"Pappa och jag"

Pappa, du ska veta att jag är stolt över dig, ja över min kära styvmor också ni betyder lika mycket för mig.

Jag kan inte förstå hur vi under alla dessa år har kunna haft det så dåligt att vår kontakt har varit ingenting.

Jag vet och jag har även erkänt att jag har inte varit snäll och varför det vet ni det var inte mitt fel eller jag ska inte skylla på någon annan jag tycker att jag var egentligen så vuxen att jag borde väl ändå insett hur fel jag hade.

Men det går alltid lätt att såga så, eller hur, det var jobbigt en tid och vart skulle jag hämta den hjälp jag behövde för att hjälpa en annan människa, där jag först försökte där blev det låst dörr och när jag kom till er då var jag arg på er, kom ni ihåg det.

Det var ni som fick för att de andra stängde dörren och jag var bitter på allt och hela världen, fast jag anser att riktigt bitter var jag inte utan det var nog sorg och tvivlan på tron mot människor man kände.

ÄNDÅ står ni kvar när jag kommer och erkänner mina fel, fast jag skrek åt er, var orättvis mot er osv det är ni som kommer när jag ändå behövde er fast jag inte förstått det förrän nu fler år senare.

Men nu har vi varit duktiga alla och vi har tagit steg och rätt riktning och för det ska vi ha en stor kram från omvärlden...

"Jag och vet inte hur gammal jag är"

Jag älskar er Pappa och I-M och så lillasyster A

Kram från mig

Var in i en blogg och läste idag om den som uttyckt sig och tyckte att hon inte kunde lära sig att hålla mun.

Egentligen varför ska man göra det?

Jag har lätt at haspla ur mig saker och ting och jag har lätt för att ta upp en kamp om jag vet att jag har rätt men jag kan även be om ursäkt när jag har fel och kan man inte ta den ursäkten, ja de får ju stå för den personen.

Jag har vissa jag inte riktigt kan ta en ursäkt från för det har gått för långt helt enkelt och man kan bara inte låtsas att det har hänt bara för att gå vidare.

Men man kan gå vidare och låta det vara om ingen då förståss kommer och påminner om det.

Men att lägga sig och man har lätt att haspla ur sig saker handlar då inte om för mig att vaa ond eller dum på något vis jag gör det för välmening skull och ofta så VILL folk missuppfatta det och vrida och vända på saker så det blir då till att man är den stora elaka häxan i alla fall, fast man har konkreta bevis på att det var så här jag menade så kommer de med något som dom omvandlat till något helt annant i sin egen häxgryta.

Men många ggr jag har tagit upp en strid eller yppat mig så har jag till slut fått de att inse att det är rätt, men det kostar att vara en sådan människa för det är de som verklige tycker ILLA om en som inte kan vara tyst.

Men i dagens läge har jag fått mina smällar fast jag vet att de gånger har jag även i från början haft folk bakom  mig men när det kommer till kritan står jag där alldeles själv.

Kan ta ett ex, där ett av mina barn går i skolan(där min 5 åring ska börja till hösten), det här höll på ända tills i början på sept ifjol och jag tror att jag har tampas med det snart i 3 år...

Jag brukar kliva av där varannan vecka på morogonen och så brukar jag vänta på eftermiddags bussen varannan vecka.

Varje dag då det var eftermiddagsbussen så kom det alltid ut barn i busskön vid 14.25 och det kom ingen bussvakt förrän vid 14.50

Det var barn som sprang över vägen, de knuffade varandra över vägen, de knuffade bort de som stod först i kön (för det mesta mindre barn), slogs, när bussarna kom så sprang elever längs med bussarna för att komm först och det var även då ett knuffande och buffande.

Jag skrek och jag bannade barnen men det ända jag fick heta var kärringj..ä..v..e..l, h..o..r..a mm...

Jag har tagit upp det med fröknar, rektor mm... men de säger ömse saker som ursäkter, jag provade att prata med föräldrar men de backade och jag har kontaktat skolverket och de har talat om reglerna och det får inte vara så här men ändå fortsatte det år efter år till slut så kontaktade jag skolverket igen och de har nog nu åtgärdat det.

Men jag fick min mening att det var jag som gnällde inte från skolverket men från personal och föräldrar.

MEN det var ju för att jag var rädd att någon skulle bli ihjälkörd inte för att kränka eller något annat till någon...

Men idag har jag bestämt mig, de får sköta sitt fram till den minsten börjar skolan för då är det mitt barns säkerhet jag talar om.

Men jag kliver ogärna av eller på där mer de får ta det själv och hoppas att inget händer för det mesta brukar det var då de reagerar och vem får för det om någon blir påkörd av bussen?

Jo chauffören...

Jaha, jag kunde ju inte hålla mun nu så hur ska jag kunna det annars men jag önskar att jag kunde vara tyst för en gång skull, men det räcker att man läser något s börjar mina ord att mala som en gnekig gammal kvarn förts men sedan är det som om dammen brast och det går inte att få stopp på det...

Vilken morgon/Kram