är nog nu och hoppas att de år som är kvar kommer att vara lugnare i framtiden.

Kramar i massor från mig