Som ni sett tidigare så har jag firat den redan, det var i höstas men det var en del som inte ville eller kunde komma på kalaset och kommer den 19:e istället.

Jag har nog en kris för jag har många tankar om ålderdom men sedan märker jag att man mognar, inte i sitt sätt för ett barn i mina sinnen kommer jag alltid att förbli.

Utan jag har börjat att förstå att man inte ska leva för andra utan det är ju faktiskt mig och min familj jag ska leva för, många tänker säkert nu att -Men det är självklart det gör man ju.

Men tänk efter en x-tra gång, hur mycket av sitt liv har man inte strävat efter att man ska duga för andra människor, man städar och har det kliniskt rent bara för att man får främmande, man strävar efter att vara som andra som kanske har mycket pengar, man kanske vill att mina barn ska ha samma saker som den andre ha, man strävar efter folks respekt, man strävar efter att alla ska tycka om en, man strävar efter att tycka om alla, man försöker att ge alla den energi man har till att ha en yttre fasad som ser ut ungefär så här.

Kliver upp mellan 5-5.30

Väcker barnen, skyndar att klä på dom slänger i sig frukost och hinner man inte med frukost då äter barnen den på skolan.

Ni går på jobbet (funderar på hur du ska hinna laga mat, diska, städa när du kommer hem) barnen är på dagis/skola.

Jobbet är slut, hämta barnen, kanske handla, hem, laga mat (städa och slänga i en maskin innan maten är färdig).

Skynda sig att äta, bråttomt, bråttomt.

För den ene ungen ska iväg och spela bandy, den andre rida och den tredje vill inte gå och simma idag (men måste det för ingen ska vara hemma) så han får gå och simma vare sig han vill eller inte.

Pappan ska iväg med skytteklubben så han far iväg före och du ska iväg på en kurs i franska.

Kl är nio innan ni kommer hem, skynda med fika eller så har man fikat på plats, sedan i säng..

Så ser det ut hos många många familjer idag, vart tog GEMENSKAPEN vägen??

Det är den jag har bestämt mig för, att strunta i allt sådant här och ta vara på gemenskapen med min familj, mina barn orkar inte denna rusch inte vi heller, vi spelar hellre spel.

Sedan har jag med åldern insett att man behöver inte tvinga sig att umgås med folk som inte tycker om en eller som jag inte tycker om, man slösar bara energi.

Varför slösa energi på människor som gjort en omt??

Vad jag kallar dett är en mognad som jag har hört kommer med åldern..

HU- Att jag har blivit så gammal

Ha det gott/Dockmamman

Detta är vad jag har gjort och vad jag hållit på med de sista veckorna, jag har stickat den har många namn

Rånarluva, 

skoterhuva,

ridluva

eller vad man nu ska kalla den för.

Men min ide´ är inte att man bara har den enbart till sådana ändamål utan man kan ha på sig den då det är kallt och hemskt ute, jag hade en på mig på Jamtlis julmarknad och det var varmt och skönt.

Men alla dessa huvor har alltid sett så himmelskt fula ut så jag förstår inte ens att tjejer satt på sig dom, men finns det inget val så vad ska man göra?

Men jag har nu designat dessa huvor som man kan dra ner som en huva på tröjan om man kommer in, då behöver man inte dra bort huvan från huvudet utan som sagt man viker bara ner överdelen.

Sedan är den faktiskt proper med sina mönster tycker jag, lite exlusivt blev det med alla olika mönster än att bara ha slätstickade eller ribbstickade huvor.

Denna idé och design kommer från Dockmammans kläder i Jämtland