Egentligen så går det inte för varje gång man får detta migränanfall så vill man bara dö och åter dö.

Man gråter, man tappar kontrollen man bara vill försvinna.

Jag minns så väl mitt första migränanfall som gjorde at jag faktiskt inte åt en hamburgare förrän 21 år senare...

Jag var inte riktigt fyllda elva så jag var nog runt 10½. Jag var då hos min mormor och morfar och hade fått pengar av morofar för att köpa mig en hamburgare. jag cyklade till kiosken och köpte mig en hamburgare.

När jag hade ätit upp den och skulle cykla hem så började jag att se konstigt, det var som blixtar i ögat och den cirkeln blev bara större och större, det konstiga var att jag även kunde se den imitt blinda öga men jag har fått föklaring att det är ju inte i ögat det förekommer utan i hjärnan.

Men till slut så såg jag inget, men när det slutade jag tror för det är så nu efter ca: 20min. När det där synfenomenet kommer då ser jag ex bara halva ansiktet på människor.

Det började att domna bort i mina fingra på höer hand och bortdomningen gick högre och högre upp, nådde halva ansiktet, halsen så jag trodde jag skulle kvävas.

Jag grät inte , jag gjorde inget bara satt vid min cykel tills det var någon som kom och pratade med mig och döm om min förskräckelse, jag minns inte vad mina föräldrar hette, inget tele, när jag skulle säga tele så sa jag bara en massa nollor och skulle jag säga cykel blev det apelsin typ...

Det var som om jag fått Afasi...

Men till slut så släppte detta ca: 15-20 min och då kom en huvudvärk så jag trodde den skulle sprängas alla mina blodkärl pulserade så jag tror man såg det om man tittade närmare...

När jag väl kommit till min mormor och morfar så blev det illfart till sjukhuset för de trodde jg fått en hjärnblödning, tumör eller epelepsi...

Jag fick göra massor med undersökningar men efter några månader konstaterade de att det var migrän.

Jag förstår inte men jag fick inte någon medecin med mig hem inte förrän jag var vid 17-18 år fick jag mina första mediciner så att jag inte dog under den tiden förstår jag inte.

men jag kan säga att ibland så hjälper inte dessa mediciner och då blir man sämre än vanligt och som sagt vuxna människa, jag gråter, jag ber till gud, jag vill inte leva, jag vill dunka huvudet i väggen...

Faktiskt så kan jag säga att jag skulle inte ens önska min värsta ovän att få migrän för det är så grymt på mångasätt och vis...

Just för att det är så smärtsamt men det försötr mycket för ens leverne med. Ofta får jag migrän om jag planerat något, det är ju sådant det skämtas om -ä jag kan inte för jag har migrän...

Men det är sant för det är så illa, det spelar ingen roll om man är arg, ledsen, glad , nervös osv osv så får man MIGRÅNANFALL ändå.

Det kommer då smygande med denna Auran som det kallas det där synfenomenet, fast skyndar man sig då att ta medicin så klarar man sig, men en del mediciner ger sådana biverkningar (Kan även ta olika på olika människor) Jag blir drogad av Anervan suppar men det hjälper, jag får tryck över bröstet av Imigran tabletter (har provat sprutor men höll på svimma varje gång) och Treo Comp skär sönder magen osv...

Men dessa medicier är de som hjälper bäst av alla jag har provat. Men de gånger de inte hjälper någonting då blir det sjukhus och de pumpar i en hel del annat men det har hänt att inte det har hjälpt heller och då är man sjuk nästan i en hel vecka av både migrän och så tror jag medicinfrgiftning...

Tyvärr så har 3 av mina 6 barn fått det coh jag lider så med dom och jag hoppas att de klarar av att prova akupuktur eller homeopatmedecin, jag provade olika saker men min migrän blev ännu sämre än vad de varit och jag orkade inte det för orka man inte annars hur ska man då orka typ varannan dag och då jobbade jag också...

Jag kan berätta något roligt om migränen ckså, jag blev med i en undersökning för kvinnors som var gravid och hade migrän.

När jag väntade pojkarna då hade jag migrän bara dagarna innan jag fick dom, men flickorna då hade jag migrän nästan varje dag i 3 månaders tid och jag minns första flickan jag väntade för på den tiden fick man ju inte ens ta knappt en alvedon så funderde jag fakriskt på att göra en abort för jag höll inte på att stå ut...

Och då hade jag en 1 åring på det också men jag överlevde och de andra flickrn så fick jag ta vanlig treo tills den sista månaden var kvar inte för att den hjälpte mycket men det lilla unsen man kunde få fösökte man att få...

Jaha, det var mitt fredagsprat/Kram och nu är det God natt

En skojig tävling hos Fyrbarnsmamman.

Har alltid tyckt att sopskåp och slasken har varit det äckligaste jag nästan vet, det kan vara så illa att jag ibland hulkar för jag tycker det ser så äckligt ut, i yngre dagar var det värre för då kräktes jag som oftast när jag skull knyta soppåsen eller rengöra slasken...

Så här såg vårt sopskåp ut från början och min son håller med att det är snuskigt...

Sopskåp på botten blir så snuskigt äckliga, det spelar ingen roll hur mycket man skrubabr golvet så finns dessa äckliga ringar kvar efter flaskor.

Men se så bra min son fick till det när han klistrat upp alla hjärtan, vi har använt gammalt bänkpapper eller dyl och så korgen är en gammal väggampel för blommor, sonen bestämde vad som skulle finnas där och art det skulle sitta...

Det är med kärlek han gjorde detta fast "Alla Hjärtans dag" var igår...

Hoppas att ni blir inspererad av detta/Ha en bra dag

Här har bortaboijn

samlat ihop oss så se alla deltagare här

Inte sååå mycket kvar men en bit till mål är det än men det gör inge om man kommer sist heller för det är bara roligt att delta, har aldrig varit speciellt bra på skidor men har tyckt om det ändå...

Ett minne poppade upp, när vi var små så var det vår morfar som var med oss barn och åkte skidor och skridskor och det tyckte vi var roligt.

Men när man åkte skidor så glömde han bort oss ibland och for fort iväg och där stod man lämnad i skogen men det var ju ingen fara för det var inte så långt från mormor och morfars hus.

Jag tycker att det var roliga minnen där vår morfar var med...

Min morfar var sportintressera kanske han skulle tycka om den här mössan...

Jag har inte en aning om var jag ska göra av den för här är det ingen som vill ha den.

Kanske ska lägga den i ett kuvert och skriva

Till Morfar

i

Himlen

Vem vet kanske den kommer fram...

Nä då det löser sig nog, kanske en tävling här på bloggen, jag får se...

Vår "Alla Hjärtans Dag" blev inte igår som den brukar, annars brukar vi äta en tre rätters middag och köpa lite hjärtangodis att smaska på när vi ser på Bolibompa med barnen.

Men igår så var det som vanligt min hjärtddoktor dag, passande med hjärtdr på "Alla hjärtand dag" *Skratt*

Galghumor kallas det för...

Eftersom jag åker buss så startade jag dagen med att åka buss med sonen vid 8 och lämna han på dagis och så vidare med buss kl 10 mot stan.

Jag sov hela vägen in och var så dum så att jag satt mig på platsen bakom chaufören så folk såg mig när jag kom in och vad tror ni jag märker när jag vaknar.

JO, pest och pina, jag hade secklat och så säger chaufören till mig är jag går ut att jag

hade snarkat lite *Pinsamt*

Jaja, det är bra att kunna roa andra tycker jag, men jag skulle inte sova hade tagit med mig 3 stickningar som inte var riktigt färdig, men de blev inte färdig igår heller.

Var hos dr i 3 timmar igår, de har u tagit en massa prov och så har jag fått gjort cykeltest, ekg, röntgen eller om det var ultraljud på hjärtat och fått prata med en dr om medicinering...

Jag var så trött och slut efter detta men lovat T att hälsa på för hon ligger fortfarande kvar med lille Liam BESÖK Liam08Thea04 HÄR...

Jag tror att de har legat där i snart 2 månader för hon fick ligga på bb i 2 veckor innan hon fick.

Men har vuxi på sig från 1470?gr till över 2000gr så det är en lite stor kille *Ler*

Men lilla goa mamman T ser så tärd ut och det tar väldigt när man ligger så där på sjukhus och så orolig för barnet för han har varit svag och sjuk och så är han sjuk fortfarande i en njure och det ska opereras i Uppsala när han är tillräckligt stor och frisk...

Men vi skulle ta och äta middg på sjukhuset så vi ställde oss i kön och där håller T och jag på att skratt ihjäl oss...

Snacka om Dockmamman i ett nötskal, när jag står och häller upp maten så upptäcker jag att jag har ingen tallrik men nu blev det inte så mycket mat på brickan bara en liten fläck men ändå!!!

Ja, ja tillbaka till det jag blev så glad över, innan jag åkte hem så köpte jag STORA biskvier till oss alla eftersom jag sade till om att vi skippar i tårtan.

Jag kom hem och på bordet står nykokt kaffe och de är i muggar där en är till mig och en till A.

Det fick vi av barnen och barnen fick små chokladhjärtan av oss...

Kan man bli lyckligare

Älskar er alla mina barn/Kram Mamma